1189 Skrapstick-Skrefsrud 1190 0. d., i form af landtbruksredskap; de kastas i hög på ett bord, hvarefter det gäller för hvar och en af de spelande att med en skaftad krok lyfta bort en efter en, utan att någon af de andra förändrar läge. I motsatt fall blir den skyldige skrapad på näsan med den sticka, som -bragt rörelse i högen. Skrapstick. Se Akvatintaskrapning. Skratt (lat. risus). 1. Fysiol., en följd af täta och stötvis förlöpande utandningar, mer eller mindre högljudda, åtföljda af sammandragningar i ansiktets muskler, särskildt kring munvikeln (jfr Skrattmuskeln). Skratt utlöses i samband med föreställningen om något löjligt (se nedan) samt genom "kittling" vid retning af hudnerverna å känsliga ställen, i synnerhet å sidorna af bålen. - 2. Psyk.f en uttrycksrörelse, som åtföljer vissa känslor (se Känsla). Skrattet 1. löjet framkallas särskildt af det komiska (se Komisk) 1. löjliga. Men man skrattar också ofta blott af glädje; särskildt gäller detta om barn och vissa unga personer. En egendomligt blandad 'känsla är den, som framkallar hånskrattet; i denna ingår skadeglädje öfver annans ofärd samt en vilja att visa egen öfverlägsenhet, öfver hvilken man erfar en egoistisk lustkänsla. Äfven på många andra sätt kunna de känslor, som framkalla löje, vara sammansatta, så vid det melankoliska och det med-lidsamma löjet, hvilkas bakgrund äro olika, blandade känslor af lust och olust. Stundom skrattar man ock vid uppfattningen af andras skratt, utan att veta hvad man skrattar åt; därvid är det icke känslan, som framkallar skrattet, utan tvärtom skrattet, som i viss mån väcker känslan af något löjligt. Skrattet är därvid sålunda icke egentligen en uttrycksrörelse, utan en ofrivillig härmnings-rörelse. Med afseende på intensiteten finnes en hel serie af grader inom löjet, från det knappt märkbara småleendet till det våldsamma gapskrattet. Dessa motsvaras icke alltid af grader i den framkallande känslans intensitet, utan de personliga vanorna och individuella anlagen spela därvid ofta en större roll. Man kan i viss mån behärska sitt skratt; hofmannen tillåter sig knappast mer än att småle; andra vänja sig att vid minsta anledning storskratta. Liksom andra uttrycksrörelser är skrattet egnadt att i sina medelgrader af intensitet förstärka de motsvarande känslorna, men vid våldsamma utbrott bringa dem till ett snart slut. Vid umgänget mellan människor verkar skrattet muntrande på omgifningen, i det att föreställningen om andras glädje väcker vår egen. - Jfr Hecker, "Physiologie und psychologie des lachens und des komischen" (1873), G. Dumas, "La joie" (i "Revue philosophique", 1896), J. M. Raulin, "Le rire et les exhilarants" (1900), H. Bergson, "Le rire" (s. å.; sv. öfv. af A. Kuhe, 1910), och L. Dugas, "Psychologie du rire" (1902). l.J.E.J-n. 2. S-e. Skrattdufvan, Columba risoria, zool., en dufva, som är isabellgul med svartaktiga vingpennor och svart nackband. Kroppslängden 31 cm. Skrattduf-van förekommer i västra Asiens och östra Afrikas stäpptrakter. -Den hålles ofta tam. L-e. Skrattfågeln, zool. Se Kungsfiskare. Skrattmuskeln, Musculus risorius santorini, anat., ett litet knippe af muskeltrådar, som gå från munvinkeln horisontalt bakåt och något uppåt. G. v. D.* Skrattmås, Larus ridibundus, zool. Se Måssläktet. Skrea. Se Or m dra g. Skrea, socken i Hallands län, Årstads härad. 3,510 har. 1,444 inv. (1915). Annex till Falkenberg, Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. Skred. Se Jordskred och Lavin. Skredsvig, Christian, norsk målare, f. 1854 i Modum, bondson, studerade i Eckersbergs målarskola i Kristiania från 1869, vid akademien i Köpenhamn och för Kyhn 1870-74, i München 1875 -79 och Paris 1880-85. Han gjorde sig känd genom friska, med omedelbarhet iakttagna och i ljus friluftskolorit hållna landskap från Frankrike, Italien och Norge, bland dem Landskap -från Normandie (1882, norska nationalgalleriet), Midsommarafton (ett sällskap i en roddbåt nedanför en hög bergssluttning, 1886, konstmuseet i Köpenhamn), Villa Bacciochi (motiv från Gorsica, 1888, Luxembourgmuseet i Paris). Bland hans norska landskap är Vinjes födelsegård (Nationalgalleriet 1887) det kanske yppersta, Idyll från Eggedal m. fl. sammastädes, äfven förtjänstfulla. Jämte dylika motiv, direkt hämtade ur den lefvande verkligheten, har S. behandlat romantiska ämnen, sådana som "Gångarne vände blodiga hem, mensadlarne de voro tomma" (1885), En dikt om döden (1001, i Frogner kyrka), Medeltid (1904, en borgherre med sitt följe rider ut från sitt slott i den tidiga morgonen), "Hamsun-stämning" och En dikt om lifvet (1908). På det område, som de sistnämnda af dessa fantasier tillhöra, går konstnären utanför sin begränsning. Till hans starkare verk kan man knappast heller räkna hans Människornas son (1891, Nationalgalleriet i Kristiania), där han efter de förebilder, som Uhde gett, låter Jesus i gestalt af en ung lekmannapredikant hälsas af invånarna i en norsk bondgård. Bland de verk, där han nått högst, är tecknings- och akvarellserien Valdersvisan (1896, nationalgalleriet, som eger äfven flera andra af hans teckningar). S. utgaf 1908 Dage og nastter blandt kunstnere, friskt och humoristiskt återgifna minnen från hans ungdom och reseår, med teckningar af författaren och hans konstnärskam-rater. * Q-g N. Skredsvik, socken i Göteborgs och Bohus län, Lane härad. .8,497 har. 1,628 inv. (1915). S. bildar med Herrestad och Högas ett pastorat i Göteborgs stift, Älfsyssels norra kontrakt. Skreflinge, socknar. Se Norra Skreflinge och Västra Skreflinge. Skref ning, jaktv., höger- och vänsterbenens särställning, som hos samma villebråd växlar vid olika gångarter. Se vidare Spår. G. G. Skrefsrud, Lars O l sen, norsk missionär, språkforskare, f. 4 febr. 1840 som torparson i Faa-berg, Gudbrandsdalen, d. 11 dec. 1910 i Dumka (Santalistan), gick i mekanikerlära, tog värfning som trumslagare, men råkade i dåligt sällskap och gjorde sig medskyldig till ett inbrott, som. ådrog honom 4 års fängelse. Efter 21/2 år blef han fri-gifven. Under strafftiden hade han blifvit religiöst väckt och hänförd för missionens sak genom missionären P. Fjellstedts exempel; i fängelset hade han, mest på egen hand, lärt sig en god del engelska, tyska, franska, latin, grekiska och hebreiska. På rekommendation af H. P. Börresen (se d. o.) in-