991 Skifferlera-Skifta 992 framställdt af bly enligt den holländska metoden. Fabrikationen sker på följande sätt: I en lerkruka, hvars botten täckes af ett lager ättika, inställes en rulle af blyplåt. Flera hundra sådana krukor inbäddas i ett slags drifbänk af hästgödsel eller fuktig garfvarbark. Genom inverkan af luften och den vid massans förmultning bildade kolsyran samt under förmedling af de katalytiskt verkande ättiksyreångorna ombildas blyplåtarna småningom till ett hvitt pulver af blykarbonat, som hänger tillsamman och mer eller mindre bibehåller plåtarnas form, hvilket gett anledning till namnet. Sämre kvaliteter af färgen beredas genom densam-mas målning och utblandning med finmalen tung-spat. K. A. V-g. Skifferlera, petrogr., geol., en skifvig, föga hård, askgrå, gulgrå till svartgrå bergart, som utgör en mellanform mellan lerskiffer och lera. Det finnes sandiga, kalkiga och bituminösa varie-teter däraf. Ofta består denna bergart af omväxlande fina sandstens- och lerskikt, som ibland äro nästan papperstunna. Skifferleror förekomma i yngre, sedimentära lagerserier, i Sverige inom den stenkolsförande formationen i Skåne, såsom nästan horisontala lager af olika mäktighet, omväxlande med dylika lager af sandsten. Somliga lager där ha, under namn af eldfast lera (se Lera), blifvit använda för tillverkning af eldfast tegel. Skifferleran är ofta ganska rik på inneslutna fossila lämningar af ormbunkar och andra växter. E. E. Skifferolja uppkommer vid destillation af bituminösa skiffrar. Den är föremål för fabriksmässig tillverkning i Skottland och Frankrike sedan början af 1860-talet. 1913 tillverkades i Skottland 328 mill. liter skifferolja, hvartill åtgingo 3,280,143 eng. ton skiffer med ett brytningsvärde af 822,394 pd st. I Frankrike är industrien af mindre omfattning. Skiffern destilleras i omkr. 10 m. höga, stående retorter, nedtill utförda af chamotte och upptill af gjutjärn. Skiffern sjunker med hjälp af särskilda utmatningsanordningar kontinuerligt genom retorten. I öfre delen eger själfva destilla-tionen rum, och i den undre delen sker bildning af ammoniak och vattengas med hjälp af nedtill inledd vattenånga. Ångan har dessutom till uppgift att i den öfre retortdelen skydda den uppkomna oljan för sönderdelning. Temperaturen är i retortens öfre del omkr. 500° C. och stegras i den undre intill omkr. 900° C. De flyktiga ämnen, som upptill lämna retorten, utgöras af olja, ammoniak, bensin och okondenserbar gas. Oljan erhålles som råolja vid gasens kylning, ammoniaken utvinnes genom tvättning med vatten och bensinen genom tvättning med tungolja. Den okondenser-bara gasen används till upphettning af retorterna. Den erhållna råoljan är af mörkgrön till brun färg, har en eg. v. 0,86-0,96 och stelnar vid omkr. 32° C. Den utgöres hufvudsakligen af en blandning af paraffinkolväten och etylenkolväten. Den renas med hjälp af svafvelsyra och natronlut och skiljes genom destillation i renade produkter. 1,000 liter råolja lämna omkr. 40 1. bensin (tvättbensin inberäknad), 270 1. brännolja (fotogen), 130 kg. gasberedningsolja, 140 kg. smörjolja, 80 kg. paraffin och 30 ä 40 kg. koks. Af bensin fås en lättare med eg. v. 0,ee-0,69 och en tyngre med eg. v. 0,72-0,75. Brännoljan är nära färglös, har en eg. v. 0,78-0,83 och en flamningspunkt af omkr. 53° C. Smörjoljan har en eg v. 0,865-0,910 och används antingen enbart eller i blandning med vegetabiliska eller animaliska oljor. Paraffinens smältpunkt är 43-44°, 48-49° och 52-54° G. - I Sverige eger ej någon fabriksmässig tillverkning af skifferolja rum, ehuru råmaterial finnes i stor mängd i våra alunskiffrar (se d. o.), särskildt i Västergötland. Äfven brytningskostnaden anses låg, omkr. l kr. pr ton. Enbart i Kinne-kulle, Billingen och Falbygden uppskattas mängden till 13 milliarder ton. Största delen af våra alunskiffrar lämnar en obetydlig mängd olja, men vi ha dock åtskilliga hundratal mill. ton, som ge ett oljeutbyte af 6 proc. Försök att exploatera de svenska alunskiffrarna ha gjorts flera gånger. På 1870-talet bildades det s. k. skiffer-undersökningsbolaget, som verkställde omfattande undersökningar af våra skiffrar. I midten af 1890-talet byggdes en mindre fabrik vid Gössäter på Kinnekulle, hvari framställdes 92,500 kg. skifferolja, men fabriken måste nedläggas på grund af dåligt ekonomiskt resultat. 1905-06 utfördes ytterligare undersökningar och mindre försök af ett konsortium med professor J. G. Andersson i spetsen. Den därvid framställda skifferoljan hade en eg. v. 0,997, en flamningspunkt 54° C. och ett effektivt värmevärde af 9,715 kal. Under 1915 -16 ha större försök blifvit utförda. Vidare har på grund af en motion i riksdagen 1912 regeringen tillsatt en kommitté med uppdrag att undersöka hittills föreslagna metoder för framställning af mineralolja m. m. ur alunskiffer. G. II. II. Skiffring 1. Skiffrighet, geol., den egenskap hos en bergart, att den slafvar sig eller låter klyfva sig lättare i en bestämd riktning (skiffrings-riktningen) än i andra. Skiffrigheten är en strukturform och beror därpå, att mineralbeståndsdelarna inta en parallell anordning, hvilket förhållande dels kan vara ursprungligt (primärt), dels sedermera uppkommet till följd af tryck (sekundärt). Vanligen är skiffringen parallell med och sammanfaller med berglagrens utsträckning eller skiktning (t. ex. hos gnejs och glimmerskiffer), men stundom 'befinnes den gå snedt emot skikten (se därom Förskiffring). Jfr Lagring. E. E. Skiffräs, mek. tekn. Se Fräs, sp. 44. Skaf gått, sjöv., ett aflångt (parallellepipediskt) hål, upptaget i ett rundhult eller i skeppssidan och i hvilket en rund eller halfrund skifva insattes. - Skiftask 1. task kallas en till sidan af ett rundhult e. d. fäst kloss, i hvilken ett skifgatt finnes. Såväl skifgatt som skiftask tjäna att ersätta ett enkelt block. K- N.* Skifkastning (eng. quoits), idrottst. Se Kastlekar, sp. 1228. Skifkolf, mek. Se K o l f 4. Skifkultur. Se B a k t e r i o l o g i, sp. 715. Skilling. Skifsvamp, bot., till fam. Agari-cacece hörande svamp. Skifmaneter, zool. Se C 03 l en t er a t a, sp. 483, 487. Skifmanometer. Se Manometer, sp. 808. Skifsignal. Se Signal, sp. 441. Skifsnäcka, zool. SePlanorbis. Skifsvamp, bot. Se Skif lin g. Skifta, sjöv. Skifta rodret, medelst styr-