jordbrukssynpunkt, enär större delen af marken är olämplig för styckning i småbruk. Mycket är också ett arf från äldre tider, från de stora jordagods, som innehades af låglandsfamiljer, som Scott och Douglas, eller höglandsklanerna Campbell af Argyll och Breadalbane, Murray af Atholl och hertigen af Sutherland, och en följd af fideikommisslagen af 1685, hvarigenom de största egendomarna kommo att odelade gå i arf inom de gamla familjerna. Den nästan enväldiga makt, som jordegarna förfogade öfver, hindrade uppkomsten af en själfständig jordbrukarklass, och det var först efter upphäfvandet (1748) af den ärftliga domsrätten, som jordbruket kunde göra verkliga framsteg. Systemet med 19-åriga arrenden visade sig afgjordt öfverlägset det enåriga arrendet, som varit så allmänt i England. Hufvudprodukterna af jordbruket äro hafre, som utgör arbetarbefolkningens brödsäd, korn, som används mest till brännvinsbränning, hvete samt potatis, rofvor, kålrötter och hö. I medeltal skördades 1914 och 1915 1 mill. hl. hvete, 2,7 mill. hl. korn, 15,18 mill. hl. hafre, 1,04 mill. ton potatis, 7 mill. ton rofvor och kålrötter samt 820,000 ton hö. 1915 funnos 198,700 hästar, 1,223,900 nötkreatur, något öfver 7 mill. får och 159,000 svin. Af särskilda hästslag må nämnas Shetlands- och höglandsponnyer samt Clydesdale- och Shirehästarna (se fig. 2 o. 3 å pl. III till art. Hästen). Som mjölkkor hållas företrädesvis kor af höglandsras och Ayrshireras; kor af Angusrasen äro mera värdefulla som gödboskap. -- S. erbjuder de jaktälskande britterna utmärkta jaktmarker. Rådjursparkerna upptogo 915,000 har 1900, ripmarkerna äro ännu större. Orre och annan skogsfågel samt harar och kaniner äro allmänna i många trakter, rapphöns och fasaner skonas omsorgsfullt, tjäder, en gång utrotad, har införts till några af höglandsskogarna. Räfjakt är en omtyckt sport, utterjakt har upphört. Björn, varg och bäfver, en gång vanliga, ha för länge sedan utrotats (den sista vargen lär ha skjutits 1680). Vildkatten torde ännu finnas i högländerna; iller, hermelin och mård finnas ännu. Örnen häckar i mera vilda och otillgängliga bergstrakter, hvaremot fiskgjuse och glada bli sällsynta. Öarna och klipporna samt några insjöar äro rika på sjöfågel. -- Fisket är en mycket viktig näring och sysselsätter omkr. 40,000 yrkesfiskare, förutom omkr. 50,000, som arbeta i salterier och yrken, som stå i samband med fiskerinäringen, samt (1912) 8,000 fiskefartyg. Värdet af fiskeriprodukter (436,000 ton, hvaraf 227,000 ton sill) uppgick 1912 till 3,588,600 pd st., hvartill kommer värdet (omkr. 70,000 pd) för skaldjur (ostron, musslor, krabbor, räkor m. m.). -- Industri. Bergshandteringen lämnar företrädesvis stenkol och järn. I stenkolsindustrien arbetade 1911 157,237 pers., och brytningen uppgick 1912 till 16,9 mill. ton i Lanarkshire och 23,26 mill. ton i det öfriga S. eller tillsammans 15 proc. af brytningen i hela Storbritannien. I järngrufvorna brötos omkr. 850,000 ton. Järnindustrien räknar sin början från 1760, då Carronverken nära Falkirk anlades, men först järnvägarna gåfvo fart åt tackjärnsindustrien. 1830 tillverkades omkr. 38,000 ton och f. n. omkr. 1,4 mill. ton, vid ett hundratal masugnar. Eldfast lera upptas i Lanarkshire, som ger nära hälften, och Argyll. Granit brytes i nästan alla grefskap, mest i Aberdeenshire, kalksten företrädesvis i Midlothian och Fife, skiffer i Argyll, sandsten i nästan alla grefskap, mest i Lanark; blymalm brytes i Dumfries och Lanark, 1905 erhöllos 2,167 ton bly och 354 kg. silfver. Något zink erhålles från Dumfries och baryt från Renfrew. Aluminium tillverkas i Inverness vid Foyers (nära Loch Ness), där god vattenkraft omsättes i elektricitet. -- Järn- och stålindustrien är företrädesvis hemma i låglandet i nära grannskapet af skeppsvarfven och kolfälten och sysselsatte 1911 i förening med maskinindustrien, gjuterier m. m. 170,700 pers., tillverkningen af fordon (motorvagnar, järnvägsvagnar, cyklar m. m.) 11,800 pers. -- Ylleindustrien (22,890 pers. 1911) daterar sig från införseln af maskiner på 1800-talet. Mattfabrikationen har haft sitt hufvudsäte i Kilmarnock sedan 1817, men bedrifves nu på många andra ställen. Tartan tillverkas i stor skala i Tillicoultry, Bannockburn och Rilmarnock, schalar och pläder flerstädes, strumpgarn och andra sorters ullgarn i Alloa, hufvudorten för denna industri. Linneindustrien (23,572 pers. 1911) är gammal; mot slutet af 1500-talet utfördes mycket skotska linneväfnader till England och främmande länder. Den är hemma företrädesvis i Forfar, Perth, Fife och Aberdeen. Dundee är hufvudsätet för gröfre tillverkningar, Dunfirmline för bords- och finare linne, Paisley för tråd. Juteväfnader tillverkas mest i Dundee. Den första bomullsfabriken anlades 1779 i Rothesay; nu äro Lanark och Renfrew hufvudsätena. 17,500 pers. arbetade 1911 i bomullsindustrien. Sidenindustrien (1,275 pers.) har sina hufvudorter i Paisley och Glasgow, tillverkningen af trikåvaror i Hawick. Hela antalet i textilindustrien sysselsatta var 1911 185,400, inberäknadt 20,800 pers., som sysslade med blekning, färgning m. m. af textilvaror. -- Mer än 4/5 af Storbritanniens brännerier ligga i S., de flesta i Argyll, Banff, Elgin, Inverness och Aberdeen. Tillverkningen har nått utomordentligt omfång, för några år sedan 5,5 mill. hl. som hemindustri och 1,44 mill. hl. i fabriksdrift. Visky är nationaldrycken, men äfven mycket öl tillverkas. Pappers- och tryckeriindustrierna med besläktade grenar sysselsatte 56,000 pers. 1911. Det första sockerraffinaderiet anlades 1765 i Greenock, som jämte Leith, Glasgow och Dundee fortfarande är hufvudorten för sockerindustrien. I Kirkcaldy tillverkas (sedan 1877) linoleummattor, och Glasgow är hufvudsätet för den kemiska industrien (26,500 pers.). Skeppsbyggen idkas företrädesvis vid Clyde samt i Dundee, Leith och Aberdeen och i mindre omfattning vid de flesta af landets hamnar (tills. 63,000 pers.). För många af de viktigaste förbättringarna i konstruktionen af fartyg och särskildt af ångfartyg står Storbritannien i skuld till skeppsbyggarnas vid Clyde skicklighet. Från den tid (1840), då Rob. Napier byggde den första ångbåten för Cunardlinjen, ha skeppsbyggerierna vid Clyde njutit ett oöfverträffadt anseende för sina stora oceanångare. 1905 hade S. 3,248 fartyg om 3,717,898 ton, hvaraf 918 segelfartyg om 578,340 ton. -- S. har 4 kanaler: Kaledoniska kanalen (se d. o.) och Crinankanalen (se d. o.), som tillhöra staten, Forth--Clydekanalen (se Forthviken), som från Grangemouth vid