för mathållningen under de praktiska öfningarna. Den förberedande kursen börjar 5 juli, då 40 aspiranter antagas. 20 dec. verkställes vid höstterminens afslutning en gallring bland dessa, så att de 25 bästa uttagas för fortsatt utbildning. Med dessa fortgår kursen till l maj påföljande år. På grund af den starka efterfrågan, som f. n. råder å skogsmän med högre skoglig bildning, har emellertid K. M:t bestämt, att under hvartdera af åren 1916-19 skola uttagas 30 i st. f. 25 elever för fortsatt utbildning. Elev, som med godkända vitsord genomgått den förberedande kursen i dess helhet, eger rätt att antagas vid högskolans jägmästarkurs. Den fullständiga lärokursen vid denna omfattar fem föreläsningsterminer i Stockholm och två sommarterminer. För att antagas till elev vid iorstmästarkursen fordras att ej vara öfver 26 år; att kunna förete friskbetyg; att ha aflagt real-skolexamen med minst vitsordet godkänd i de naturvetenskapliga ämnena (under vissa förutsättningar kunna jämväl elever vid statens lägre skogsskolor vinna inträde vid forstmästarkursen); att förete intyg om att ha deltagit i praktiska skogsarbeten i minst 22 månader; att styrka sig ega färdighet i enklare skogs- och fältmätning samt att ge borgen för kostnaderna för mathållningen vid de praktiska öfningarna. Lärokursen omfattar tre terminer i Stockholm och två sommarterminer. Undervisningea vid Skogshögskolan meddelas för jägmästarkursen af 4 professorer, 1 öfverassistent och ett antal extra lärare samt för forstmästarkursen dels af 2 för denna kurs särskildt anställda lektorer, dels af en af professorerna och vissa af extra lärarna vid jägmästarkursen. Anslaget till högskolan är upptaget i ord. stat med 124,500 kr. S-r. Skogsindelning, skogsh., utgör det gemensamma namnet för ett flertal mätningar och beräkningar, som utmynna i uppgörandet af en hushållningsplan för en skog. Arbetet begynner ofta, åtminstone för större komplexer, med skogens uppdelning i smärre, fasta hufvudafdelningar, s. k. block och skiften, skilda åt antingen genom naturliga gränser, såsom vägar, vattendrag o. d., eller ock genom upphuggna linjer. Denna rent geografiska indelning (ty. einteilung), som afser åstadkommande af kontroll samt reda i rapporter och bokföring, har fått ge namn äfven åt öfriga hithörande arbeten. Dessa bestå först och främst i upprättande af en ekonomisk karta öfver skogen i tämligen stor skala, t. ex. 1:4000, 1:8000 eller, i Norrland, ofta l:20 000, hvarvid den till skogsbruk dugliga, s. k. produktiva, marken dels afskiljes från impedimenten (vatten, berg, mossar, kärr m. m.), dels uppdelas i underafdelningar med eller utan fasta gränser. Dessa afdelningar, som, om möjligt, göras enhetliga med afseende såväl på markens beskaffenhet och bördighet (markboniteten, växtlighetsgraden) som också på det växande beståndets trädslagsblandning, ålder, slutenhet och mogenhet, bilda sedan ett slags enheter, som i framtiden hvar för sig äro afsedda att skötas likartadt och samtidigt. Jämsides med kartläggningen upprättas öfver hvarje dylik afdelning en s. k. beståndsbeskrifning med förslag till åtgärder under indelningsperioden (omfattande vanligen 20 år), hvarjämte virkesförrådet taxeras (se Skogstaxering) till sin kubikmassa, stundom också till trädantal, dimensioner och årlig tillväxt. Genom dessa förarbeten och däröfver upprättade sammandrag öfver arealer, virkesförråd, åldersklassfördelning och tillväxt erhålles underlag för upprättande af den egentliga hushållningsplanen. Denna innehåller dels en allmän orientering ang. principerna för skogens skötsel i dess helhet, t. ex. med afseende på lämplig omloppstid (se d. o.), lämpliga gallrings- och afverkningsmetoder (se Gallring 2 och Skogsafverkning) m. m., dels också stundom mer eller mindre detaljerade anvisningar öfver de speciella åtgärder, som vid olika tidpunkter böra komma till utförande å skogens olika delar. Särskildt är en afverkningsberäkning, upptagande de afdelningars areal och virkesförråd, som under perioden böra komma till afverkning, föremål för bestämmelser i hushållningsplanen, likaså behöfliga skogskulturer, dikningar m. m. Olika beräkningsgrunder vid bestämmandet af årsafverkningens storlek ha gett upphof till en mängd olika s. k. skogsindelningsmetoder (se Fackverk 2), af hvilka några tilldragit sig ett visst allmänintresse på grund af de ingrepp i den enskildes ekonomi, som förorsakas genom skogslagstiftningens fordran på uthållighet å vissa kategoriers enskilda skogar. Skogsindelning synes ha börjat komma till allmännare användning i Tyskland redan i slutet på 1700- och början af 1800-talet, och det är hufvudsakligen tyska forstmän, som utvecklat denna del af skogsvetenskapen. I Sverige påbjöd redan 18 5 års skogsordning, att vissa allmänna skogar skulle undersökas och plan för afverkningen af timmer m. m. uppgöras, men först i 1838 års instruktion för skogs- och jägeristaten inflöto närmare bestämmelser, huru vid dylik indelning skulle tillgå, hvarvid hufvudsakligen tyska metoder förordas. Sedermera bestämdes i 1866 och 1894 års skogsordningar, att så godt som alla allmänna skogar skulle indelas till ordnad hushållning, och ha Skogsstyrelsen 1867 samt Domänstyrelsen 1896, 1902 och 1916 utfärdat närmare bestämmelser, huru vid skogsindelning bör tillgå. Den af Domänstyrelsen till efterrättelse fastställda hushållningsplanen ingriper sedan, speciellt på ecklesiastika boställen och å statens utarrenderade jordbruksdomäner, ganska detaljeradt såväl i skogsskötseln som i synnerhet i skogsafkastningens fördelning mellan boställshafvare eller arrendator å ena sidan samt ecklesiastika fonder eller statskassan å den andra. Skogsindelning utföres å statsskogarna antingen af ord. jägmästaren eller, vanligare, af assistenter under ledning af en för hvarje öfvergmnästardistrikt anställd skogstaxator. Äfven åtskilliga privata skogsegare låta genom utbildade forstmän indela sina skogar, hvarvid dock större vikt ofta lägges på erhållande af goda kartor och tillförlitlig inventering af tillgångarna än vid fast planläggning af framtida åtgärder. Sedan länge förekommer skogsindelning som läroämne vid den högre skogsundervisningen; sedan 1915 finnes vid Skogshögskolan särskild professur för denna och närliggande vetenskapsgrenar. T. J. Skogsingenjör. Se Skogsstaten. Skogsinspektör, titel på de sex kontrollerande tjänstemän, som enligt instruktionen, för skogsstaten 19 nov. 1869 hade att hvar inom sitt skogsdistrikt, utan rätt att direkt ingripa i förvaltningsarbetet,