1117 Skoltelappar-Skolväsen 1118 För vissa fackskolor* fungera andra centrala verk som centralstyrelser, t. ex. Landtbruksstyrelsen för landtbruks- och landtmannaskolor. Centralstyrelse för universiteten och de privata högskolorna i Stockholm och Göteborg är kanslern för rikets universitet, hvars viktigaste funktion dock är att utåt och uppåt representera universiteten och företräda deras intressen, mindre att reglerande och normerande ingripa i de underställda läroanstalternas verksamhet. - I några fall finnas mellaninstanser mellan lokalstyrelserna och den centrala styrelsen. Sådana krets- eller distriktsskolstyrelser äro för folkskolorna domkapitlen, då fråga är om ärenden af pedagogisk eller organisatorisk natur, och K. M:ts befallningshafvande i länen, då fråga är om ärenden af ekonomisk natur. För de allmänna läroverken och med dem jämställda läroanstalter fungera biskoparna och domkapitlen i viss mån som kretsstyrelser. - För hvart och ett af döfstum-skoldistrikten (se Skoldistrikt) skall finnas en skolstyrelse med säte på den plats, där distriktsskolan eller dess hufvudafdelning är belägen. p- E. L-m. Skoltelappar (no. Skoltefinner), en liten gren af den lapska folkstam, som i små flockar är spridd öfver ryska Lappmarken och på enstaka ställen i den angränsande norska Finnmarken, nämligen kring Boris-Gljeb vid Pasvik älf och i Neiden; blott de sistnämnde äro norska undersåtar. Skoltelapparna, som bekänna sig till grekisk-katolska läran, utgjorde urspr. hufvudmassan af befolkningen i hela Syd-Varanger. De äro fiskare och jägare, ett mellanting mellan nomader och bönder, och stå på en primitiv odlingsgrad. Se A. Helland, "Finmarkens amt", II (sid. 154--169). K. V. H. Skolträdgård. Se Trädgård. Skoltvång. Se Folkskola och Skolplikt. Skolutställningar, Permanenta. Se Pedagogiska museer. Skolväsen (Skolväsende), sammanfattningen af de anstalter och anordningar, som afse meddelandet af undervisning. Här skall lämnas dels en summarisk öfversikt öfver de svenska undervisningsanstalterna, dels ock en närmare redogörelse för de allmänna läroverken och med dem jämställda läroanstalter. (Om skolväsendet i andra länder se de särskilda artiklarna om dem.) Gränsen mellan de olika slagen af läroanstalter är ofta mycket sväfvande. Fördenskull är det icke möjligt att verkställa en i praktiskt afseende tillfredsställande och från logisk synpunkt korrekt uppdelning af dessa anstalter. Vanligen plägar man uppdela dem i allmänna skolor, d. v. s. sådana skolor, som ha till ändamål att bibringa allmän medborgerlig bildning, och special- l. fackskolor, d. v. s. sådana skolor, som ha till ändamål att bibringa de särskilda insikter och färdigheter, som erfordras för utöfvande af ett visst yrke eller en grupp af yrken. Härvid är emellertid att märka, att de allmänna skolorna å sina högre stadier tendera till specialisering (jfr gymnasiets olika bildningslinjer) och å andra sidan fackskolorna å sina lägre stadier ofta icke kunna undgå att lämna ett bredt utrymme åt allmänbildningen. -- De allmänna skolorna pläga uppdelas i lägre och högre eller i anstalter för primär undervisning (se Primär 2) och för sekundär undervisning (se d. o.). Härvid är emellertid att märka, att de anstalter, som pläga räknas till primärundervisningen, d. v. s. folkundervisningsanstalterna, särskildt på senare tider tendera att skjuta upp öfverbyggnader, som delvis gå parallellt med de sekundära undervisningsanstalterna, och å andra sidan de senare genom sina underbyggnader delvis gå parallellt med de primära undervisningsanstalterna (jfr de allmänna läroverkens och de högre flickskolornas lägre och förberedande klasser, hvilka äro afsedda för samma åldersstadier som folkskolan, resp. småskolan). Sådana förhållandena i vårt land historiskt utvecklat sig, är det mest praktiskt att uppdela de allmänna skolorna i å ena sidan folkundervisningsanstalter, å andra sidan allmänna läroverk och med dem jämställda skolor. -- En särskild grupp inom folkundervisningsanstalterna bilda abnormskolorna, d. v. s. skolor för lärjungar, som lida af vissa lyten, såsom döfhet, blindhet o. s. v. -- Fackskolorna kunna lämpligen indelas med hänsyn till de verksamhetsområden, för hvilka de förbereda, hvarvid dock bör märkas, att en och samma fackskola kan förbereda för skilda lefnadsbanor. Detta bör särskildt hållas i sikte, då fråga är om universiteten, hvilka i organisatoriskt hänseende bilda en enhet, ehuru deras olika fakulteter äro att anse som skilda, för olika ändamål afsedda fackhögskolor. Öfversikt öfver Sveriges undervisningsanstalter. I. Allmänna skolor. a) Folkundervisriingsanstalter: småskolor, folkskolor, fortsättningsskolor (om dessa tre slag se Folkskola), högre folkskolor (se Folkskola, Högre) och de för vuxna afsedda folkhögskolorna (se d. o.). Abnormskolor: döfstumskolorna (se Döfstumundervisning); institut för blinda å Tomteboda, förskolan för blinda å Tomteboda och i Växjö, handtverksskolan för blinda i Kristinehamn m. fl. (om dessa se Blindundervisning); Drottning Sophias stiftelse för blinda döfstumma i Vänersborg (om dessa se Blindanstalter); skolorna för sinnesslöa, arbetshemmen för sinnesslöa, asylerna för obildbara sinnesslöa (se Idiotanstalt); undervisningsanstalterna för vanföra i Stockholm, i Göteborg och i Hälsingborg (se Vanföreanstalter) m. fl.; uppfostringsanstalterna för vanartade och sedligt försummade barn, omfattande barnhem (se d. o.) och skyddshem, samt statens uppfostringsanstalt å Bona och Diakonissanstaltens vårdhem å Viebäck (se Förbättringsanstalter); b) Statens allmänna läroverk: realskolor för gossar, statssamskolor och högre allmänna läroverk (se vidare sp. 1120 ff.). c) Kommunala och enskilda läroverk: kommunala och enskilda mellanskolor, kommunala gymnasier, högre flickskolor samt högre goss- och samskolor. II. Fackskolor, som förbereda för a) Religionsvården: universitetens teol. fakulteter, vidare en del lägre privata seminarier för utbildande af frikyrkopredikanter och missionärer, såsom Betelseminariet (se d. o.) i Stockholm och Svenska missionsförbundets skola å Lidingön (se Mission);