mellan Clyde samt Forth och Tay. Afståndet från kust till kust är 55 km., och i ytvidd intar det blott 1/12 af hela landet, men dess ekonomiska betydelse framgår däraf, att det eger hälften af S:s befolkning. Med sina hvetefält, ängar och skogar, städer och herresäten bildar det en leende motsats till de öde bergen. Ehuru vattenskillnaden mellan Forth och Clyde ligger endast 57 m. ö. h., kan insänkningen dock ej betraktas som någon slätt. Betydande höjdkedjor finnas i n. och s. och isolerade höjder midt i låglandet, men deras prägel är vänligare än höglandets: de lägre partierna äro vanligen skogklädda, och de vattenfallsrika dalgångarna ditlocka en mängd turister. De förnämsta höjdsträckningarna äro Ochil hills (719 m.), mellan Stirling och Perth, och Sidlaw hills (308 m.), som ligga n. ö. om Perth och genom Strathmore äro skilda från högländerna, Pentland hills (486 m.), s. om Edinburgh, samt längre västerut Lennox hills (577 m.). -- Norra högländerna (the highlands) te sig från Strathmore som en kedja af brant uppstigande berg, men i verkligheten är kedjebildningen sällsynt. Det är en sällsam sammanhopning af berg, dalar, sjöar, strömmar, mossar, ljung- och ormbunkshedar, som i oändlig skiftning täcka 2/3 af hela S. De särskilda större och mindre grupperna äro skilda af djupa klyftor (glens) och dalar, som äro mycket bekväma för samfärdseln. Den största och mest genomgående af dessa dalar är Glenmore, som i rak linje och nordöstlig riktning sträcker sig från Loch Eil vid Loch Linnhes innersta del till Loch Moray på östkusten och fortsätter på hafsbottnen som en djup fåra. Dess högsta punkt ligger blott 24 m. ö. h., och den är till större delen utfylld af sjöarna Loch Lochy, Loch Oich och den synnerligen djupa Loch Ness (260 m.), hvilka förenas af Kaledoniska kanalen. Liknande, men mindre genomgående dalgångar finnas både n. och s. om Glenmore, Höglandet s. ö. om Glenmore sammanfattas under namnet Grampianbergen (se d. o.), med Storbritanniens högsta spets, Ben Nevis (1,343 m.); liksom dessa äro bergen n. om Glenmore (the northern l. western highlands) delade af långsträckta dalgångar. Medelhöjden är 300--500 m., men åtskilliga toppar, särskildt i v., äro öfver 1,000 m., såsom Ben Attow (1,119 m.), Carn Eige (1,182 m.), Sgurr na Lapaich (1,150 m.), Ben Dearg (1,081 m.) och det nästan alltid snötäckta Ben Wyvis (1,045 m.). Medan berglandet från sin fulla höjd brant sänker sig mot den sönderslitna fjordrika västkusten, går det mot ö. småningom öfver i flera låglandssträckor, som finnas särskildt på Caithness och vid Moray firth. Ögrupperna, Hebriderna i v. samt Orkneyöarna och Shetlandsöarna i n., äro till sin naturbeskaffenhet naturliga fortsättningar af höglandet. Geologi. Liksom Skandinavien är S. ett urgammalt land, som i ofantliga tidrymder varit utsatt för nedbrytande krafters verksamhet, hvarunder bergarternas olika hårdhet varit bestämmande för de nuv. terrängförhållandenas utdaning. Äfven på det geologiska området har indelningen i ett nordligt och ett sydligt höglandsparti med en mellanliggande sänka sitt fulla berättigande. En från Stonehaven till Clyde dragen linje bildar sydgränsen för högländerna, i hvilka genom metamorfism uppkomna siluriska bergarter äro öfvervägande. De bestå af urlerskiffer, kloritskiffer och gråvacka, mellan hvilka glimmerskiffer och gnejs äro inbäddade, samt af kvartsit och kvartsskiffer. Dessa skiffrar äro genombrutna af eruptiva bergarter, hufvudsakligen granit med syenit samt porfyr i närheten af västkusten. Granit bildar de vilda bergshöjderna omkring Dees och Dons källor och v. om Aberdeen; Ben Nevis däremot är ett porfyrberg. Längs västkusten från Kap Wrath till ön Skye sträcker sig en gnejsregion, öfverlagrad af kambriska sandstenar och konglomerat. På östra kusten är devonisk sandsten allmän. På god byggnadssten är norra S. rikt, men fattigt på malmer. Endast bly befordras i dagen, och något vaskguld vinnes. Mellersta S. hör förnämligast till stenkolsformationen, hvilken såväl i s. som i n. är infattad i devonisk sandsten. Alla de branta klipporna, som höja sig; öfver slättlandet, såsom Arthur's seat vid Edinburgh, bestå af basalt, porfyr och andra eruptiva bildningar. Äfven tuffer och vulkaniska konglomerat uppträda inom stenkolsområdet. Sandsten i mellersta S. lämnar god byggnadssten. Södra S. med sina kullar och bergskedjor är hufvudsakligen sammansatt af silurisk skiffer, sandsten och kalk. Eruptiva bergarter förekomma här och där, såsom porfyr i Cheviots, granit i de västra bergen. I de siluriska bildningarna i öfre Lanark finnas viktiga blyglanslager. Storartade måste under istiden glacialbildningarna ha varit att döma af den stora utbredningen af erratiska block och de många glensjöarna och moränsjöarna, af hvilka de senare afgjordt och de förra sannolikt bildats af glaciärer. Senare höjde landet sig, så att strandbildningar med musslor tillhörande ännu i omgifvande haf lefvande arter anträffas högt öfver hafsspegeln och långt in i landet. S:s floder ha ett vida snabbare lopp än Englands, stiga ofta plötsligt och äro följaktligen af föga nytta för flodfarten. I Nordsjön utmynna Tweed, som på en längre sträcka bildar gräns mot England, Forth med Teith, Tay, den största af alla, i vattenrikedom öfverträffande Thames, Dee, Don, Spey, den vackraste af alla, Findhorn, Ness och Shin, som strömmar genom Loch Shin och faller ut i Dornoch firth, bildande den näst Glenmore största, nästan från haf till haf gående insänkningen i S. Västra sidan har endast en större flod, Clyde, utom dem, som falla ut i Solway firth: Dee, Nith och Annan. Clyde, som i sitt öfre lopp bildar flera pittoreska vattenfall, bl. a. Cora Linn (25 m.) och Bonnington Linn (10 m.), har efter fördjupning fått utomordentlig betydelse för Glasgow, är genom en särskildt för koltransport viktig kanal förenad med den i sig själf föga segelbara Forth. På sjöar är S. mycket rikt, och deras romantiska läge bland bergen bidrar mycket till landets pittoreska karaktär. I låglandet finnes endast en större sjö, den historiskt bekanta Loch Leven i Kinross. Den största af alla höglandssjöar är Loch Lomond (se d. o.). Om sjöarna i Glenmore se ofvan. I en sidodal ligger Loch Arkaig, i södra Argyll L. Awe, i Ross L. Maree, L. Fannich och L. Luichart, i västra Inverness L. Shiel och L. Morar.