från Turkiet förvärfvade området (en del af turkiska vilajetet Kosovo), vid floden Vardar och föreningen af järnvägar från Niš och Mitrovica till Saloniki. Omkr. 47,384 inv. (1911), slaver (serber, bulgarer), turkar, albaneser och några tsintsarer. Staden har ett pittoreskt och i strategiskt hänseende viktigt läge vid södra ändan af den dal, som skiljer bergskedjorna Šar planina och Karadag. Hufvudvägar utgå därifrån mot n. v. till Prisren, mot v. till Gostivar, mot n. ö. till Kumanovo och Bulgarien, mot s. till Köprülü och Monastir. S. ger namn åt det ortodoxa grekiska ärkebiskopsstiftet, hvars innehafvare residerar i Prisren, och är säte för en rom.-katolsk ärkebiskop (för Albanien) och en bulgarisk biskop samt har ett gymnasium, ett gammalt fäste (senast kasern och militärsjukhus) och en gammal romersk vattenledning. Det hade som turkisk stad färgerier, garfverier och väfverier, men var företrädesvis en handelsstad. -- S. motsvarar det antika Scupi, hvaraf några obetydliga ruiner finnas 2 km. n. v. om S. vid Zlokutschan Kalesi och hvars namn fortlefver i det slaviska S., alban. Škup och turk. Üsküb. Det förstördes af en jordbäfning 518, men återuppbyggdes på sin nuv. plats af Justinianus och kallades Justiniana prima. Före den turkiska eröfringen var det tidtals säte för serbiska konungar. Under Världskriget intogs staden 22 okt. 1915 af tyskar och bulgarer. Skopolamin, /arm., med., en alkaloid, anträffad i rötterna af Scopoh'a-arter (S. japonica och S. atropoides) i Japan och befunnen identisk med det tidigare ur bolmört, Datura Metel m. fl. solanacéer framställda hyoscinet. Skopolaminet, C17 H21 N04, innehåller 2 väteatomer mindre samt l syreatom mer än de andra närstående "tro-peinerna", atropin och hyoscyamin (se dessa ord). Af saltsyra eller alkali spjälkas skopolamin i tropasyra, som äfven ingår i de båda andra alka-loiderna, samt basen skopolin 1. oscin, som äfven kan betecknas som oxitropin (se Atropin). Reaktion sker enligt formeln: C17 H21 N04 = C9 H8 02 + C8 H18 N02. Skopolamin Tropasyra Skopolin. Skopolaminet är det giftigaste af tropeinerna och företer delvis samma verkningar som atropinet. Så vidgar det pupillen, förlamar ackommodatio-nen och upphäfver de flesta körtlars afsöndring; däremot förlamar det ej hjärtats hämningsnerv, påskyndar alltså ej pulsen, utan förlångsammar den snarare, hvarjämte Skopolaminet ej exciterar, utan bedöfvar och förlamar hjärtats förrättningar. Ett lätt och vackert kristalliserande salt af skopolamin, skopolaminhydrobromid, brometum scopolaminicum (l. hyoscicum] har på senare tider fått ej obetydlig användning som lugnande, nervstillande medel mot oro och sömnlöshet, särskildt hos exciterade sinnessjuka, äfvenså mot darrning vid vissa sjukdomar. Om samtidigt ges morfin, framkallas smärtlöshet, som möjliggör smärtfria operationer och förlossningar alldeles utan eller med blott ringa mängd kloroform eller eter. En lösning af morfin- och skopolaminsalt insprutas då !J/2 timme före operationen. Behandlingen är dock ej utan risk för förgiftning. Doserna af sko-polaminsaltet äro mycket små: J/4-1/z-l mg., eventuellt samman med l-2 cg. morfinsalt. Det s. k. duboisinet (se d. o.) var troligen en blandning af skopolamin och hyoscyamin. C. G. S. K. A. V-g. Skopolin. Se Skopolamin. Skoptser (ry. skoptsy, kastrater), stymparsekten, en af de ryska sekterna (se R a s k o l n i k e r), lära, med åberopande af missförstådda bibelställen (Matt. 5: 28-30; 19: 12), att könsdriftens dödande genom kastrering och kvinnobröstens afskärande är ett nödvändigt villkor för salighet. Sekten leder sina anor från kristendomens första dagar i Ryssland, och som en af dess läras förste förkunnare i Ryssland namnes den grekiske munken Adrian (omkr. år 1000); äfven flera metro-politer i Kiev voro anhängare däraf. Officiellt namnes sekten som kättersk först i en ukas af Katarina II 1772, då en viss Andrej Ivanov deporterades till Sibirien. Som sektens egentlige grundläggare gäller K. Selivanov (se d. o.). Efter hans död (1832) företogos mot sekten många rättegångar, som föranledde skoptserna att utvandra, särskildt till Rumänien. På 1870-talet sköt rörelsen ny fart i Ryssland. Skoptserna erkänna som sin förlossande fader och sin andre Kristus Selivanov, "den hvite tsaren", och äro fördelade på olika samfund, s. k. korabli ("fartyg"), hvilkas "styrman" har oinskränkt makt. Hufvudvik-ten ligger på "det glödande dopet", kastrering medelst en glödhet knif. I sina religiösa ceremonier närma de sig Chlystovstjinans ("gisslarnas"; se Raskolniker) lika vanvettiga samfund. Jfr K. Kutenov, "Sekty chlystov i skoptsov" (1900). A-d J. Skor. 1. Se Skodon. - 2. Hästskor. Se Hofb e slagskons t. Skorbutisk, som har afseende på skörbjugg (se d. o.). Skordi'sker, ett forntida folk af keltiskt ursprung, bosatt mellan Save, Drava och Donau. De kommo 179 f. Kr. i strid med romarna genom att bistå macedoniske konungen Perseus, och stridigheterna fortsattes länge. M. Cosconius slog dem 135, Sextus Pompeius, måhända Cn. Pompeius Magnus' farfar, stupade i krig med dem 118. De besegrade 114 Caius Porcius Cato, men blefvo 107 slagna af Quintus Minucius Rufus. De vågade sig t. o. m. på att plundra templet i Delfoi, men Scipio Asiaticus slog dem fullständigt 88 f. Kr. och dref dem öfver Donau. Äfven från dessa trakter utdrefvos de slutligen af dacerna. De omnämnas ännu på kejsar Hadrianus' tid. Jfr bl. a. A. Hol-der, "Alt-celtischer sprachschatz" (1904). J-C. Skorf. 1. (O n d sk or f) Af ed. Se F a v u s. - 2. (Äfven Skabb) Bot., gemensam beteckning för flera slag af sjukdom eller missbildning å hvarjehanda växter Vissa slags skorf äro framkallade af parasitsvampar. Hit hör korkskabb (Spongospora subterranea) på potatis, en i Nord-Amerika, men äfven flerstädes i Europa, särskildt Storbritannien och Norge, ej sällsynt sjukdom. Den ter sig som små, fördjupade, af en uppviken skalkant omgifna fläckar på potatisknölens yta. .- Ett annat slags potatisskorf är vårtsjuka (Rhizoctonia Solani), som utgör ett utvecklingsstadium af potatisens filtsjuka (Hypochnus Solani). Denna sjukdom (se fig.) uppträder först på högsommaren på potatisstjälken nedtill som ett hvitt kalk-liknande öfverdrag och fortsätter sedan ned på knö-