977 Skeptiker-Skeuotek 978 Men dessa påståenden voro måhända endast invändningar mot eleatismen. En radikalt skeptisk skola uppträdde först i 4:e årh. f. Kr., då P y r r h o n grundlade den äldre skeptiska skolan genom sina påståenden om tingens otillgänglighet för vår kunskap och föreskriften om återhållande från att fälla omdömen, hvarigenom man skulle bevara det fullständiga sinneslugnet. Här gällde tviflet sålunda både sinnenas vittnesbörd och vetandet, men uteslöt icke en praktisk tro. Så skall \ Pyrrhon ha rådt sina lärjungar att ära gudarna, och T i m o n, som i sina smädedikter så begabbade de dogmatiske filosoferna, lär ha tillråclt att i alla praktiska frågor följa den allmänna meningen. Mindre radikal var den mellersta skeptiska skolan, hvartill Arkesilaos utvecklade den platonska akademien och där hufvudrepresentanten blef Karneades. Denne förnekade så väl hvarje egentligt sanningskriterium som möjligheten af bevisföring, men urskilde dock olika grader af sannolikhet. Den yngre skeptiska skolan återupplif-vade pyrrhonismen. Inom denna formulerade A e-ne s idemus (l:a årh. e. Kr.) sina ryktbara tio "troper" eller grunder för den skeptiska ståndpunkten (se T rop). A grip p a uppställde fem sådana, hvilka sedan reducerades till två. Dessa riktningars främste skriftställare i antiken var läkaren Sextus Empiricus (se denne), som sammanställer skeptikernas argument, särskildt mot beviset och kausaliteten, men uttryckligen framhåller, att tviflet ej gäller sinnesförnimmelsernas innehåll såsom sådant, utan endast kunskapen om tingens väsen. Under medeltiden framträder skepticismen blott såsom den mot det världsliga vetandet riktade kritik, som ställde sig i den religiösa mystikens tjänst, så hos nominalister-na, William Occam och Al Gassal i, liksom sedan hos A g r i p p a i dennes skrift om "vetenskapernas ovisshet och fåfänglighet". Liknande motiv uppbära i nyare tid skepticismen hos Pascal, Charron och B a y l e (under 1600-talet), hos Hamann (1700-talet) och hos L a inni e n a i s (1800-talet). Montaigne utsträckte skepticismen äfven till det moraliska området. H u m e, som själf betecknar sin ståndpunkt som skeptisk och som skeptiker brännmärkts af Kant, kritiserar visserligen substantialitets- och kausalitetsbegreppen och förnekar möjligheten af ett vetande om det öfversinnliga,-men han förnekar icke den sinnliga erfarenhetskunskapen och har icke satt matematikens giltighet i fråga, och rörande fysiken bestrider han ej dess sanning, ehuru han fattar den som grundad på erfarenhetsrnässig in-duktion och sålunda tillmäter den blott faktisk (assertorisk) giltighet. Kant, som karakteriserar skepticismen som "det utan förutgången kritik mot det rena förnuftet riktade allmänna misstroendet, blott på grund af dess påståendens misslyckande", söker öfvervinna denna ståndpunkt genom sin kriticism, som han i motsats därtill karakteriserar som "maximen för ett allmänt misstroende mot alla det rena förnuftets syntetiska omdömen, så länge en allmän grund till deras möjlighet ej uppvisats i de väsentliga betingelserna för vår kunskapsförmåga". Dessa betingelser anser han sig ha funnit i kunskapsförmågans aprioriska former, hvilka måste gälla om allt innehåll i vår erfarenhet och därför möjliggöra ett egentligt vetande med allmängiltighet och nödvändighet om den för oss gifna sinnliga verkligheten, fenomenet. Däremot står Kant kvar på den skeptiska ståndpunkten emot den teoretiska metafysiken, som han bekämpar för att bereda plats för en på postulat grundad, praktisk tro. Mot Kants anspråk på att ha vederlagt Hume uppträdde G. E. Schulze med den anonyma skriften "./Enesi-demus", men den skepticism, som han däri förfäktar, betecknar han endast som tron på det filosoferande förnuftets ständiga perfektibilitet. En djupare grund för en allmän teoretisk skepticism framträder som en sida i J. G. Fichtes åsikt, då denne, utgående därifrån, att i sista hand hvarje teoretiskt påstående kan betviflas, framhåller, att den egentliga tyngdpunkten för våra öfvertygelser ligger hos viljan. Därmed besläktad är den riktning i våra dagars filosofi, som kallas pragmatism (se d. o.). Annars är p o s i t i v i s m. (se d. o.) den i våra dagar vanliga formen af moderat skepticism, som erkänner erfarenhetens och de därpå grundade empiriska vetenskapernas visshet, men bestrider möjligheten af osinnlig och apodiktisk kunskap. .- Litt.: Saisset, "Le scep-ticisme" (1865; 2:a uppl. 1867), Sartini, "Storia dello scetticismo moderno'' (1876), Kreibig, "Ge-schichte und kritik des ethischen skeptizismus" (1896), E. Richter, "Der skeptizismus in der philo-sophie" (1904-08), Goedeckemeyer, "Geschichte des griechischen skeptizismus" (1905), och Hönigs-wald, "Die skepsis in philosophie und wissenschaft" (1914). Jfr Dogmatism, Kriticism, Kunskap och Kunskapsteori - Skeptiker, tviflare; anhängare af skepticismen. - Ske'ptisk, tviflande, tvifvelsjuk; som öfverens-stämmer med skepticismen S-e. Skeptiker, Ske'ptisk. Se Skepticism. Skerike, socken i Västmanlands län, Norrbo härad. 2,266 har. 357 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Västerås stift, Domprosteriet. Skerlic [ske'rlitj], serbisk litteraturforskare. Se Serbokroatiska litteraturen, sp. 159. Skerpentin (Serpentin), krigsv., från början af 1500-talet benämning på ett slags lättare kanon af slangornas (se Slänga) typ. Skerpentiner före-kommo äfven i Sverige, i synnerhet på krigsskeppen. Benämningen försvinner dock redan under Erik XIV. O. K-a. Skerries [skerris], plur. af eng. skerry, skär. Se O r k n e y ö a r n a, sp. 899. Skerryvore [skerivåə'], klippa i Atlantiska hafvet, på Skottlands (grefsk. Argyll) västra kust, 16 km. s. v. om ön Tyree. Där uppfördes 1838--44 för en kostnad af 87,000 pd ett 48 m. högt fyrtorn. SketåY [ske-], grek. Se Grekisk-katolska kyrkan, sp. 229. Sketch [ske'tj], eng. Se Skiss. Sketiska öknen [ske-] kallas nordöstra delen af Libyska öknen (se d. o.) med de berömda klostren i Wadi Natrún (se Natronsjöarna). Litt. bl. a. Falls, "Ein besuch in den Natronklostern in der sketischen wüste" (1905). J. C. Skeuotek [skev-; grek., "tyghus"], i Forn-Grek-land arsenal för lättare utrustning (tackel, tåg, segel