Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottbyggnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Clyde samt Forth och Tay. Afståndet från
kust till kust är 55 km., och i ytvidd intar det
blott 1/12 af hela landet, men dess ekonomiska
betydelse framgår däraf, att det eger hälften
af S:s befolkning. Med sina hvetefält, ängar och
skogar, städer och herresäten bildar det en leende
motsats till de öde bergen. Ehuru vattenskillnaden
mellan Forth och Clyde ligger endast 57 m. ö. h.,
kan insänkningen dock ej betraktas som någon
slätt. Betydande höjdkedjor finnas i n. och s. och
isolerade höjder midt i låglandet, men deras prägel
är vänligare än höglandets: de lägre partierna
äro vanligen skogklädda, och de vattenfallsrika
dalgångarna ditlocka en mängd turister. De förnämsta
höjdsträckningarna äro Ochil hills (719 m.), mellan
Stirling och Perth, och Sidlaw hills (308 m.), som
ligga n. ö. om Perth och genom Strathmore äro skilda
från högländerna, Pentland hills (486 m.), s. om
Edinburgh, samt längre västerut Lennox hills (577
m.). – Norra högländerna (the highlands) te sig från
Strathmore som en kedja af brant uppstigande berg,
men i verkligheten är kedjebildningen sällsynt. Det
är en sällsam sammanhopning af berg, dalar, sjöar,
strömmar, mossar, ljung- och ormbunkshedar, som i
oändlig skiftning täcka 2/3 af hela S. De särskilda
större och mindre grupperna äro skilda af djupa
klyftor (glens) och dalar, som äro mycket bekväma
för samfärdseln. Den största och mest genomgående
af dessa dalar är Glenmore, som i rak linje och
nordöstlig riktning sträcker sig från Loch Eil
vid Loch Linnhes innersta del till Loch Moray på
östkusten och fortsätter på hafsbottnen som en djup
fåra. Dess högsta punkt ligger blott 24 m. ö. h.,
och den är till större delen utfylld af sjöarna
Loch Lochy, Loch Oich och den synnerligen djupa
Loch Ness (260 m.), hvilka förenas af Kaledoniska
kanalen. Liknande, men mindre genomgående dalgångar
finnas både n. och s. om Glenmore, Höglandet s. ö. om
Glenmore sammanfattas under namnet Grampianbergen (se
d. o.), med Storbritanniens högsta spets, Ben Nevis
(1,343 m.); liksom dessa äro bergen n. om Glenmore
(the northern l. western highlands)
delade af långsträckta dalgångar. Medelhöjden
är 300–500 m., men åtskilliga toppar, särskildt i
v., äro öfver 1,000 m., såsom Ben Attow (1,119 m.),
Carn Eige (1,182 m.), Sgurr na Lapaich (1,150 m.),
Ben Dearg (1,081 m.) och det nästan alltid snötäckta
Ben Wyvis (1,045 m.). Medan berglandet från sin
fulla höjd brant sänker sig mot den sönderslitna
fjordrika västkusten, går det mot ö. småningom öfver
i flera låglandssträckor, som finnas särskildt på
Caithness och vid Moray firth. Ögrupperna, Hebriderna
i v. samt Orkneyöarna och Shetlandsöarna i n., äro
till sin naturbeskaffenhet naturliga fortsättningar
af höglandet.
Geologi. Liksom Skandinavien är S. ett urgammalt
land, som i ofantliga tidrymder varit utsatt
för nedbrytande krafters verksamhet, hvarunder
bergarternas olika hårdhet varit bestämmande för de
nuv. terrängförhållandenas utdaning. Äfven på det
geologiska området har indelningen i ett nordligt
och ett sydligt höglandsparti med en mellanliggande
sänka sitt fulla berättigande. En från Stonehaven
till Clyde dragen
linje bildar sydgränsen för högländerna, i hvilka
genom metamorfism uppkomna siluriska bergarter äro
öfvervägande. De bestå af urlerskiffer, kloritskiffer
och gråvacka, mellan hvilka glimmerskiffer
och gnejs äro inbäddade, samt af kvartsit och
kvartsskiffer. Dessa skiffrar äro genombrutna
af eruptiva bergarter, hufvudsakligen granit med
syenit samt porfyr i närheten af västkusten. Granit
bildar de vilda bergshöjderna omkring Dees och Dons
källor och v. om Aberdeen; Ben Nevis däremot är ett
porfyrberg. Längs västkusten från Kap Wrath till
ön Skye sträcker sig en gnejsregion, öfverlagrad
af kambriska sandstenar och konglomerat. På
östra kusten är devonisk sandsten allmän. På god
byggnadssten är norra S. rikt, men fattigt på
malmer. Endast bly befordras i dagen, och något
vaskguld vinnes. Mellersta S. hör förnämligast
till stenkolsformationen, hvilken såväl i s. som
i n. är infattad i devonisk sandsten. Alla de branta
klipporna, som höja sig; öfver slättlandet, såsom
Arthur’s seat vid Edinburgh, bestå af basalt,
porfyr och andra eruptiva bildningar. Äfven
tuffer och vulkaniska konglomerat uppträda inom
stenkolsområdet. Sandsten i mellersta S. lämnar god
byggnadssten. Södra S. med sina kullar och bergskedjor
är hufvudsakligen sammansatt af silurisk skiffer,
sandsten och kalk. Eruptiva bergarter förekomma
här och där, såsom porfyr i Cheviots, granit i de
västra bergen. I de siluriska bildningarna i öfre
Lanark finnas viktiga blyglanslager. Storartade
måste under istiden glacialbildningarna ha varit
att döma af den stora utbredningen af erratiska
block och de många glensjöarna och moränsjöarna,
af hvilka de senare afgjordt och de förra sannolikt
bildats af glaciärer. Senare höjde landet sig, så
att strandbildningar med musslor tillhörande ännu i
omgifvande haf lefvande arter anträffas högt öfver
hafsspegeln och långt in i landet.
S:s floder ha ett vida snabbare lopp än Englands,
stiga ofta plötsligt och äro följaktligen af föga
nytta för flodfarten. I Nordsjön utmynna Tweed, som
på en längre sträcka bildar gräns mot England, Forth
med Teith, Tay, den största af alla, i vattenrikedom
öfverträffande Thames, Dee, Don, Spey, den vackraste
af alla, Findhorn, Ness och Shin, som strömmar genom
Loch Shin och faller ut i Dornoch firth, bildande
den näst Glenmore största, nästan från haf till haf
gående insänkningen i S. Västra sidan har endast en
större flod, Clyde, utom dem, som falla ut i Solway
firth: Dee, Nith och Annan. Clyde, som i sitt öfre
lopp bildar flera pittoreska vattenfall, bl. a. Cora
Linn (25 m.) och Bonnington Linn (10 m.), har efter
fördjupning fått utomordentlig betydelse för Glasgow,
är genom en särskildt för koltransport viktig kanal
förenad med den i sig själf föga segelbara Forth. På
sjöar är S. mycket rikt, och deras romantiska läge
bland bergen bidrar mycket till landets pittoreska
karaktär. I låglandet finnes endast en större sjö,
den historiskt bekanta Loch Leven i Kinross. Den
största af alla höglandssjöar är Loch Lomond
(se d. o.). Om sjöarna i Glenmore se ofvan. I en
sidodal ligger Loch Arkaig, i södra Argyll L. Awe,
i Ross L. Maree, L. Fannich och L. Luichart, i västra
Inverness L. Shiel och L. Morar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
