inrättningen förändra rodrets läge så, att det, ifrån att ha legat hårdt öfver åt ena sidan, lägges lika mycket åt motsatta sidan. - Skifta kojer, losstaga skärlinorna å begagnade kojer och ersätta de sistnämnda med rena. Jfr Koj och Skärlinor. - Skifta segel, stänger och rår m. m., nedtaga dem i däck och hastigt ersätta dem med andra. R. N.* Skiftask, sjöv. Se Skifgatt. Skifte, jordområde (se Hemskifte); byte af fastighet; delning, särskildt arfskifte (se d. o.) och egoskifte (se därom Skifte af jord). Skifte af jord, Egoskifte, jur., en landtmäteriförrättning, hvarigenom jord, utgörande ett begränsadt område, som kallas skifteslag och vanligen består af egorna till en by, delas mellan två eller flera egare. Sådana förrättningar ha varit nödvändiga villkor för jordbrukets utveckling. I Sverige har skifte af jord varit af fyra slag: 1) tegskifte (i äldsta tider hammarskifte, sedermera solskifte), hvarigenom egorna, utan någon s. k. gradering, delades på det sätt, att delegarna, enhvar i förhållande till sin andel i det hela, erhöllo lika stor lott i alla de spridda, till beskaffenheten ofta olika egostyckena; 2) storskifte, hvarmed åsyftades de genom tegskifte i ett större antal egostycken eller skiften fördelade egornas sammandragning till ett mindre antal större skiften åt hvarje delegare, för hvilket ändamål kräfdes egogradering (se Egogradering och Gradering 2); 3) enskifte, hvarvid den delegare, som det åstundade, egde rätt att få sina egor utbrutna, om möjligt i ett enda sammanhängande skifte, och slutligen 4) laga skifte, hvarmed förstås oskiftade eller ock redan skiftade, men sammanblandade egors utbrytning åt skifteslagets alla delegare i så stort sammanhang, som egornas beskaffenhet och belägenhet medge för hvarje delegare, utan någons förfång. Ändamålet med laga skifte är således att åstadkomma en för egornas brukande så lämplig indelning, som förhållandena medge. Enligt 1734 års lag kunde ej utan alla jordegarnas samtycke nytt skifte ega rum i den by, som var "i rätt solskifte lagd"; men genom förordningen 5 april 1757 erhöll hvarje delegare ovillkorlig rätt att påkalla storskifte, omfattande äfven de öfriges egolotter. Väl stadgades 1762, att fastställda storskiften ej skulle få upphäfvas; men äfven dessa skiftens laga kraft bröts genom det skiftesvitsord, som, med undantag för vissa orter, blef tillagdt hvarje delegare dels genom de i början af 1800-talet utfärdade, numera icke gällande författningarna om enskiften, dels genom 1827 års stadga om laga skiften (förnyad, med några föga väsentliga ändringar, 9 nov. 1866). Jämkning i laga skifte kan sökas hos egodelningsrätt, om fel i uträkningen vid skiftet blifvit begånget. - Klander af tegskiften och storskiften pröfvades af häradsrätt, mot hvars beslut talan fullföljdes i den för tvistemål i allmänhet gällande ordningen. Enskiften pröfvades af K. M:ts befallningshafvande, hvars beslut öfverklagades hos K. M:t i Högsta domstolen. Pröfning af laga skiften tillkommer i första instansen egodelningsrätt (se d. o.). Andra instans i skiftesmål är K. M:t i Högsta domstolen. - Hemmansklyfning (se d. o.) enligt § 94 skiftesstadgan är ett sekundärt skifte af jord. Jfr E. J. Schütz, "Om skifte af jord i Sverige" (1890). E. P. (H. Rhn.) Skiftesbruk, landtbr., detsamma som växelbruk (se d. o.). Skiftesgodman, landtm., person, som blifvit vald att biträda landtmätare vid skifte af jord och andra förrättningar. Skiftesstadgan innehåller härom att, där ej för särskildt fall är annorlunda stadgadt, två i jordbruk kunniga och erfarna gode män skola vara tillstädes och biträda vid alla landtmäteriförrättningar, därvid annans rätt än sökandens är i fråga. Å landet skola för hvarje socken finnas två gode män, hvilka väljas å kommunalstämma för en tid af sex år. Inom städerna väljas gode män, då landtmäteriförrättning är i fråga. H. Rhn. Skiftesinstrument, jur. Se Arfskifte, sp. 1420. Skifteslag, landtm. Se Skifte af jord. Skifteslinjer, landtm., de gränser, som efter skifte af jord å skifteskartan och på marken utmärka de särskilde delegarnas egolotter och skillnaden emellan dessa. Skifteslinjerna, som i skiftesstadgan äfven kallas skillnadslinjer och skiljelinjer, skola utstakas och rörläggas å marken. H. Rhn. Skiftesläggning, landtm., den åtgärd vid skifte af jord, hvarigenom de särskilda egolotternas läge varder bestämdt. H. Rhn. Skiftesman, landtm., den landtmätare, som förrättar laga skifte. Han förordnas af K. M:ts befallningshafvande, på begäran af den person, som söker skifte, och skall biträdas af två s. k. gode män. Besvär öfver hans åtgöranden vid skifte upptagas och afgöras af en särskild domstol, som kallas egodelningsrätt (se d. o.). Th.R.* Skiftesmål, jur., domstolsärende ang. skifte af jord (laga skifte och hemmansklyfning), egostyckning och egoutbyte (se d. o.). H. Rhn. Skiftesstadga, landtm., den lag, som innehåller föreskrifterna för skifte af jord. Den senaste svenska skiftesstadgan är af 9 nov. 1866. H. Rhn. Skiftesvitsord, rättighet att söka och erhålla laga skifte (hemmansklyfning). H. Rhn. Skiftet, benämning på fjärdarna mellan den åländska och den finska skärgården. Skifva. 1. Bot. Se Blad, sp. 615, och Kronblad. - 2. Tekn., mus. Se Grammofon, sp. 105. Skifyxa, arkeol., slagen stenyxa af flinta. Skikkisjön, ett egendomligt långsmalt sjöbäcken ö. om Vojmsjön i Vilhelmina socken, Västerbottens län. Det ligger 462,₅ m. ö. h. vid foten af det branta, af kvartsit bestående Skikkisjöberget med Kalfberget (600-700 m.) och har en längd af 14 km., men ringa bredd. Det är h. o. h. inbäddadt i kvartsit- och silurbildningar och är djupast, ända till 30 m., i sin nedre ända, den norra, hvarifrån utgår en smal å, som faller ut i Vojmsjön vid Dajkanvik. Ursprungligen torde S. på normalt sätt ha haft sitt utlopp åt s., men utloppet där har blifvit spärradt genom anhopade moränaflagringar, hvarför vattendraget tvungits att vända om och flyta i motsatt riktning. Dylika "omvända" (retroversa l. retroversala) vattendrag äro mycket vanliga inom lappmarkernas sjöregion. Wbg. Skikt, geol., de mer eller mindre tunna hvarf