England och Skottland rationell skogsodling med ek, skotsk tall och från Tyrolen införd lärk. Från midten af 1700-talet får plantskoleskötseln fart, och omkr. 1800 funnos plantskolor i Londons närhet å en areal af omkr. 300 har. I Tyskland och Österrike hade skogarna vid nyare tidens början sin största betydelse för jakten och bergsbruket. En och annan började dock bryta mot jakttraditionen; en bland de förste härutinnan var J. G. von Langen (se denne), som använde ordnad hyggesindelning af skogen. Vid 1700-talets midt utvecklade sig skogssådd och skogsplantering kraftigt. Omkr. 1760 uppstodo mönsterskolor för skogsbruk (de äldsta äro Zanthiers i Ilsenburg på Harz och v. Langens på Jægersborg i Danmark), och vid universiteten begynte undervisning att anordnas i skogsbruk. v. Langen satte sin prägel äfven på Norges och Danmarks skogsbruk. C. D. Reventlow (början af 1700-talet) anses som danska skogshushållningens fader. I slutet af 1700-talet och början af 1810-talet, då trakthuggningen vann allt starkare insteg i de tyska skogarna, verkade i Tyskland som författare och lärare G. L. Hartig, H. Cotta, F. W. L. Pfeil och J. C. Hundeshagen (se dessa). Dessa lade mera vikt på det spekulativa och det administrativ-organisatoriska än på iakttagelser, undersökningar och erfarenheter från själfva skogen och det praktiska skogsbruket, hvilket därigenom ej kom att nå så stor utveckling. Först efter 1860 inträdde en ny tid i det mellan-europeiska skogsbruket genom M. R. Presslers (se denne) uppträdande. Han gjorde häftigt angrepp på den äldre uppfattningen af skogsbrukets ekonomi. Hans markränteprincip, d. v. s. omloppstiden för högsta markräntan, den finansiella eller privatekonomiska omloppstiden, mötte det häftigaste motstånd, och striden fördes och föres ännu våldsamt mellan dess anhängare och dess motståndare, som hylla skogsränteprincipen, d. v. s. omloppstiden för högsta medelafkastningen i pengar, den statsekonomiska omloppstiden. Presslers läror ha knappast vunnit vidare erkännande utanför Sachsen, Österrike, Danmark och på senaste tid i Sverige, men de ha verkat mycket befruktande för den moderna skogshushållningsläran. Mot den schablonmässiga tyska skogshushållningen uppträdde på 1880-talet J. K. Gayer (se denne) med sitt rop "åter till naturen". Han ville återföra de genom trakthyggesbruket uppkomna rena likåldriga skogarna till gruppvis blandade olikåldriga. Den mera rena blädningen fick på 1890-talet en mera entusiastisk än öfvertygande anhängare i B. Borggreve. Till sist bör inom den tyska skogshushållningsläran nämnas C. Wagner (se d. o.), som 1907 framkom med ett nytt skogsbrukssätt, kantblädningen (ty. blendersaumschlag), ett mellanting mellan blädning och trakthuggning. Hans sätt att föryngra skogarna har redan gått segrande öfver en stor del af Europa och synes ha stor framtid för sig, där mycket intensivt skogsbruk är lönande. -- I England var skogsbruket i liflig utveckling omkr. 1800, men gick sedan tillbaka. Först på senare tid är det åter stadt i utveckling, starkt påverkadt af Frankrike och Tyskland. - I Frankrike är det egentl. från två sidor skogsvården står högt, nämligen återeröfrandet genom skogsodling af tidigare ödelagda skogar i bergstrakterna samt skogsodlingar å hedmarker och flygsandsfält. Blädningsbruket har lifliga anhängare i Frankrike. -- I Österrike har skogsbruket utvecklat sig parallellt med det tyska, men har att anpassa sig efter större växlingar i klimat och jordmån. -- Skogsbruket i Schweiz är påverkadt både af Frankrike och Tyskland och står synnerligen högt. -- Skogsbruket i Ryssland och Finland har i teorien låtit väl mycket påverka sig af Tyskland. -- I Danmark, som täflar med Schweiz och Syd-Tyskland om det mest intensiva skogsbruket i Europa, har utvecklingen visserligen till en början varit påverkad af Tyskland, men skogsbruket har sedan utvecklat sig själfständigt. Det är främst skogsföryngringarna och beståndsvården, som där äro mönstergilla. I senare tider ha där framträdt utmärkta skogsmän och läroboksförfattare, såsom P. E. Müller (se d. o., sp. 21), L. A. Hauch (se denne) och A. Oppermann (se d. o.) m. fl. -- I Norge är skogshushållningen ganska ung, men, efter att ha påverkats från Tyskland och Sverige, utvecklar den sig nu lifskraftigt och nationellt. -- Af utomeuropeiska länders skogsbruk må här nämnas endast Japans, som står högt med gamla skogsodlingar, och Amerikas extensiva skogsbruk. Här ha skogssköflingar och skogseldar gjort svår skada på skogskapitalet, men nu arbetas det med kraft på att bota såren. I Sverige funnos omätliga skogstillgångar under den äldre stenåldern, men när den yngre stenålderns folk lärde sig bruka jorden till åker, blef det nödvändigt att här och där afröja skogen. Ju mera folkmängden ökades och kulturen utbreddes, desto större sträckor uppodlades. Hvad som i de bebyggda trakterna ej fick falla för odlarens yxa, sköflades längre fram för tillgodoseende af de skogsförbrukande industrierna: tjärbränning och pottaskeberedning. Gränsstriderna mot Danmark och därunder rasande skogseldar förödde skogen. Af vackra ek- och bokskogar började uppstå kala ljunghedar. Och så kom det sig, att för 400 år sedan rådde eller ansågos föreligga skogssköfling och skogsbrist i Sverige. Under konung Gustaf I:s regering höjdes allmänt ropet på bristande skogstillgång. Denna var dock uteslutande af lokal beskaffenhet, då de stora barrskogsvidderna ännu voro orörda. Med den tidens dåliga samfärdsmedel blef dock äfven en lokal skogsbrist betänklig, och statsmakterna skyndade att genom lagar skydda löfskogen (se Skogslagstiftning). På barrskog var däremot tillgången så stor, att ännu vid ingången af 1600-talet utgingo uppmaningar till svedjande (se Bränning), uppmaningar, som ej förklingade ohörda. Men redan 50 år därefter klagades öfver skogsbrist och skogssköfling äfven beträffande barrskogen. Från kusttrakterna hade till de nordtyska sjöstäderna utskeppats trävaror och tjära, som då hade vidsträckt användning för det uppblomstrande skeppsbyggeriet. Svedjandet hade, särskildt genom inflyttande finnar, tagit alltmera fart och bedrefs i allt större utsträckning, utan hänsyn till, om det verkligen gällde att vinna för odling nyttig mark. Lagstiftningen var därför nödsakad att ingripa till skogens skyddande, och bland 1600- och 1700-talens många ekonomiska författningar intogo de rörande skogsväsendet en anmärkningsvärd plats. Genom 1734 års skogsordning och den allmänna lagen af s. å. fick