929 Skattkärr-Skattskrifning 930 utom användas de som en form för sväfvande skuld i afvaktan på upptagandet af ett fonderadt lån. För detta ändamål begagnas emellertid äfven en mellanform med några års löptid, såsom exchequer bonas (se Exchequer bilis) i England (2 å 3 år) och olika slag af bons i Frankrike med 2-5, högst 10 års löptid. Namnet skattkammar-växel är en öfv. af eng. exchequer bilis (se d. o.), räntebärande obligationer, som utgåfvos först 1696. Dessa äro numera (sedan 1861) ersatta dels af de redan omnämnda "exchoquer bonds", dels af treasury bilis, hvilka senare sålunda representera de nuv. engelska skattkammarväxlarna. De ha formen af växlar och löpa med viss ränta; löptiden är vanligen 6 mån. eller ett år. - I Frankrike utställas regelbundet bons de trésor på 3, 6 och 12 månader. I Tyskland utges schatza.n-weisungen till visst maximalbelopp (1910 600 mill. mk); dessa löpa ej med ränta, utan diskonteras. I Sverige erhöll Riksgäldskontoret 1908 rätt att utfärda skattkammarväxlar i utländskt mynt till ett belopp af högst 40 mill. kr. Löptiden, som får vara högst två år, bestämmes liksom formen, räntan o. s. v. för hvarje särskildt fall af riksgäldsfullmäkti°:e och bankofullmäktige gemensamt. De äro afsedda att ställas till Riksbankens förfogande vid behof af utländska valutor. Metoden att upptaga tillfälliga lån mot dylika kortfristiga skuldförbindelser används emellertid ej blott af stater, utan i växande utsträckning äfven af kommuner och större privata företag. Äfven de största svenska städerna använda sådana. Dylika papper placeras företrädesvis på Londons penningmarknad, där de under namn af short-dated securities blifvit af allt större betydelse. Sv. B-n. Skattkärr, ångsåg med 4 ramar och 1 kantverk i Östra Fågelviks socken, Värmlands län, tillhör Trävaru-a.-b. J. F. Osterman. Tax.-v. 82,100 kr. (1915). Årsskeppning omkr. 3,000 stds sågade varor. Fast anställda arbetare 50--60. Där ligga ock tegelbruk och kakelfabrik, tillhör. A.-b. Skattkärrs tegel- och kakelfabriker (1907; aktiekap. 300,000 kr.). Tax.-v. 205,700 kr. (1915). Skattläggning, kam., den förrättning, hvarigenom ränta och mantal åsattes en jordegendom. Den verkställdes på platsen, af kronofogden, som i egenskap af ordf. bevakade det allmännas rätt, häradsskrifvåren, som verkställde nödiga beräkningar, en landtmätare, som uppmätte egorna och på karta utmärkte vidden af de särskilda jordarterna, samt två nämndemän. Förrättningens svåraste del var uträknandet af räntan, hvilket skedde efter kronovärdi (se d. o.), med ledning af orternas undervisningar (se d. o.) samt ortens skattläggningsmetod (se d. o.). Det protokoll, som därvid uppsattes af häradsskrifvaren, det s. k. skattläggningsinstrumentet, granskades i länets landskontor och Kammarkollegium. Kort efter upprättandet af de första register- eller jordeböckerna (jfr Grundskatt) förordnade Gustaf Vasa om en allmän skattläggning, afsedd att ega bestånd under en längre tidsföljd. Denna skattläggning verkställdes utan uppmätning af egorna och utan behörig noggrannhet. Den sträckte sig ej heller till alla delar af riket. Jordbeskattningen blef under sådana förhållanden ojämn. Det gamla bruket att genom köp eller arf afsöndra egor från ett hemman och förena dem med ett annat, äfvensom vissa jordegares sträfvan att bli helgärdsbönder för att erhålla förmånligare ställning, då utskrifning till hären ifrågakom, torde i sin mån ha bidragit att göra jordbeskattningen ännu mera ojämn, och då genom tillkomsten af mantalsräntan jordens beskattning betydligt ökades, framträdde ojämnheten i hemmanens skattläggning allt starkare. Under Karl XI:s tid blef den stora mängd boställen, lönings- och rustningshemman, som för indelningsverkets ordnande togs i anspråk, underkastad ny skattläggning, men någon ny allmän jordrefning och skattläggning verkställdes emellertid ej, och de framställningar, som sedermera tid efter annan därom gjorts, tillbakavisades med den invändningen, att indelningsverket ej finge rubbas. I 1789 års säkerhetsakt förklarades därjämte, att de å skattehemman en gång gjorda, i laga ordning fastställda skattläggningarna och tiondesättningarna i evärdliga tider skulle ega bestånd. I de nordligaste landskapen ha de flesta räntor och mantal blifvit åsatta enligt gällande afvittringsstadgar. Ehuru icke officiellt upphäfd, har genom grundskatternas, indelningsverkets och skjutsningsbesvärets afskrifning hela denna procedur bragts ur tillämpning. Kbg. Skattläggningsmetod, kam., sammanfattningen af de regler, hvilka i en viss landsdel skulle tillämpas, när jorden skattlades och grundskatten åsattes (se Skattläggning). Utom den allmänna s. k. bytesmetoden (1688) funnos skattläggningsmetoder för särskilda landskap och län, fastställda sedan slutet af 1600-talet i sammanhang med ordnandet af indelningsverket. Kbg. Skattman, uråldrig benämning på personer, hvilka af Sveakonungarna utsändes för att i orterna uppbära gärder. Kbg. Skattmansö (Skatmansö), herresäte i Hvittinge socken, Västmanlands län, med hufvudgården belägen vid Skattmansöån, som afför vattnet från några småsjöar (Tena-, Ekholms- och Hvittingesjön) till Örsundaån. 14 7/8 mtl inom Hvittinge och Österunda socknar, tax. till 227,200 kr. (1915), samt såg, kvarn, tegelbruk och frälseränta, tax. till 30,500 kr. S., urspr. kalladt Ön, såsom omflutet af åns grenar, tillhörde 1345 en Niklis Skatman, efter hvilken gården erhållit sitt namn, egdes sedermera, troligen genom arf, af Ingegärd Laurensdotter, änka efter fogden i Västmanland och Dalarna Jöns Finnson, öfvergick på 1500-talet, äfven genom arf, till släkten Båt, på 1600-talet till släkten von Yxkull, som egde det till 1763, kom sedan till fältmarskalken Samuel Stierneld (d. 1775) och på 1800-talet till släkten Reutercrona. Från brukspatron G. Reutercrona kom det genom arf till kapten G. A. Toll, hvars stärbhus nu eger det. Inom Österunda socken hade S. förr ett stångjärnsbruk, som anlagts af frih. A. Yxkull och drefs ännu på 1870-talet. Wbg. Skattning. Se Biskötsel, sp. 495. Skattskrifning, en i sammanhang med mantalsskrifningen årligen återkommande, för det följande årets bevillningsbeskattning grundläggande förrättning. Jfr Mantalsskrifning. Kbg. 25 b. 30