Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skiljedomare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt uppgifna intressen. I allmänhet gäller
förbehållet "lifsintressen och själfständighet", i
ett flertal traktater därjämte "nationens ära"; och
de flesta traktaterna öfverlåta åt de kontraherande
makterna att själfva bedöma, om saken är af sådan
art. Till denna typ hör särskildt den brittisk-franska
skiljedomstraktaten af 1904, som blifvit förebild
för ett stort antal liknande traktater, bl. a. de,
som alla de tre nordiska rikena afslutit med
England. En variant af denna typ erbjuda de traktater,
som hänskjuta till en skiljedomstol att afgöra, om
villkoret för ett i traktaten uppställdt förbehåll
föreligger. Sålunda hänskjuter den svensk-norska
Karlstadskonventionen af 1906 frågan, om en tvist
berör lifsintressen, till skiljedom, och likartade
bestämmelser finnas i Sveriges skiljedomstraktater med
Danmark (1908) och Italien (1911). En annan variant
af typen består däri, att i traktaten anges vissa
saker, för hvilka förbehållet icke skall kunna göras
gällande. Så t. ex. låta de af de nordiska rikena 1904
och 1905 med Belgien afslutna skiljedomstraktaterna
förbehållet bortfalla vid tvist om skadeersättnings
omfång, och en liknande bestämmelse finnes i Sveriges
och Norges gemensamma traktat med Ryssland 1904. Den
dansk-norska traktaten af 1908 undantar från förbehåll
all tvist om tolkning eller användning af de mellan
rikena afslutna konventionerna.
Antalet af de 1913 gällande allmänna
skiljedomstraktaterna uppges af Chr. Lange (i
"L’arbitrage obligatoire en 1913") till 127 och
antalet skiljedomsklausuler i särskilda traktater till
145. Sverige har skiljedomstraktater med Frankrike
(1904), Storbritannien (s. å.), Belgien (s. å.),
Ryssland (s. å.), Schweiz (s. å.), Spanien (1905),
Portugal (s. å.), Norge (s. å.), Nord-Amerikas förenta
stater (1908), Danmark (s. å.), Brasilien (1909) och
Italien (1911). De två andra nordiska länderna ha
sådana traktater med samma stater, Danmark dessutom,
som ofvan omnämnts, med Nederländerna (1904).
Som ett slags skiljedomsaftal kan man också betrakta
den andra af de på Haagkonferensen 1907 antagna
konventionerna, som tillträdts af bland andra äfven
de tre nordiska rikena, innehållande förpliktelse
att icke använda vapenmakt till indrifning
af kontraktsenlig skuld, som hvilar på en stats
undersåtar och som en annan stat kräfver hos denna
stats regering, med mindre den senare staten afslår
ett erbjudande af skiljedom eller efter fallen
skiljedom underlåter att ställa sig denna till
efterrättelse.
Nära besläktadt med internationell skiljedom är
inrättandet af instanser, som väl ej skola slutligt
afgöra en internationell tvist, men antingen genom
undersökning af sakförhållandet endast fastslå vissa
fakta, som äro af vikt för afgörandet, eller tillika
afge ett för parterna ej förpliktande betänkande
om tvistens föremål. En institution af förstnämnda
slag är den af 1907 års Haagkonferens upprättade
internationella undersökningskommission, hvars
uppgift är att, på grundvalen af en procedur, för
hvilken Haagkonventionen ger närmare bestämmelser,
"klargöra de faktiska frågorna genom en opartisk och
samvetsgrann undersökning". Kommissionen sammansättes
i brist på andra aftal staterna emellan efter samma
regler, som gälla för den permanenta
skiljedomstolen. Denna inrättning har i ett par fall
gjort värdefulla tjänster, särskildt i den
s. k. Doggerbanksaffären (se därom Doggerbank)
1904. – Kommissioner för afgifvande af betänkande
öfver internationella tvister äro förordnade genom
en rad traktater, som Nord-Amerikas förenta stater
på sista tiden har afslutit med åtskilliga andra
stater, t. ex. med alla de tre nordiska rikena
(1914). Genom dessa traktater förbinda staterna sig
att hänskjuta en strid, som ej har kunnat biläggas
genom diplomatisk underhandling och som ej kommer att
afgöras genom skiljedom, till en kommission af 3
ledamöter; på grundval af dess betänkande förklara
parterna sig vilja bemöda sig om att bilägga striden;
de förbehålla sig emellertid sin rätt att handla i
saken oberoende af betänkandet.
För permanenta internationella skiljedomstolen
har den världsbekante amerikanen A. Carnegie (se
d. o. 2) låtit uppföra en praktfull byggnad (ett
"internationellt justitiepalats") i Haag (se d. o.,
fig. 4).
Litt.: Den nyaste och fullständigaste
framställningen af läran om mellanfolklig
skiljedom finnes i H. Lammasch, "Die lehre von
der schiedsgerichtsbarkeit in ihrem ganzen
umfange" (1913; utgör tredje afdelningen af
F. Stier-Somlos "Handbuch des völkerrechts").
F. Hagerup.
Skiljedomare, ledamot af skiljedomstol (se
d. o.).
Skiljedomsaftal. Se Skiljeaftal.
Skiljedomsfördrag. Se Skiljedomstraktat.
Skiljedomsföreningen (Svenska freds- och
skiljedomsföreningen). Se Fredsrörelsen, sp. 1331–32.
Skiljedomstol. 1. Jur., nämnd, som har
till uppgift att afgöra viss tvist utan dess
hänskjutande till de offentliga domstolarna (se
Skiljemannaförfarande). – 2. Åtskilliga försök till
inrättande af nordiska journalistiska skilje- och
hedersdomstolar ha gjorts, men ej ledt till önskadt
resultat. Emellertid upprättades 1916 på förslag
af redaktör A. Hallgren Pressens opinionsnämnd,
en pressens heders- och förlikningsdomstol, af
Publicistklubben, Svenska tidningsutgifvarföreningen
och Svenska journalistföreningen gemensamt. Den
närmaste anledningen därtill gaf publicerandet i en
stockholmstidning af ett upphittadt privatbref under
den hetsiga politiska strid, som egde rum våren
1914. Nämnden utgöres af en utomstående ordf. och
vice ordf. samt af representanter för de tre
nämnda organisationerna och en extra bisittare för
"ekonomimål". Dessa mål afse förhållanden i fråga
om tidningsföretags ekonomiska skötsel. Nämnden
kan dessutom taga befattning med och afge yttrande i
"publikationsmål" och "redaktionsmål". Publikationsmål
afse sådana framställningar i pressen, som kunna
anses strida mot hederns fordringar eller eljest
skada pressens anseende. Redaktionsmål afse
tjänsteförhållanden inom tidningsredaktion. För
måls upptagande till behandling gälla vissa
bestämmelser. Nämnden har obetingad rätt att, äfven
efter påbörjad handläggning, visa ett mål ifrån
sig. Dess anlitande i mål af kriminell beskaffenhet
innebär förpliktelse att icke hänskjuta målets
afgörande till allmän domstol. Af nämnden afgifvet
yttrande i publikationsmål är att betrakta som
offentligt, där ej förlikningsvis annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
