Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skinnbracka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skipvist. Se Leding, Ledingslame och
Skeppsvist.
Skirer, ett östgermanskt folk, bodde urspr. vid
Östersjön och Weichsel. Redan 190 f. Kr. uppträdde
dock en skara skirer, sannolikt tillsammans med
bastarnerna (se d. o.), vid Svarta hafvet, men
skirernas slutliga uppbrott från Weichseltrakten
synes ha egt rum först i sammanhang med
den gotiska utvandringen mot slutet af 2:a
årh. (se Goter). De slogo sig då först ned
i Galizien, där de underkufvades af hunnerna
(se d. o.) omkr. 380. Med dessa följde de Attila
(se d. o.) på tåget till Gallien, men frigjorde
sig 453 efter hans död. Då bosatta i nordvästra
Ungern, besegrades de 469 af östgoterna, hvarpå
de råkade i upplösning. En del af de legotrupper,
som under den skiriske höfdingen Odovakar (se
d. o.) 476 störtade Västromerska kejsardömet,
utgjordes af skirer. Därefter försvinner deras namn
ur historien. Om deras språk se Gotiska språk, sp. 14.
S. B.
Skirgajlo (S k i r g i e 1), Ivan, litauisk furste,
f. 1354, d. 1396, son till furst Olgerd och broder
till konung Vladislav Jagiello, kom 1385 till Krakau
för att å broderns vägnar anhålla om drottning Hedvigs
hand. Han besegrade furst Svjatoslav af Smolensk,
fick Polozk i förläning och blef 1388 ståthållare af
Litauen, men måste efter en lång kamp afstå makten
åt sin kusin Yitovt. Han fick dock i ersättning
furstendömet Kiev efter Vladimir Olgerdovitj, men dog
kort därpå. Jfr Stadnicki, "Bracia Jagielly" (1867).
A-d J.
Skiringssal [ʃir-], en under namnet "Sciringes
heal" af Alfred den store i hans berättelse om
norrmannen Ottar (se d. o., sp. 1088) omtalad hamn,
motsvarande en till läget omtvistad handelsplats
i det gamla norska Vestfold. Se S. A. Sörensen,
"Det gamle S. I. Stedets beliggenhet" (1900),
och A. Helland, "Jarlsberg og Larvik amt",
I (s. 23–25) och II (s. 388–390, 1914).
K. V. H.
Skirner, nord. myt., guden Frejs tjänare, sändes
att framföra gudens frieri till jättedottern Gerd
(se därom Frej). Händelsen skildras i eddasången
Skírnismál (se d. o.).
Th. W.*
Skírnismál, norsk dikt, sannolikt författad på
900-talet, ett af äldre eddans bästa och kraftigaste
kväden, skildrar med lyrisk värme Frejs (se
d. o.) lidelsefulla kärlek till den sköna jätteflickan
Gerd, till hvilken guden giljar genom sin skosven
Skírner (däraf diktens namn), som slutligen efter
nio dagar får bukt på hennes motstånd. – Se Finnur
Jónsson, "Den oldnorske og oldislandske litteraturs
historie", I.
K. V. H.
Skiroforia [ski-], grek., en religiös fest i det forna
Aten, i främsta rummet egnad åt stadsgudinnan Athena,
med tillnamnet Skiras. Den firades på 12:e dagen
i den efter densamma uppkallade månaden Skiroforion
(juni–juli), och till de heliga ceremonierna hörde,
att Athenas prästinna, åtföljd af Poseidons och
Helios’ präster, under en väldig solskärm (skiron)
vandrade från Akropolis till den mellan Aten
och Eleusis belägna orten Skiron, i hvars närhet
jordbruket och olivodlingen i Attika sades ha tagit
sin början. Solskärmen torde ha betraktats som en
symbol af det skydd, som man för den växande grödan
ville påkalla mot
den starka solhettan. Eg. betecknar dock ordet
skiros l. skirros (kalk, gips) Attikas kalkhaltiga,
för oliven synnerligen tjänliga jordmån, och ordet
skiron, "solskärm", hvilket eljest ingenstädes
förekommer i språket, torde ha tillkommit genom senare
omtydning med anknytning till skia "skugga". Festen
var agrarisk, egnad åt den attiska jorden och
dess skyddande gudomligheter. S. synes äfven ha
varit en benämning för den i månaden Pyanepsion
(okt.–nov.) firade Thesmoforiafesten eller någon
del däraf.
A. M. A.
Skiron [ski’-] l. Skeiron (grek. Σκείρων l.
Σκίρων, lat. Sciron), grek. myt., en grym jätte,
som hade sitt tillhåll vid ett bergpass (Skironiska
passet; jfr Megaris), på gränsen mellan Attika och
Megaris, där vägen mellan de båda landskapen går
fram på själfva branten af den mot hafvet stupande
klippan. Han brukade tvinga de vägfarande att tvätta
hans fötter och därvid stöta dem ned i hafvet, där en
sköldpadda förtärde liken. Slutligen dödades han själf
på samma sätt af Theseus. Sagan om S. är måhända
från början en poetisk utmålning af de våldsamma
stormar, hvilka rasa vid denna kust och nedstörtat
mången vandrare från den farliga bergsstigen.
A. M. A.
Skirr, med. Se Kräfta, sp. 143.
Skirslir. Se Ordalier, sp. 810.
Skirtings [skə’tiŋs], eng., träv. Se Bräder, sp. 407.
Skirö, socken i Jönköpings län, Östra
härad. 5,837 har. 816 inv. (1915). S. bildar med
Nye ett pastorat i Växjö stift, Östra
härads kontrakt.
Skiss [skiss; it. schizzo, fr. esquisse, eng. sketch]
kallas i de bildande konsterna ett hastigt och
summariskt utfördt arbete (tecknadt, måladt eller
modelleradt). En dylik skiss göres som förberedande
utkast till ett större arbete eller i ändamål att
bevara en idé, ett föremåls hufvudsakliga drag,
en linjeverkan, en rörelse e. d. I litteraturen
används ordet i liknande bemärkelse och äfven
för korta prosaskildringar, som äro eller vilja
göra intryck af att vara hastigt improviserade. –
Skissera, göra utkast, ange hufvuddragen af ett verk.
G-g N.
Skitalets [ski-], pseudonym för Stepan Gavrilovitj
Petrov, rysk författare, f. 1868 af bondesläkt i
guv. Samara. Han relegerades från lärarseminariet,
var en tid tingsskrifvare och medföljde en lillrysk
skådespelartrupp. Under sitt kringströfvande lif
(däraf namnet Skitalets = landstrykare) gjorde han
bekantkap med Maksim Gorkij, blef med honom häktad
1901 i Nizjnij-Novgorod och har sedan dess medverkat
som novellist och poet i den vittra årspublikationen
"Znanie", där bd 1 af Razskazy i pjesni (Berättelser
och dikter) utkom 1903. Själfbiografiska notiser
finnas i berättelsen Skvoz stroj. Som hans bästa
berättelser anses Oktava (1900) och Ogarki
(1906). Hans framställningskonst är buren af varm
känsla, men lider af entonighet och ensidighet i
ämnesvalet. A-d J.
Skittagiter, folkstam. Se Nordvästindianer.
Skive [skīve], stad i Jylland, vid Skive aa,
nära dennas utlopp i Skivefjord, en arm af
Limfjorden. 5,682 inv. (1916), förutom 1,254 i en
förstad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
