1033 Sklerotiserad-Skoda 1034 reaktion. Sklerotinsyra (ergotinsyra) verkar vid insprutning under huden eller i blodet på djur förlamande på centrala nervsystemet, men bidrar ej till de för mjöldryga (se d. o.) karakteristiska, starka fysiologiska verkningarna. Enligt Barger ooh Dale betingas mjöldrygepreparatens verkan hufvudsakligen dels af alkaloiden ergotoxin (se Mjöl-dryga), dels af para-oxifenyl-etyl-amin eller t y r o s a m i n, C6H4(OH)-CH2- CH2-NH2 (jfr T y r o s i n, som är en karbonsyra häraf), hvilket sistnämnda ämne har verkningar, liknande adrenalinets (se d. o.), samt af /9-imid-azol-etylamin eller h is t amin, CH = N v )C.CH2CH2NH2 (jfr Histidin), en NH - CH^ särdeles giftig kropp. Samtliga framkalla lifmoder-kontraktioner, de båda förstnämnda sammandraga, histaminet släppar blodkärlen. K.A. V-g. (C.G.S.) Sklerotiserad (af grek. sklerofs, hård), bot. Se Sk l er e i d. Sklerötium (sv. plur. s k l e r o t i e r), löt., vegetativt hvilstadium af svampar, hvarifrån vanligen fruktkroppar eller konidier (t. ex. hos Bo-trytis) utväxa. Sklerotierna, som oftast äro mörkt färgade, ha växlande form och fast byggnad af näringsfyllda hyfer. Dessa bildningar förekomma i synnerhet hos askomyceter, t. ex. hos Claviceps (drogen mjöldryga består af sklerotiet) och Sclero-tinia (se d. o.), mera sällan hos basidiomyceter, såsom hos Typhula (se d. o.). Hos flera sklerotier är fruktifikation ej säkert känd, och de ha därför fått egna släktnamn (Mylilta, Pachyma m. fl.). Några af dessa användas i hemländerna som näringsmedel ("native bread" i Australien) eller som läkemedel. G. L-m. Sklerotomi (af grek. sUerofs, hård, och tomé, snitt), en ögonoperation. Se G l a u k o m. Sklinden 1. S k l i n n a, grupp af omkr. 70 holmar och skär, 28 km. n. v. om ön Leka, N. Trond-hjems amt, Norge. 13 inv. (1910). På ön Sklinna god hamn. På Heimöen den stora Sklinna fyr. K. V. II. Sklinna(banken). Se Sklinden. Sklinna fyr. Se Sklinden. Sklodowska, M a r y a. Se C u r i e 2. S. K. N., förkortning för Svenska kvinnornas nationalförbund. Se Internationella kvinnoförbundet. Sko, kloster, gods, slott. Se Skokloster. Sko. Se Skodon. Om hästskor se H o f b e-slagskonst. Skobelev [skå'beleff], Michail Dmitrije-vitj, rysk fältherre, f. 17 sept. 1843, d. 6 juli 1882 i Moskva, utmärkte sig: som kornett vid Grod-no-husarregementet i striden mot de upproriske i Polen (1863-64) och inkallades 1866 i generalstabsakademien. Efter att med lysande tapperhet ha kämpat i Turkestan (1869) och i Kaukasus (1870 -71), företog han som generalstabsofficer viktiga rekognosceringar i Turan, anförde som bataljonschef 1873 arméns förtrupp i fälttåget mot Chiva och tog 1875 framstående del i kriget mot Kokan, under hvilket han anförde kavalleriet. Då detta sistnämnda kanat 1876 under namn af Ferganaområdet inför-lifvats med Ryssland, blef S., som under tiden befordrats till generalmajor, militärguvernör där. I turkiska kriget 1877-78 stormade han Lovec 3 sept. 1877, utmärkte sig i striderna framför Plevna, i synnerhet vid stormningen af "Gröna berget" 11 sept. s. å., och i slaget vid Schei-novo 9 jan. 1878, där den turkiska Schipka-armén tillfångatogs. Till belöning för sitt förhållande under kriget utnämndes han till generallöjtnant samt till chef för 4:e armékåren (Minsk). 1880 Öfvertog han befälet mot tekke-turkmenerna samt eröfrade Geok-tepe och Dengil-tepe 1881, hvarför han som belöning utnämndes till general af infanteriet. - S., som var ofantligt afhållen af sina soldater, förenade på ett sällsynt sätt teoretiska kunskaper med stor praktisk förmåga som truppförare. Hans hänsynslösa energi och öfverdådiga personliga tapperhet voro kända inom hela armén. Dessa framstående egenskaper voro dock förbundna med ett lättsinne, som blef hans ofärd. Som ifrig panslavist uppträdde han efter rysk-turkiska kriget vid några tillfällen mot Tyskland och tyskarna på ett sätt, som var nära att ge anledning till diplomatiska förvecklingar. (II. J-dt.) Skobodansen, sydsvensk folkdans af drastiskt kynne, dansas endast af män, efter långsam musik i tretakt. Två karlar fatta hvarandras händer och omdansa, vid hvarannan takt liksom tveksamt stannande med en stampning, släppa hvarandras händer vid andra reprisen och vända sig med danssteg ett hvarf, hvarefter de omväxlande svänga vänstra benet den ene öfver den nedböjda motpartens hufvud, göra ny helomvändning, vidröra hvarandra med de framåtböjda pannorna, göra halfom-vändning och komma med ryggarna tätt mot hvarandra samt stöta med en kraftig knyck af kroppen hvarandra ifrån sig. Jfr "Lekstugan" II. Skock, ett antal af 60 stycken (t. ex. kål-hufvud). Skoda [skåda]. 1. Joseph läkare, f. 10 dec. 1805 i Pilsen i Böhmen, d. 13 juni 1884 i Wien, blef 1831 med. doktor och 1846 professor vid universitetet i Wien, där han redan länge varit praktiserande lä.-kare, från 1841 som öfverläkare vid allmänna sjukhuset. I medicinens historia har S. vunnit ett oförgätligt namn genom sin genomarbetning af den fysikaliska diagnostiken, som tack vare honom erhöll sin moderna gestaltning, i det han bl. a. ådagalade, att de fysikaliska företeelserna i och för sig icke representera bestämda sjukdomsformer, utan endast häntyda på bestämda österrikisk