ditflyttas, byggdes mellan ön och den nu med Blasieholmen förenade Kyrkholmen (se d. o.) på pålar den första Skeppsholmsbron ("Holmbron", se ofvan), något östligare än den nuvarande. Vidare försågs ön med lastbroar, mastkran, brobänkar, efter hand tre ("norra", "östra" och "södra"), och stapelbäddar, där intill 1680 ett betydande antal örlogsfartyg byggdes samt äfven därefter ett och annat. Galärhamnar voro vid olika tider under 1700-talet anordnade dels vid öns norra udde, dels i sundet mellan S. och Kastellholmen. S. C. Skeppsholms församling i Stockholm l. K. flottans garnisonsförsamling, hvars kyrka äfven kallas Karl Johans kyrka, hade vid 1915 års slut en folkmängd af 3,721 personer. Skeppsholmskyrkan. 1. Se Skeppsholmen. - 2. Se Kyrkholmen. Skeppshöfvitsman, sjöv., gammal benämning på kaptenen eller chefen å ett krigsfartyg. Under Erik XIV:s regering omtalas, att konungen utnämnde ända till fem höfvitsmän på samma fartyg. R. N.* Skeppsjournal. Se Loggbok. Skeppsjärnväg, Båtbana, anordning för fortskaffande af fartyg från en vattenbassäng till en annan, vanligen i syfte att samtidigt öfvervinna en höjdskillnad, men stundom för att förflytta fartyg öfver ett näs mellan två hafsvikar eller sjöar i samma nivå, med undvikande af kanalisering. Fartygen transporteras antingen flytande i tråg, som löpa på rullvagnar och förses med anordningar för fartygens in- och utslussning vid ändpunkterna, eller ock torra, uppställda på slipvagnar eller löpande på hjul, som anbringas på fartyget och drifvas medelst dettas maskineri. Transport i tråg å lutande plan förekommer på flera ställen äfven för betydande fartyg, som ersättning för slussar i kanalleder (se Lyftverk). Torr transport måste af naturliga skäl inskränkas till smärre fartyg. En skeppsjärnväg för ett fartyg å egna hjul utfördes i Sverige 1891 vid Ålgårdsfallet, i Viskan nära Borås, efter konstruktion af K. J. Magnell (se d. o.); fartyget, kalladt "Svanen" eller "amfibiebåten", var 14 m. långt och fördes medelst särskilda ledbommar på och af järnvägsspåret, som var 200 m. långt (se fig.). Anläggningen väckte på sin tid stor uppmärksamhet i in- och utlandet; båten flyttades sedermera till Farum- och Furesjöarna i Danmark, där den hade att passera ett 600 m. bredt näs mellan dessa sjöar. - En mängd projekt till skeppsjärnvägar af olika slag har under årens lopp framkommit; ett af de största afsåg fartygstransport öfver Tehuantepecnäset mellan Atlanten och Stilla hafvet. S. L-k.

Ångslupen "Svanen" på järnvägsspåret, Ålgårdspassagen. Skeppskapten, sjöv., förr bruklig benämning å chefen på ett örlogsfartyg. Skeppskatten, sjöv., en af tågvirke tillverkad dagg, som förr brukades till bestraffning ombord å fartyg. R. N.* Skeppsklarerare l. Skeppsmäklare, person, som i sjö- och stapelstad är anställd för att, när han därom anlitas, ombesörja fartygs befraktning och klarering, äfvensom biträda vid försäljning och köp af fartyg samt vid uppgörande af sjöförsäkringsaftal. Skeppsklareraren skall sålunda bereda sjöfarten enahanda biträde, som mäklaren lämnar handeln. För bägge gälla därför väsentligen likartade lagbestämmelser. Gällande skeppsklarerarordning är utfärdad 9 juni 1893. I- Afz. Skeppsklassificering. Se Klassificeringssällskap. Skeppsklassifikation, skpsb. Se Klassificeringssällskap. Skeppsklocka, sjöv., en större ringklocka, med hvilken mistsignaler ges, då ett fartyg ligger till ankars (se k. förordn. 26 okt. 1906), samt på hvilken under dygnet "slås glas", för att därmed för besättningen ange tiden ombord. Jfr Glas, sjöv., och Skeppsur. R. N.* Skeppskock, sjöv. Se Sjömanskåren. Skeppskompaniet inrättades 1629, då på ett möte i Stockholm i jan. mellan ombud för samtliga rikets städer på konungens framställning beslöts, att för stärkande af Sveriges sjömakt städerna skulle åtaga sig att bygga ett visst antal (tills. 18) fartyg, som under fredstid skulle användas i handelns tjänst, men under ofred som krigsfartyg. Borgerskapet erhöll samtidigt vissa privilegier, t. ex. att för denna skeppsbyggnad fritt få hugga ekvirke på alla kronans skogar, utom vid Mälaren. Om något af fartygen i kronans tjänst ginge förloradt, skulle kronan ersätta förlusten. 1630 förenades Skeppskompaniet med Generalhandelskompaniet, under en generaldirektör, som egde att till- och afsätta underordnade tjänstemän. Kompaniet upphäfdes, jämte öfriga dylika kompanier, 20 okt. 1680. L. H.* Skeppskompass, fys. Se Kompass. Skeppskorpral, sjöv. Se Korpral. Skeppskost, sjöv., den kost, som enligt gällande spisordning utspisas till manskapet ombord. Skeppslag, sjöv. Alla Sveriges kustprovinser vid Östersjön, Öland, det s. k. "Kalmarne foghati" af Småland, Tjust, östra delarna af Östergötland, alla provinserna i Mälardalen till och med Närke, vidare Hälsingland, Medelpad och Ångermanland samt åtminstone sydvästra delen af Finland hade under medeltiden skyldighet att utrusta skepp efter härad eller hundare eller voro för ändamålet indelade i "skeppslag" eller "snäckolag" (se vidare Leding). Skeppslagen voro flerstädes tingslag, och i denna betydelse fortlefver namnet på ett tingslag (Väddö och Häfverö skeppslag) och på, i vissa fall själfständiga, delar (Danderyds, Värmdö, Åkers skeppslag) af ett sådant, bägge i Stockholms län. Skeppslega, sjöv., gamla Sjölagens namn på fartygsuthyrning och befraktning. Jfr Befrakta och Fraktfart. R. N.*