språket och litteraturen). Och ännu i dag ges det en skarp skillnad mellan gaeliska högländare, som tala gaeliska, och brittiska lågländare, som tala engelska, med språkgräns utefter en båglinje från nordspetsen af Loch Long till Fort George vid Moray firth, så att hvad som ligger v. och n. om denna linje karakteriseras genom gaelisk-skotska. Se Windisch, "Das keltische Britannien bis zum kaiser Arthur" (i "Abhandlungen der königlich sächsischen gesellschaft der wissenschaften", 1912). K. F. J. Skotfoss [skått-], ett 10 m. högt vattenfall i Skienvasdraget, Bratsberg amt, Norge, mellan Norsjö och Hjellevandet, representerar 15,000 hkr och är utbyggdt för Union & komp:s pappersfabriker, Europas i sitt slag största. För att kringgå S. ha i Norsjö--Skienskanalen bysets 4 slussar. Kring S. stadslikt samhälle med 2,400 inv. (1910). K. V. H. Skothending, isl., ett i det isländska skaldespråket brukligt s. k. stafvelserim. Se Assonans, sp. 248. Skothorn, sjöv., det hörn af ett segel, hvaruti skotet fästes. Se Hals 3, sp. 1172, och Skot. R. N.* Skothornsklammen, sjöv. Se Schackel. Skotism (Scotism), den åsikt, som utvecklades af skolastikern Johannes Duns Scotus (se Duns Scotus). -- Skotister (scotister), anhängare af skotismen. S-e. Skotknekt, knekt (se d. o. 3) för skotets halning och beläggning. R. N.* Skotkälke, detsamma som lunnkälke (se d. o.). Skotlödror, sjöv. Se Lödra. Skotom [skåtåm ; af grek. sko'tos, mörker], oftalm., en sjuklig defekt eller lucka i synfältet. Skotomet kallas positivt eller negativt, allteftersom patienten har intrycket af, att någonting skymmer för den ifrågavarande delen af synfältet eller ej. Ett negativt skotom förhåller sig på samma sätt som den s. k. blinda fläcken (se d o.) och förblir därför obeaktadt af patienten, om det är litet. Är det af större utsträckning, ger det sig till känna genom bristande orienteringsförmåga. Vissa halfsidi?a skotom benämnas hemianopsi (se d. o.). Hit hör äfven flimmer skotomet (se d. o.), när det är fullt utveckladt. G-d. Skotsbergelven. Se T sta. Sk^tselven, järnvägsstation med kringfeffande stadslikt samhälle vid Drammensälfvens biflod S., 1,2? km. från Drammen vid Randsfjordbanan. Cellulosa- och andra fabriker. 505 inv. (1910). K. V. II. Skotska brimden. Se Gröna brigaden. Skotska frikyrkan (eng. Free church of Scot-land). Se Skottland (Kyrkliga förhållanden). Skotska högländerna. Se Skottland. Skotska kollegiet. Se Främlingskollegier. Skotska kyrkan. Se Skottland (Kyrkliga förhållanden). Skotska mattor (eng. triple 1. tJiree ply car-pets). Se Kidde.rminstermattor. Skotska Skolan, filos., kallas den af skotska filosofer på 1700-talet bild ide filosofskola, som utgjorde en reaktion mot Humes skepticism med utgångspunkt från de för det sunda förståndet ("common sense") gifna själfklara sanningarna. Huvudrepresentanterna voro Reid, Dugald Ste-wart, Oswald, Beattie och längre fram med i viss mån ändrad ståndpunkt Th. Brown, W. Hamilton, Mc Cosh m. ti. S-e. Skotska tyger. Se Tårtan. Skotsk batist, text. Se Batist. Skotsk dusch, baln. Se Dusch, sp. 1116. Skotsk höglandsboskap (eng. Highland breed], husdjurssk., en skotsk nötkreatursras, berömd för sitt läckra kött. Rasen, som har röd, brun eller svart färg i olika nyanser, är medelstor, kraftigt byggd, härdig och förnöjsam. I sitt hemland v;stas den året om ute på betesmarkerna. H. F. Skotsk murgröna, bot. Se Murgröna. Skotsk ponny. Se Ponny. Skotsk setter, zool. Se Hunden, sp. 1312. Skotsk sill. Se S i 11 s l ä k t e t, sp. 538. Skotsk terrier, zool. Se Hunden, sp. 1313. Skotstek, sjöv. Se Knut, sp. 416, och Stek. Skotstind. Se Sa l ten. Skott, bot.s är typiskt en stam (skottaxel) med sina blad. Hos svampar och de flesta alger finnas inga skott, utan vegetationskroppen utgöres här af en thallus (se Bål 2). Skottet kännetecknas af spetstillväxt, ty det eger en vid spetsen belägen vegetationspunkt. Från vegetationspunkten sker dels uppbyggandet af stammen genom ständig nybildning af vegetationspunktens centrala parti (fig. l v), dels bildningen af blad genom perifera utbuktningar från detta parti (fig. l /). De unga bladen sluta tätt omkring växt- ^^m^7/ Fig. 1. Längdsnitt af en fanerogam växts skott vegeta-tionspunkt. punktens hjässa, dymedelst skyddande densamma för torka, frost o. s. v. En vegetationspunkt med omhöljande blad kallas knopp (se d. o.). I vecket på hvarje bladanlag anläggas ett stycke från spetsen sidoskotten (fig. l g), hvilkas läge sålunda är helt beroende af bladen. Skillnaden mellan ett skott och en rot består däri, att den senare aldrig har blad. Rötter anläggas i regel endogent, d. v. s. anläggas i det inre af hufvudaxeln, som af densamma måste genombrytas, skott däremot exogent, d. v. s. ur ytligt liggande cell-lager. De flesta groddar ha från början rot och skott med blad i tydliga anlag. Groddplantans första skottled kallas hypokotyl (se d. o.); den bär ofvantill l eller 2 hjärtblad (kotyledoner) och slutar vanligtvis med en af hjärtbladen omsluten knopp, groddknoppen