bevarade bildverk visa. Skomakarens arbete går ut på att inbördes fast förena skodonets hufvuddelar: öfverläder ("skaft"), sula och klack, hvilka två senare utgöra "bottnen". Öfverlädret skall vara af smidigt material och tillskäres efter schabloner, sula och klack göras af ko- eller oxläder. Formen bestämmes af en läst, d. v. s. en träkloss i fotform, som så nära som möjligt svarar mot beställarens fot. På lästens undersida fäster arbetaren en första tunn sula (bindsulan), som formas efter lästens böjning. Med knifven göres rundtom denna sula nära kanten en skåra ("rits") för att utmärka sylstyngens plats och åstadkomma en smal ränna för becktråden. Det tillskurna och nåtlade öfverlädret lägges därefter öfver lästen, sträckes medelst lädertången och omvikes rundt omkring öfver bindsulan samt fästes provisoriskt med kanten vid denna genom stift. En andra sula lägges på, och de tre delarna hopsys, eller ock förenas de medelst skopligg (helt små tillspetsade träpinnar; olämpligare är metallpliggen). Så tillverkas genomsydda samt pliggade skodon. I de randsydda förenas öfverlädret och bindsulan på samma sätt, men sedan lägges en smal läderremsa ("randen") öfver den nedvikta kanten af öfverlädret samt hopsys med denna och bindsulan, hvarefter den tjockare sulan lägges på randen och hopsys med denna. Lästen kan därunder behållas kvar ini det randsydda skodonet, hvaremot den i de genomsydda och pliggade måste tas ut, innan syningen eller pliggningen sker. För att ge stadga åt hålfoten lägger skomakaren där ett lagom tjockt läderstycke, som lämpligen formas, på bindsulan, hvarefter yttersulan pålägges. Den formas väl efter bottnen ("klappas") och fastsys. De vända skodonen (af lätta material) göras så, att själfva sulan fästes vid lästen, öfverlädret spännes öfver lästen med insidan utåt och förenas med sulan, lästen dras ut, skon kränges rätt, hvarefter en lös bindsula inlägges och fastlimmas. Klacken göres af flera läderskifvor, som limbestrykas och fästas inbördes med stift, eller ock af trä, som beklädes med skinn eller celluloid. Bakkappan (skodonets bakre del) göres styf genom ett stycke tjockt läder innanför öfverlädret. Sulans kant formas noga med knif och rasp samt glättas med ett hett järn, och hela skodonet putsas. Randsydda skodon äro de bästa, smidigare och hållbarare än de genomsydda. De pliggade skodonen ega ej nog smidighet. -- Skofabrikationen har efter symaskinens uppfinning utvecklat sig hastigt och starkt sedan 1870-talet och utgör nu i flera länder, äfven i Sverige, en storindustri, som betjänar sig af ända till ett 100-tal olika maskiner. Öfverlädrens l. skaftens olika delar stansas å stansmaskin och sammansättas till "reseft" (hela skaftstycken), sulorna stansas å stansmaskin, sulans förening med öfverlädret ("svickning" l. "montering") verkställes genom maskiner, som kunna både spänna lädret öfver lästen och slå in stiften, därvid i detalj efterhärmande människohandens rörelse. Sulan sys fast medelst kedjesömmaskiner (mest omtyckt är Mac-Kay-maskinen) eller efterstyngsmaskiner, dubbelsömmaskiner och (för randsydda skodon) randsymaskiner. För annat fall har man pliggningsmaskiner. Vidare nyttjas särskilda maskiner för snörhåls anbringande o. d., klackningsmaskiner (som fästa den i skifvor utstansade klacken vid skodonet medelst stift antingen inifrån eller utifrån), fräs- och glättningsmaskiner samt för afslutningsarbetet putsnings- och polermaskiner. -- Ang. skofabrikernas förvånande framväxt i Sverige må nämnas, att deras antal på tio år (1902--12) hade stigit från 42 till 86 och deras tillverkningsvärde på tolf år (1902--14) hade ökats från omkr. 12,5 till öfver 49 mill. kr. Antalet i denna industri sysselsatta arbetare var sistn. år 8,301. Bland svenska städer intar Örebro på detta område en central ställning. Skodsborg [skå'dsbårg], by och badort på Själland, vid Öresund, omkr. 14 km. n. om Köpenhamn, vid kusten utanför Jægersborg Dyrehave,

Skodsborgs badort. Badhotellen och villor.

med särdeles vackert läge (se fig.). 714 inv. (1911). Mycket besökt sanatorium; klädesfabrik. -- Fredrik VII brukade 1853--63 om somrarna vistas där och hade där 22 juli 1863 ett möte med Karl XV, som utlofvade en svensk-norsk hjälphär af 20,000 man i händelse af ett tyskt angrepp på Slesvig. Se S. Clason, "Skodsborgsmötet och Ulriksdalskonferensen" (i "Hist. tidskr." XXXIV, 1914). Skof, skede; krigsv., den förening af ett visst antal rotar, som var anordnad vid flera roterade regementen för underlättande af rekryteringen.