1135 Skorina-Skorpiongift 1136 lama, där den bildar små, strödda, brunsvarta skorpor, som lätt låta skrapa bort sig och som man ej sällan får se på kokt, oskalad potatis. Svampen T. v. filtsjuka å potatisstjälk, t. h. dess fortsättningsstadium, vårtsjuka å potatisknöl. går i regel ej djupare in i potatisen. - Af parasitisk natur äro äfven äppeiträdskorf (Ven-turia dendritica) och päronträdskorf (Ven-turia pyrina). Se Fruktskor f. - Dessutom förekommer på potatis skorf (skabb), som ej har med parasitsvampar att skaffa, utan beror på särskilda jordmånsförhållanden eller på gödslings- och jordförbättringsmedel. 2. J- E-n. Skorina, P r a n t s i s k, rysk bibelöversättare, f. i Polotsk, d. omkr. 1545. utiraf från eget tryckeri i Prag och i Vilna 1517-25 en omarbetad upplaga af den gammalslaviska bibelöfversättnin-gen. Af detta verk återstå 16 böcker, som räknas till de sällsyntaste ryska inkunablerna. Jfr P. Y. Vladimirov, "Fr. S." (1888). A-d J. Skoropa'dskij, Ivan Iljitj, lillrysk hetman, d. 1722, tjänade under Mazepa som öfverste i Starodub och generalasaul och blef efter Mazepas fall 1709 vald till hetman af Lill-Ryssland. Efter upprättandet af det lillryska generalkrigskansliet försvagades hans makt betydligt. Hans korrespondens, som förvaras i ryska generalstabens arkiv, är delvis tryckt i "Tjtenija Moskovskago obstjestva istorii i drevnostej", som ock publicerat (1857) S:s af hans samtida Nikolaj Hanenko författade biografi. A-d J. Skorpa, brant klippö ytterst mot Yesterhavet, Romsdals amt, Norge, 3 km. lång och 2 km. bred, genom det ända till 2 km. breda Skorpesund skild från Nerlandsöen i ö. Omkr. 10 km. rakt v. om S. ligger holmen S v i n ö (förr Landegode) med en l:a klassens kustfyr. K. V. H. Skorped, socken i Yästernorrlands län, Nätra tingslag. 51,375 har. 2,103 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Härnösands stift, Ångermanlands nordvästra kontrakt. Skorpen, en 8,94 kvkm. stor ö, Kinns härad, N. Bergenhus amt, Norge. 125 inv. (1910). Skorpesund. Se S korp a. Skorpiön. 1. Zool. Se Spindeldjur och Skorpiongift. - 2. Krigsv., ett slags ballist (se d. o.). Hos romarna betecknades härmed särskildt de lättare, i fältslagen använda ballisterna, som hvilade på ett underlag med 2 hjul och drogos af l ä 2 hästar eller mulor. Skottvidden säges ha uppgått ända till 450 m. Jfr Kanon, sp. 781. 2. G.afWdt. Skorpionen (lat. Scorpius), astron. 1. Det åttonde tecknet i djurkretsen (se d. o.). - 2. En stjärnbild på södra hemisfären, belägen mellan 10 och 45 graders sydlig deklination samt mellan 15 och 18 timmars rektascension. Denna delvis inom Vintergatan befintliga stjärnbild innehåller flera ljusstarka stjärnor, af hvilka a Scorpii 1. Antares är af l:a storleken. Enligt Gould innehåller denna stjärnbild 185 stjärnor af intill 7:e storleken. l o. 2. B-cl. Skorpiöngift, toxik., sekret från skorpionernas giftkörtlar, är en vattenklar, 4sur vätska, som fälles af alkohol. Dess giftighet liksom dess mängd vid en uttömning växlar rned olika arter. Bland de sydeuropeiska skorpionerna verkar Euscorpius Car-pathicus Thor. (Scorpio europceus L.) med sitt styng ungefär så starkt som ett bi eller en geting, medan Buthus occinatus Thor. särskildt hos barn framkallar svårare förgiftning, någon gång död. I tropiska länder förekommande skorpioner, t. ex. Buthus afer Leach och Androctonus funestus Ehrbg (15 cm. lång), döda mycket ofta äfven vuxna personer. I en stad i Mexico med 15,000 inv. lära årligen 200-250 människor ha dödats genom skor-pionstyng. Med giftet af Buthus australis ha många djurförsök utförts. Marsvin dödas redan af 0,i mg. (af det intorkade och sedan åter lösta sekretet) efter l-2 timmar. Särskildt äro de först utrinnande dropparna verksamma. En hund om 15-20 kg. dödas af l-1,5 mg. (intorkadt sekret), som insprutats i blodet - alltså af omkr. O,o; mg. per kg. Vida mindre känsliga äro grodan och skorpionen själf, som emellertid kan dödas med sitt eget gift. Äfven skorpionens blod är giftigt, ehuru vida svagare än giftkörtelsekretet. Om giftet intages och nedsväljes, blir det utan verkan. I detta som i många andra afseenden liknar skorpiongiftet vissa ormars gift. Själfva stynget af en skorpion framkallar häftig lokal smärta och efteråt, om ej förgiftningen leder snabbt till döden, stark svullnad och blödningar på stickstället, där senare varbildning och brand inställa sig, så att betydlig förstöring kan uppstå. Ett marsvin, på hvilket en dödande dos Skorpiongift insprutats under huden, visar först den häftigaste oro till följd af smärtan, därefter rikligt flöde af tårar, spott och sekret från nosen, den häftigaste andnöd, kväf-ningskramp och död. Lungorna äro starkt blod-öfverfyllda och luftrören fulla af sekret. Hos fåglar, grodor och fiskar verkar skorpiongiftet upplösande på de röda blodkropparna. Hos människan framkallar styng af en farlig, tropisk skorpion utom smärtor, svullnad och senare brand på stickstället och i dess omgifning kräkningar, diarré, feber, höggradig matthet, vanmaktsanfall, konvul-sioner eller stelkramp, djup dvala, delirier och efter några timmar eller dagar död. Små djur kunna dödas på få minuter. Skorpiongiftet kan liksom ormgift genom upprepad tillförsel framkalla immunitet, hvarpå "trollkarlar" ge exempel; för att imponera och förtjäna pengar låta de sticka sig, utan att lida däraf. Mot ormgift immunise-rade djur äro okänsliga äfvtn för Skorpiongift, och Calmettes ormserum (antivenin), vunnet från hästar, som immuniserats med ormgift, uppges kunna bota eller lindra följderna äfven af skor-pionstyng. F. ö. brukas mot detta, liksom mot