Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsmätningskontrollör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Ske ut-Skida
och skyddsnät) tillhörande krigsfartyg, som ej lågo
i första beredskap. Jfr Fabricius i "Hennes" 1879.
J- C.
Ske ut, sjöv., upphöra med arbetet
för vakten eller för dagen.
R- N-*
Skevikarna, ett litet samfund af religiösa
sepa-ratister, uppkommet i Sverige på 1700-talet. Dess
stiftare voro två prästsöner från Kelviå socken
nära Gamlakarleby i Österbotten, kornetten
Jakob Eriksson (f. 1689, d. 1737 i Altona) och
hans broder sergeanten Erik Eriksson (f. 1695,
d. 1761). De omfattade redan i början af 1720-talet
en asketisk-teosofisk religionsåskådning, byggd på
Jakob Böhmes (se denne) idéer och förmedlad till
dem genom dennes engelske lärjunge John Por-dage,
hvars arbeten de lärt känna i tysk öfv. ("Göttliche
und wahre Metaphysica", 1715). Mystiskt uppstigande
till allt högre grader af upplysning och skådande
samt radikalt lösgörande från det kyrkliga lifvets
former karakteriserade deras religiositet. Åtalade
för separatism och villoläror inför Åbo hofrätt 1726,
drogo de genom ideliga besvärsskrifter ut på målet, så
att domen, som lydde på landsförvisning:, föll först
1733. Då den skulle underställas K. M:ts pröfning,
vistades bröderna 1733-34 i vStockholm och vunno
där betydligt inflytande i pietistiska kretsar,
hvarest de befrämjade radikala och kyrkofientliga
tendenser. K. M:ts dom utföll i öfverensstämmelse
med hofrättens, och bröderna måste sålunda i
juli 1734 lämna landet. Åtskilliga likatänkande
följde dem frivilligt i landsflykten, och de blefvo
sålunda ledare för ett litet esoteriskt samfund på
ända till 90 medlemmar, närmast jämförligt med den
"filadelfiska societeten" omkring Pordages lärjunginna
Jane Leade på 1690-talet. Från Köpenhamn började
samfundet en 11-årig lidandefylld irrfärd från land
till land, utan att till följd af den religiösa
intoleransen någonstädes kunna finna en varaktig
fristad. De hade vistats i den danska kronans länder
(Friedrichstadt, Altona), i Holland, i Tyskland
(Neuwied, Danzig, Königsberg), då de omsider 1745
återvände till Sverige. Många hade under tiden
öfvergifvit samfundet - Erikssönerna förde ett
despotiskt regemente -, andra, särskildt tyskar,
hade i stället slutit sig till; medlemsantalet var
emellertid nu endast 26. I hemlandet fingo de snart
en tillflyktsort på gården Skevik i Bo socken på
Värmdön, som 1746 inköptes åt dem af en handlande i
Linköping, Anders Almqvist. Efter dennes död (1770)
erhöll samfundet genom hans testamente icke allenast
Sksvik och två hus i Stockholm, utan äfven hans öfriga
förmögenhet, uppgående till 280,000 dal. kmt. De
närmaste årtiondena efter hemkomsten voro samfundets
blomstringstid. Nya medlemmar tillkommo stundom,
dock aldrig många. Bland ledarna från denna tid
märkas A. I. Bréant och kaptenen J. K. Cedersparre
(d. 1765), som 1759 inköpte grafplats åt samfundet
på Johannes kyrkogård (seJohannesförsam-1 i n g,
sp. 37), där Tolstadius tidigare jordfäst aflidna
medlemmar. Efter Erik Erikssons död 1761 öfvergick
föreståndarskapet till tyskar, närmast M. L. Bluht
(d. 1787 eller 1788). Lifvet på Skevik var ett slags
klosterlif under en mäktig föreståndare; man afhöll
sig noga från beröring med kyrkan, som betraktades
som ett Babel. Dop och natt-
vard förkastades med spiritualistisk
motivering. Verksamhet utåt förekom ej. Den
isolerade öfver-andligheten i goda ekonomiska
förhållanden förmådde ej länge hålla den
religiösa nivån uppe. Medlemsantalet sjönk till en
obetydlighet. Det hela utmynnade från 1800-talets
början i en serie skandalösa processer mellan de
kvarvarande. Förmögenheten förskingrades, och 1832
öfverlämnades Skevik, förfallet och skuldsatt, till
Värmdö församlings fattigkassa mot lifstidsunderhåll
åt sektens två sista medlemmar. Några små uppsatser
i samfundets anda af Erik Eriksson och andra
utgåfvos i tryck 1746-47 ("Skevikska traktaterna"
; tryckta i Königsberg); de förbjödos 1747 genom
k. förordning. Manuskriptsamlingar med bref och
andra uppteckningar af samfundets medlemmar finnas
i Stockholm och Uppsala. Se G. Janzon, "Bidrag till
Skevikarnas historia" (1866), "Tidskrift för teologi",
III (1893), och E. Linderholm, "Sven Rosén och hans
insats i frihetstidens radikala pietism" (1911).
K-B. W-n.
Ski [Ji], järnvägsstation med en samling hus, 24
km. från Kristiania, Akershus amt, Norge. S. bildar
en egen socken. 99,39 kvkm. 2,128 inv. (1910).
K. V. H.
Skiaaker [Jiåker]. Se S k j a a k.
Skiagrafi i., oriktigt, Skiografi (af
grek. skia’,.skugga, och grafjéin, skrifva),
skuggteckning; silhuett; konsten att göra
skuggteckningar.
Skiamanti. Se Nekromanti.
Skiathos [ski’-], grekisk ö bland Norra Sporader-na,
42 (enl. Strelbitsky 61,s) kvkm., omkr. 2,800 inv.,
tillhör eparkien Skopelos i nomos Magnesia. ön,
som är 435 m. hög, består af kristallinisk skiffer
och kalksten, med skog- och källrika dalgångar. På
östra sidan ligger en rymlig och säker hamn med
staden S. 1. Chora, som anlades 1829 på samma plats
som forntidens S. Näringar äro oliv-och vinodling,
fiske, sjöfart och skeppsbyggen, ön har en ovanligt
stor segelflotta.
Skibord, tekn. Se Flod bor d.
Skibotn [{i-], marknadsplats med ångbåts-,
post-och telegrafstation ö. om Lyngen, Tromsö amt,
Nore:e. Med kringliggande distrikt har S. 282
inv. (1910). Marknaderna 22 jan., 16 mars och
13 nov. besökas äfven från Sverige, hvartill
vägen söder ut leder genom den trånga och vilda
Skibotn-dalen, öfver Helligskogens fjällstuga nära
gränsen. Här passerar den 70 km. långa Skibotn-e
l v, som kommer från norsk-finska gränsen i s. ö.
K. V. H.
Skibotndalen. Se Skibotn.
Skibotnelv. Se Skibotn.
Skicklighet, förv. Se B ef or dra n. Jfr T j
än. stebetänkandet.
Skid. Se Gärdsel.
Skida. 1. (Skidfrukt) Siliqua, löt., frukten hos de
växter, som tillhöra fam. Cruciferce. Skidan är en
kapsel bildad af 2 fruktblad och genom en hinnaktig
falsk skiljevägg delad i 2 rum. Den öppnar sig från
basen med 2 valvler, som fasthänga vid stiftets bas,
tills de skiftevis i 2 rader vid skiljeväggskanten
sittande fröna bortfallit. Skiljeväggen kan kvarsitta
äfven efteråt. Skidan kan vara lång, d. v. s. flera
gånger så lång som bred (ordn. Siliquosce af Linnés
15:e klass), eller kort, d. v. s. högst dubbelt
så lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
