träd. Äfven till skydd för mastträd (se Mast- och storverksträd) utfärdades på 1600-talet bestämmelser. Då oaktadt 1542 års förordning skogarna blifvit af enskilda alltmera missbrukade, förnyades densamma genom k. br. 19 dec. 1683. I detta anbefalldes tillika landshöfdingarna och betjänte att ha noga inseende öfver skogarna, och sedan de efter hvarje bys och gårds beskaffenhet pröfvat rågångarna eller, där sådana icke funnos, tillagt enhvar så stor skog, som vore skäligt, skulle den öfriga skogen därifrån skiljas och vara kronans rätta egendom. Då misshushållning med skogen på många orter efter hand allt mera ökades, utfärdades under 1700-talet för skogens bevarande flera författningar, bland hvilka äro att märka stadgarna i kap. 10-16 Byggningabalken af 1734 års lag, af hvilka flera ännu äro gällande. Därjämte utfärdades 12 dec. 1734 en skogsordning och 5 april 1739 en förklaring öfver densamma. Vidare utfärdades 10 dec. 1793 och l aug. 1805 nya skogsordningar. Samtliga innefatta hufvudsakligen samma bestämmelser om rättigheten att begagna skog, som meddelats i äldre skogsordningar, samt innehålla tillika föreskrifter om verkställande af gränsreglering mellan kronoparker, allmänningar och enskildas egor. Genom k. br. 16 mars 1824 förordnades, att kronoparker (se d. o.) och de kronoallmänningar, som ansågos ha samma egenskap som kronoparker, skulle försäljas. Sedan betydande skogsområden i mellersta och södra delarna af riket blifvit kronan afhända, inställdes denna försäljning vid slutet af 1850-talet. Sedan rikets ständer med afseende å det alltmer bekymmersamma resultat, som skogshushållningen lämnade, förklarat sig anse lagstiftningens mellankomst vara af behofvet högt påkallad för att afvärja den vanvård, hvaraf skogarna lidit, inrättades jämlikt k. br. 21 jan. 1859 en Skogsstyrelse (se d o.), numera benämnd Domänstyrelsen (se d. o.), och 29 juni 1866 utfärdades ny skogsordning, genom hvilken stadgades bl. a., att kronoparker och häradsallmänningar skulle bibehållas oförminskade och regelbunden skogshushållning införas så väl på dem som på flygsandsfält (se Flygsand) och på skogar tillhörande kungsgårdar, statens utarrenderade hemman, kyrko-, akademi-, hospitals-, krigsmanshus- och andra allmänna inrättningars hemman och lägenheter äfvensom på civil-, militie- och ecklesiastikstaterna anslagna boställsskogar (se Boställen). Ännu i början af 1870-talet förekom ofta öfverafverkning å enskildas skogar, men under förra hälften af 1880-talet hade till följd af statens, landstingens och hushållningssällskapens mångåriga sträfvanden att hos enskilda skogsegare väcka håg för skogens vård och skötsel en förbättrad skogshushållning kommit till stånd. Enligt nu gällande skogsordning af 26 jan. 1894 med förändringar, som vidtagits genom k. förordn. 24 juli 1903 ang. skogar på allmänna inrättningars hemman, som icke innehafvas med stadgad åborätt, och 31 dec. s. å. ang boställsskogar samt 9 juli 1911 ang. utsyning och försäljning af skogsalster från kronoparker med flera allmänna skogar, skola kronoparker, flygsandsfält och häradsallmänningar bibehållas oförminskade och behandlas efter sådana af Domänstyrelsen fastställda hushållningsplaner, som afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning. Å skogar tillhörande kronans utarrenderade jordbruksdomäner, å boställsskogar samt å skogar tillhörande allmänna inrättningars hemman, som icke innehafvas med stadgad åborätt skall regelbunden hushållning införas. Hvad beträffar skogar å krono- samt allmänna inrättningars hemman, som innehafvas med stadgad åborätt, må åbon utan särskildt tillstånd använda skogen endast till husbehof. Å häradsallmänning så ock å boställe, som ej af menighet inköpts eller af enskild för ändamålet donerats, samt å kronohemman och kronans utarrenderade jordbruksdomäner äro mastträd och mastspiror samt ek kronan förbehållna. Om utsyning och försäljning af skogsalster från kronoparker med flera allmänna skogar äfvensom om mulbete, grässlätter och odling m. m. äro föreskrifter meddelade. Hvad särskildt angår prästboställen, är genom k. kung. 9 dec. 1910 stadgadt att, hvad af skogen icke erfordras till husbehof, till virke åt pastoratet för uppförande och underhåll af laga hus och hägnader å prästgård samt, om tillgång därtill jämväl finnes, åt församling tills kyrkobyggnad, skall försäljas och försäljningsmedlen ingå till kyrkofonden (se d. o.), hvarifrån, enligt hvad särskildt är stadgadt, erforderliga belopp af skogsförsäljningsmedel skola till prästerskapets aflöning användas. Hvad angår vård af enskildas skogar är genom lag 24 juli 1903 stadgadt, att å skogsmark, tillhörig enskilda, afverkning (se Skogsafverkning) ej må så bedrifvas eller efter afverkningen så förfaras, att skogens återväxt uppenbarligen äfventyras, samt att uppsikt öfver att hvad sålunda stadgats varder iakttaget tillkommer skogsvårdsstyrelse (se d. o.). Angående vård af enskildas skogar äro särskilda lagar utfärdade för Gottlands län 13 juni 1908 och för Öland 20 juni 1913. Genom k. förordn. 24 juli 1903 ha bestämmelser meddelats, att å skogsmark, tillhörig enskilda, afverkning för annat ändamål än gårdens behof eller för skogsmarks uppodling eller användning till byggnadstomt må ega rum allenast med tillstånd af vederbörande skogsvårdsstyrelse. Beträffande de delar af Västerbotten och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, är till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog genom k. förordn. 18 juni 1915 föreskrifvet, att afverkning af barrträd, som ej är torrt och som är att anse som undermåligt, må ega rum allenast efter särskildt tillstånd, så vida icke afverkningen sker för oundgängligt husbehof inom skifteslaget, där fastigheten är belägen, eller angränsande skifteslag. Genom lag 11 juni 1915 ha särskilda bestämmelser meddelats att gälla till l juli 1918 ang. vård af viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län. De inom Kopparbergs och Gäfleborgs län befintliga sockenallmänningarna eller besparingsskogarna (se Allmänning) ha i allmänhet tillkommit på så sätt, att viss del af det vederbörande socken vid storskifte tilldelade skogsanslaget, enligt särskilda k. br., afsatts som samfällighetsmark. Reglementen för vården och förvaltningen af dessa skogar äro redan i de flesta fall meddelade. Medel, som inflyta genom skogsafverkningen, afsättas för hvarje socken till en fond, för hvilken stadgar utfärdas, och afkastningen används till jordegarnas förmån. Renbetesfjällen i Jämtlands län, afsedda