Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parlamentet förkastade emellertid 1364 denna
unionsplan, och då David 1371 afled, efterträddes
han, i enlighet med ett redan 1318 fattadt
parlamentsbeslut, af sonen till Robert Bruces
dotter Marjorie, Robert the Stewart, tillhörande
den normandisk-skotska släkten Fitzalan, hvilken
innehade ärftlig värdighet som steward (drots)
af S. och upptagit denna ämbetstitel som släktnamn
(Stewart; senare stafvadt Stuart, se d. o.).
Robert II (1371–90), huset Stuarts stamfader
på S:s tron, var vid sin tronbestigning redan
bruten af ålderdomskrämpor, och hans son Robert
III (1390–1406) hade några år före sin faders död
genom en olyckshändelse blifvit vanför; ingendera
mäktade med behöflig kraft häfda sin kungliga
myndighet mot de själfrådige stormännen eller
göra slut på de med korta afbrott ständigt ånyo
uppflammande gränsstriderna med England, hvilka
fördes med växlande lycka. Af skotska framgångar i
dessa strider är i sägen och diktning mest frejdad
den seger James Douglas (se d. o. 5), hvilken dock
själf stupade i slaget, vann vid Otterburn 1388,
då Henry Percy ("Hotspur") togs till fånga af
skottarna. Vid Homildon hill (1403) var det Henry
Percys och hans faders tur att segra; och skottarnas
anförare Murdoch Stuart och Archibald Douglas (se
d. o. 7) togos till fånga. Efter Robert III:s död
inträdde en stormig, för den skotska konungamakten
olycklig och för rikets själf bestånd farlig period,
hvarunder hvarje ny konungs regering inleddes af
en lång minderårighetstid, som gaf fritt spelrum
åt stormännens inbördes fejder; de fyra följande
konungarna dogo en våldsam död. Jakob I (1406–24)
hade kort före faderns frånfälle, stadd på resa till
Frankrike, råkat i engelsk fångenskap. Regentskapet
i S. fördes, liksom under Robert III:s och en god del
af Robert II:s tid, af den förstnämndes kraftfulle
broder Robert Stuart, hertig af Albany, hvilken genom
den seger Alexander Stuart, earl af Mar, vann vid
Harlaw 1411 öfver den keltiske höfdingen Donald,
definitivt bröt de keltiske stormännens i västra
S. försök att tillkämpa sig fullständigt oberoende
af kronan. Albany grundlade äfven universitetet i
S:t Andrews, det första i Skottland, 1411. I det
1415 åter uppblossande kriget mellan England och
Frankrike deltogo skotska hjälptrupper under befäl af
regentens son, John Stuart, earl af Buchan, på den
franska sidan. Jakob I, hvilken omsider frigifvits
1424 och med kraft gripit sig an värfvet att söka få
bukt med stormännens själfsvåld, befäste ytterligare
den fransk-skotska förbundsvänskapen genom 1428 års
fördrag om äktenskap mellan hans dotter Margareta
och dauphin (sedermera Ludvig XI). Sedan Jakob
fallit offer för en sammansvärjning af missnöjda
stormän, följde under sonen Jakob II:s (1437–60)
minderårighet en ny period af vilda stormansfejder
mellan släkterna Douglas, Livingstone och Crichton,
och den fortsattes, sedan Jakob 1449 själf öfvertagit
regeringen, af en lika häftig strid (från 1450)
mellan honom själf och den efter högsta makten i
staten sträfvande släkten Douglas. Dessa blodiga
strider slutade med Jakobs seger; ätten Douglas’
på fästen och stora jordegendomar grundade makt i
södra S. bröts, och släktgodsen indrogos till kronan
eller bortförlänades
till konungens anhängare i striden. Under
Jakobs regering inrättades 1451 i Glasgow S:s andra
universitet. Konungen inblandade sig under sina sista
år som huset Lancasters bundsförvant i "Rosornas
krig", och omkom under ett härnadståg. Under sonen
Jakob III (1460–88) fortsattes till en början
S:s inblandning i de engelska tronstriderna,
men stillestånd afslöts 1464 och förnyades 1473,
hvarigenom lugnare förhållanden, dock ibland störda
af smärre gränsfejder, inträdde mellan de båda
grannländerna. Stormansfejderna i S. gingo sin
gilla gång, och själf hade konungen att bekämpa
två af sina bröder, hertigen af Albany och earlen
af Mar, af hvilka den förre måste gå i landsflykt
och 1482 för sitt kraf på kronan vann understöd af
Edvard IV i England och dennes broder Rikard af
Gloucester (sedermera Rikard III). Rikard ledde
i Albanys intresse en engelsk invasion i S., men
redan 1483 nödgades Albany åter gå i landsflykt,
och de inre striderna i England efter Edvard IV :s
död aflägsnade den därifrån hotande faran. Under ett
nytt stormansuppror stupade Jakob på flykten från
slagfältet vid Sauchieburn. Genom sitt giftermål
(1469) med Margareta, dotter till Kristian I af
Danmark och Norge, hade han åt S. förvärfvat de
norska kronländerna Orkney- och Shetlandsöarna,
hvilka Kristian lämnat i pant för hemgiften, som han
aldrig blef i stånd att utbetala. Redan under David
II:s regering hade man börjat delegera en del af
parlamentets befogenheter åt en vid sessionens slut
vald kommitté, och detta institut fick under namnet
Lords of the articles sin fulla utbildning under Jakob
III:s regering, ökande stormännens inflytande på
konungamaktens och städernas bekostnad. Jakob IV
(1488–1513) förnyade alliansen med Frankrike (1491)
och förband sig därvid till krig mot England, om denna
makt anfölle Frankrike. Han gaf 1495 skydd åt den
tronkräfvande bedragaren Perkin Warbeck (se d. o.) och
företog de följande åren några infall öfver engelska
gränsen, men slöt 1502 fördrag med Henrik VII om
ständig fred mellan England och S., ömsesidigt försvar
samt giftermål mellan Jakob och Henrik VII:s dotter
Margareta Tudor. Detta giftermål, som fullbordades
1503, förberedde föreningen mellan S:s och Englands
kronor hundra år senare. Tvister om hemgiftens
försenade inbetalning bragte Jakob i konflikt
med svågern Henrik VIII, hvars anslutning till
"heliga ligan" (1511) mot Frankrike ytterligare ökade
spänningen mellan England och Frankrikes bundsförvant
S. Eggad af franska hofvet, beslöt sig Jakob
för krig, men hans invasion i England (aug. 1513)
slutade med det förkrossande nederlaget vid Flodden
(9 sept. s. å.), där såväl Jakob som den skotska
adelns främsta män stupade. Under Jakobs regering
grundlades 1494 i Aberdeen S:s tredje universitet,
och i många former började renässanstidens bildning
göra sitt inflytande märkbart i landet. Den långa
förmyndarregeringstid (till 1528), som inledde
Jakob V:s regering (1513–42), kännetecknades af
häftiga strider mellan släkterna Stuart, Douglas
och Hamilton samt af ständig makttäflan mellan det
franska inflytandet, representeradt af regenten
John Stuart, hertig af Albany, och det engelska,
som främst företräddes af konungens styffader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
