1031 Skjörn-Sklerotinsyra 1032 dom, såsom odelssögsmaal, expropriationsaffärer , o. d., ha att bedöma sakens värde som föremål för egendom, omsättning och hyra. Det afkunnade utslaget ("skjon") kan hänskjutas till ny värdering ("overskjön"), hvarvid målet afgöres af dubbelt antal män. K. V. II. Skjörn [Jörn], härad och socken kring den 22 km. långa, 3-6 km. breda Skjörnfjorden, en af landets rikaste sillfjordar, vettande åt inloppet af Trondhjemsfjorden på dennas norra sida, S. Trondhjems amt, Norge. 317,4i kvkm 2,180 inv. (1910). K. V. H. Skjörnfjorden. Se Skjörn. Skjötningberg [jöt-], fiskeläge ("fiskevser") och ångbåtsstation vid inloppet till Oksfjorden på 71° n. br., s. v. om udden Nordkyn, Finnmarkens amt, Norge. 227 inv. (1910). Trång och öppen hamn med trankokeri och torkugnar för klippfisk. K. V. II. Skjöttegrundene [Jötte-], undervattensskär på sjögränsen mellan Norge och Sverige, utanför ögruppen Hvaler, strax n. om Grisbådarna. Liksom för dessa var höghetsrätten öfver S. omtvistad mellan Sverige och Norge, tills skiljedomsutslag 1909 tillerkände Sverige Grisbådarna, Norge S. Vid S. idkas hummerfiske. K. V. II. Sklera 1. Se l er a (af grek. sklero's, hård), senhinnan (se d. o.). Sklereid (af grek. sklero's, hård, och éi'dos, utseende) , S ten cell, bot., parenkymcell med starkt förtjockad och förvedad, skierotiserad, vägg, försedd med porer. Sk ereider förekomma ofta hos dikotyledoner i grundväfnaden, i frukt- och fröskal och ha en mekanisk uppgift att skydda mot tryck. Exempel på väfnad bildad af stenceller äro de hårda partiklarna i vissa päronsorter, plommonstenen, jalnötens skal m. m. Stjärn-likt eller på annat sätt grenade sklereider kallas astrosklereider och förekomma som idio-blaster i blad (bladskaft) af näckros, tebuske m. fl. I näckrosbladen utgöra de skyddsmedel mot snäckor. G. L-ra. Sklerem, Hudsklerem (sclerema neonatö-rttm), med. Se Sklerodermi. Sklerenkym (af grek. sklero's. hård, och chyma, ingjutning), bot., kallas en väfnad af celler med förtjockade väggar. Sådan väfnad bildas af hårdbastet 1. segbastet (bastprosenkym), af särskilda strängar i grundväfnaden och af sklereider (se d. o.). Sklerenkymet har en mekanisk uppgift, stödjande och förlänande växtdelen erforderlig fasthet, skyddande mot tryck och åverkan. G. L-m. Sklererytrin (af grek. sklero's, hård, och eryth-rofs, röd), farm., ett rödt färgämne i mjöldryga (se d. o.). Skleritis, inflammation i senhinnan. Se ögonsjukdomar. Sklerodermi (Sclerodefrmia, af grek. sklerofs, hård, och de'rma, hud), med., en mestadels svårartad, sällan förekommande kronisk hudsjukdom, vid hvilken på begränsade fläckar eller mera diffust utbredda områden huden blir förtjockad, stel, vaxlik och ej kan upplyftas i veck. Ofta förekommer den i ansiktet, som därigenom får ett stereotypt utseende, blir som en orörlig mask, i det hud-förhårdnaden förhindrar de mimiska rörelserna; ögonlocken bli Hängande, kunna ej fullständigt öpp- nas eller slutas; talet försvåras. Vid större utbredning öfver bålen kan huden som ett pansar hindra bröstkorgens andningsrörelser. Sjukdomens natur är okänd; dess förlopp är mycket långsamt, den kan i vissa fall botas, men ofta nog är den alltjämt fortskridande. Behandlingen består mest i massage, heta bad och elektricitet; äfven organoterapi (se d. o.) har försökts, men vanligen med ringa framgång. Liknande förändringar af styfhet och för-tjockning i huden förekomma hos nyfödda (sclerema neonatorum, s k l e r e m) mestadels mycket svaga och nedsatta barn. Det är allvarliga sjukdomssymtom och medför vanligen döden efter några dagar. L. RIbg. Sklerometer (af grek. sklerofs, hård, och me'tron, mått), fys., ett af Seebech (1833) konstrueradt instrument (se fig.) för bestämmande af hårdhets- graden (se Hårdhet), grundar sig på den principen, att man antingen bestämmer, huru stort tryck, som erfordras vid en och samma spets, för att åstadkomma en repa i det ämne, som skall undersökas, eller ock bestämmer repans bredd eller djup vid konstant tryck. Spetsen (D) utgöres af diamant eller glashårdt stål, och en platta af det ämne, som skall undersökas, fästes på en liten vagn, som föres fram under spetsen. T. E. A. Skleros [-ås; af grek. sklero's, hård], förhårdnad af nåsron väfnad. - Adj. skleroserad. G.H. Sklerotälring (af sUéra, senhinnan), zool., en ring af större eller mindre benskifvor, hvarmed hos många kräldjur och fåglar, äfvensom hos några utdöda amfibier, ögats senhinna i sin främre periferi är försedd. L-e- Sklerötier, bot. Se Sklerotium. Sklerotinsyra, kem. farm., en smak- och luktlös, svagt sur produkt, som af Dragendorff (se denne) framställdes ur mjöldryga och förr ansågs utgöra den verksammaste beståndsdelen i denna drog. Enligt nyare undersökningar är sklerotinsyra, liksom den därur framställda, något renare ergotin-syran (en kväfvehaltig, glykosidisk syra), en blandning af flera ämnen, hvaribland s. k. sekaleamido-sulfonsyra torde ha framställts i rent tillstånd. Den bildar färglösa, prismatiska kristaller, som smälta vid 200° och lösas i vatten med starkt sur