Skogsskolor, af staten inrättade och underhållna lägre läroanstalter, som ha till uppgift att utbilda dugliga kronojägare och skogvaktare. Fr. o. m. 1 nov. 1915 finnas i Sverige 7 dylika skogsskolor, nämligen å Hällnäs kronopark, i Västerbottens län, å Bispgårdens d:o, i Jämtlands län, å Grönsinka d:o, i Gäfleborgs län, å Bjurfors d:o, i Västmanlands och Kopparbergs län, å Ombergs d:o, i Östergötlands län, å Hammersebo d:o, i Kalmar län, samt å Kolleberga d:o, i Kristianstads län, hvarjämte förslag 1916 framställts om inrättande af en skogsskola å Haddebo, i Örebro län. Antalet elever vid de olika skogsskolorna växlar mellan 10 och 20. Undervisningen bestrides af en jägmästare, som är skolans föreståndare, samt en skogsrättare. Kursen, som pågår 1 nov.--15 okt., är afgiftsfri, och staten upplåter åt eleverna fri bostad i skolans lokaler. Eleverna få själfva hålla sig kost, men staten bidrar dock därtill genom stipendier. Undervisningen är såväl teoretisk som praktisk och omfattar ej blott de rent skogliga ämnena, utan äfven svenska språket, räkning, naturlära, välskrifning, trädgårdsskötsel m. m. De ord. anslagen för skolorna upptogos i staten för 1917 till 125,000 kr. och de extra till 43,200 kr. Till 1 sept. 1915 funnos å Klotens kronopark, i Örebro och Kopparbergs län, samt Ombergs kronopark, i Östergötlands län, högre skogsskolor, afsedda att förbereda till inträde vid Skogsinstitutet. De upphörde i sammanhang med Skogshögskolans (se d. o.) inrättande. S-r. Skogsskötsel. Se Skogsbruk. Skogssmultron, bot., namn på vild Fragaria vesca. Skogssmygare, zool Se H e s p e r i d a, sp. 598. Skogs-snua 1. Skogssnufva. Se Skogsrå. Skogssorkar, zool. Se Sorksläktet. Skogsstaten, den statsanställda, under Domänstyrelsen lydande personal, som omhänderhar de allmänna skogarnas i riket förvaltning och bevakning. Den utgöres af 12 öfverjägmästare, 118 jägmästare jämte ett antal extra jägmästare samt ord. och extra kronojägare. Till skogsstaten hör jämväl ett antal ord. och extra skogsingenjörer, som omhänderha tillämpningen af de enskilda skogslagarna i Norr- och Västerbottens läns kustland, samt skogsskolornas (se d. o.) föreståndare. Öfverjägmästarna, som förestå hvar och en ett distrikt, utgöra en lokal mellaninstans mellan Domänstyrelsen och revirförvaltaren samt kontrollera och utöfva inspektion öfver den sistnämndes verksamhet. Jägmästarna ha till uppgift att utöfva den omedelbara vården och förvaltningen, eller i vissa fall kontrollen, öfver de allmänna skogarna inom sitt tjänstgöringsområde, reviret. Extra jägmästare äro dels anställda som assistenter åt öfverjägmästare och jägmästare, dels användas de för tillfälliga skogsförrättningar, uppgörandet af skogshushållningsplaner (se Skogstaxatorer) m. m. Kronojägarna lyda under jägmästarna och skola, hvar inom sin bevakningstrakt, vara arbetsförmän vid alla arbeten å de allmänna skogarna samt freda dessa för åverkan och obehörigt intrång. Skogsstaten kan räkna sina anor från 1638, då riksjägmästarämbetet inrättades och jägeristaten bildades. 1838 ändrades benämningen till skogs- och jägeristaten och vid kårens omorganisation 1869 till skogsstaten. Se H. Samzelius, "Skogs- och jägeristaten 1539--1900" (1889, 1902) och "Jägeristaten" (1915; supplement 1916). S-r. Skogsstatik (se Statik), skogsv., läran om jämförelse mellan skogens produktionskostnader och dess behållning, har till uppgift att utreda markens lämpligaste användning till landtbruk eller skogsbruk, att afväga det fördelaktigaste valet af trädslag, af skogsbrukssätt och af olika metoder för skogsbeståndens anläggning samt att fastställa den lämpligaste beståndstätheten och omloppstiden. Bland hithörande litteratur märkes H. Martins "Die forstliche statik" (Berlin. 1905 och 1911). G. Sch. Skogsstatistik. Se Skogspolitik. Skogsstjärna, bot. Se T r i en t a Ii s. Skogsstyrelsen, ett 21 jan. 1859 upprättadt ämbetsverk, som hade till uppgift att ordna och leda förvaltningen af de allmänna skogarna. Den bestod af 1 chef, 1 sekreterare, 1 kamrerare, 1 registrator och 1 revisor samt e. o. tjänstemän. Med 1883 uppgick Skogsstyrelsen i Domänstyrelsen (se d. o.). C. G. H.* Skogssvinet, husdjurssk., kallades den äldsta svenska inhemska tama svinras, som var talrik på 1840-talet, men nu är ytterst sällsynt. Den anses härstamma från europeiska vildsvinet och hade enligt Lilljeborgs fauna tämligen höga ben, hoptryckt och hög kropp, uppåtböjd rygg, stupande kors. stort och spetsigt hufvud, uppstående och tämligen små öron, riklig borstbeklädnad och randiga ungar. H. F. Skogssådd, skogsh., ett vid skogsodling nyttjadt sätt för skogens återväxt. När det gäller att skaffa återväxt i skogen, kan sådan erhållas genom själfsådd eller genom skogsodling (se d. o.) och i senare fallet antingen genom skogsplantering (se d. o.) eller genom sådd. Det frö, som därvid skall Fig. 1. "Såddfiol". Fröblandningen tömmes i tygpåsen, rinner ut på den underliggande fyrdelade plåtbrickan genom en reglerbar lucka i påsens träbotten och sprides genom stråkens förande fram och åter, då plåtbrickan roterar och slungar ut fröet framåt och åt sidorna. användas, bör vara af lämplig härkomst (se S k o g s-f r ö) och ha god grobarhet. Den bästa tiden för sådden är på våren, strax sedan tjälen gått ur