Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skinnbracka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsförsamlingen. Liflig handel med den rika
omnejden (Salling) samt ej få fabriker. Sedan 1864
är S. förbundet med Viborg genom en järnväg och sedan
1884 med Glyngöre, öfverfartsort till Mors. 2 banker
och 1 sparbank. S. fick stadsprivilegier 1326. I
närheten af S. låg fordom ett kungligt slott,
Skivehus, som såldes 1661.
E. Ebg.
Skive aa [skive å], Skiveån. Se Karupån.
Skivehus [ski-]. Se Skive.
Skjaak [ʃåk], mindre riktigt Sjaak, före
namnförändring genom k. resol. 4 juni 1910
Skiaaker, härad och pastorat i N. Gudbrandsdalen, Kristians
amt, på gränsen till N. Bergenhus och Romsdals amt,
Norge. 2,154,7 kvkm. 2,166 inv. (1910). S. är ett
utprägladt högfjällsdistrikt med många höga toppar
(6 st. öfver 2,000 m., 8 1,900 à 1,800 m. höga) och
snöbræer (443,3 kvkm. af arealen betäckas af sådana)
och genomskuret af högt, delvis öfver trädgränsen
liggande dalar; häradet delas genom Ottas vattendrag
i två ung. lika stora delar. Hufvuddalen är Ottadalen,
med 4 större sidodalar. Genom S. leder en af de stora
landsvägarna från Östland till Vestland.
K. V. H.
Skjalf, nord. sag., drottning till Agne (se d. o. och
Skilfingarna); binamn till Freja. Se Brate, "Namn
och bygd", I.
Skjålfandafljöt. Se Island, sp. 927.
Skjälfandi, fjord. Se Island, sp. 923.
Skjalm Hvide. Se H videätt en.
Skjeberg [ʃē-], härad och pastorat s. om Sarpsborg
mellan Skjebergkilen, en arm af Singlefjorden,
i s. och Sarpfossen i n., Smaalenenes amt,
Norge. 193,65 kvkm. 6,009 inv. (1910). I
S. ligga många stora bruk, hvaribland Hafslund
(se d. o.). Smaalensbanan passerar genom S.
K. V. H.
Skjebergkilen. Se Skjeberg.
Skjefstadfossen [ʃefsta-], ett 7,6 m. högt fall
i Glommen, strax s. om Elverum, som härifrån får
elektriskt ljus och kraft, i Hedemarkens amt, Norge.
K. V. H.
Skjeggedalsfoss [ʃeg-]. Se Ringedalsvand och Norge,
sp. 1386.
Skjeggedalsvand [ʃeg- -va’n]. Se Ringedalsvand.
Skjegte [ʃeg-], liten, öppen båt med spetsig stäf
och ett eller två par åror, nyttjad af den norska
kustbefolkningen från svenska gränsen till Arendal.
K. V. H.
Skjelaatind [ʃelå-], ett 1,640 m. högt
fjäll, något ö. om Storglaamvatn
nära glaciären Svartisen (se d. o.).
K. V. H.
Skjelderup [je7!-], M i c h a e l, norsk anatom och
fysiolog, f. 1769, d. 1852, blef professor i Köpenhamn
1805 och var 1813-49 professor i Kristiania. 1815
upprättades tack vare honom "ana-tomikammeret"
(sedermera anatomiska institutet), och 1825-37
utgaf han (jämte Fr. Holst) "Eyr, et medicinsk
tidsskrift", Norges första läkarvetenskapliga
fackorgan, inrättade 1828 det första norska
medicinska legatet och instiftade 1849 för
belöning af framstående läkarvetenskapliga arbeten
den guldmedalj, som bär hans namn. - Biogr, i
"Anders Retzius’ skrifter i skilda ämnen" (1902).
K. v. H.
Skjelskör [skä’lsk-ör], stad på Själlands västkust,
Sorö amt, vid Skjelskör Nor, en vik
af Stora Belt. 2,658 inv. (1916). Genom en bibana till
Dalmose är S. sedan 1892 förbundet med både Slagelse
och Næstved. S. hette urspr. Skjelfiskör
och var på 1200-talet en betydande stad.
Skjern [skärn], stationssamhälle i västra Jylland,
Ringkjöbing amt, i Skjernaas delta v. om Ringkjöbing
fjord. 2,108 inv. (1916). S. har ej få fabriker
och liknar alldeles en stad. Det är station på den
västjylländska längdbanan och därjämte sedan 1881
genom järnväg förbundet med Silkeborg. E. Ebg.
Skjernaa [skärnå] l. Lönborgaa, å i Jylland, upprinner
n. v. om Vejle, i samma trakt som Gudenaa, men flyter
åt v. Den upptar flera mindre åar och faller efter
90 km. lopp, delad i flera armar, ut i Ringkjöbing
fjord. S. har i stor utsträckning användts till
vattenledningskanaler för att bilda konstgjorda ängar.
E. Ebg.
Skjerstad [ʃersta], härad och socken kring den 27
km. långa, ända till 8 km. breda Skjerstadfjorden
ö. om Bodö, Nordlands amt, Norge. 510,72
kvkm. 1,914 inv. (1910). I s. når Bogtind 1,286 m.,
i n. Mjönestind 1,061 m. Ångbåtsförbindelse med Bodö;
hållstationerna äro Breivik, S. kirke och Sand.
K. V. H.
Skjerstadfjorden [ʃersta-]. Se Salten, Saltfjorden
och Skjerstad.
Skjervefoss [ʃe’r-]. Se Seimselven.
Skjervöy [ʃe’rvöj], härad och socken kring yttre delen
af Kvænang- och Reisenfjordarna med öarna utanför
(däribland Arnöen 269 kvkm., Kaagen 68,4 kvkm.,
Ulöen 76,9 kvkm., Lökö 36,4 kvkm. och Skjervö
11,03 kvkm.) n. ö. om Tromsö stad i Tromsö amt,
Norge. 1,173,51 kvkm. (däraf 481 kvkm. öar). 2,987
inv. (1910). Fjälltrakt (Rieppegaissa når 1,398
m.). Befolkningen är mycket uppblandad med lappar
("finner"). Största samhället är Skjervöyvaagen
med 174 inv. (1910). Regelbunden ångbåtsförbindelse
med Tromsö.
K. V. H.
Skjold [ʃåld], härad och pastorat ö. om Haugesund
i Stavanger amt, gränsande till S. Bergenhus amt,
Norge. 168,73 kvkm. 1,966 inv. (1910). Lågländt.
K. V. H.
Skjold [skjåld], dansk sagokonung, bosatt i Lejre. Han
kallades Odens son och kom som litet barn seglande
till landet, ensam på ett präktigt skepp och hvilande
sitt hufvud mot en sädeskärfve. S. var en stor hjälte
samt en god och rättvis drott, mild och vänsäll
mot alla nödlidande. Då han kände döden nalkas,
befallde han sina män, att de skulle lägga hans lik
på hans konungaskepp, jämte vapen och dyrgripar,
samt låta skeppet segla bort utan manskap. Efter
honom uppkallades Skjoldungernes ätt, hvilket namn
senare i poesien öfverförts på de danske konungarna.
E. Ebg.
Skjoldborg [skjåld-], Johan, dansk författare,
son till en jylländsk småbrukare, f. 27 april 1861,
seminarist 1881, var 1889-1901 skollärare. Han har
sedan 1893 författat en serie berättelser, som skildra
jylländskt allmogelif, särskildt småbrukarnas villkor:
En stridsmand (1896; 3:e uppl. 1900), Kragehuset
(1899; 4:e uppl. 1912), Gyldholm (3:e uppl. 1912;
sv. öfv. 1903), Bjcerregaarden (1904, 4:e uppl. 1915;
"Bjerregården", 1904) samt några skådespel: W olle
Krogh (1901), Ideale magier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
