1211 Skriftlig handling-Skrock 1212 i kap. 17 § 26 Rättegångsb. och angår skrift-ligtvittnesbörd, som frånkännes vitsord med mindre "parterna å båda sidor hålla det gillt eller det besvuret varder". Hvad kap. 11 § 38 Rättegångsb. stadgar ang. vitsord åt intyg om stäm-ningsdelgifning gör dock undantag från denna regel. Andra hithörande stadganden förekomma i förordn. 4 maj 1855 ang. handelsböcker och handelsräk- ningar. E. K. Skriftlig handling, jur. Se Bevisningsmedel. Skriftlärda (hebr. söferim, grek. grammatélfs) kallades ett andligt stånd bland judarna, som uppkommit under deras vistelse i Babel och sedan fortfor att öfva stort inflytande öfver folket ända till den judiska statens undergång, ja långt därefter. Den förste berömde skriftlärde var E sr a, som tillika var präst. Men sedan rekryterades de skriftlärde äfven från lekmännens klass. I den mån de sadduceiskt sinnade prästerna skilde sig från fariséerna, slöto sig de skriftlärde till de senare. De voro framför allt kunniga i lagen ("lagkloka") och hade att undervisa folket om dess innehåll ("laglärare"), men voro därjämte bisittare i domstolarna. Då de i regel utöfvade sin verksamhet utan betalning, lärde de sig samtidigt-med sin teoretiska utbildning ett handtverk (jfr Paulus). Medan sadducéerna och prästerna förlorade sin betydelse med den judiska statens undergång, fortforo de fariseiskt sinnade skriftlärde att vara folkets andliga lärare. De bemöttes med utomordentlig vördnad af folket och sina lärjungar, af hvilka de hedrades med namnet "Rabbi" ("min herre"), en hederstitel, som sedan öfvergått på deras efterföljare, de judiske rabbinerna. Jfr F a r i s é e r. E. S-e. Skriftpenningar. Se Dukpenningar och Påskpenningar. Skriftspråk. Se Riksspråk. Skrifvarklass, pedag. Se Apologistklass och Lärdomsskola. Skrifvarort, kam. Se Mantalsräntan, sp. 820. Skrifvarpenningar, kam. Se Mantalsräntan, sp. 820. Skrifvarsjuka, Mö g i gr af i (se d. o.), det sjukdomstillstånd, i hvilket svårighet att skrifva framkallas genom uppträdande af ett mer eller mindre utprägladt kramptillstånd i armens, och speciellt i underarmens, muskler. I allmänhet uppträder en dylik kramp hos personer i medelåldern först efter öfveransträngning med skrifning, men den gynnas i sitt framträdande af konstitutionell svaghet, öfveransträngdt nervsystem o. s. v. hos individen. I regel begynner lidandet smygande och långsamt därmed, att handstilen försämras genom ofrivilliga, smärre muskelrörelser i underarmen och kan sedan mer eller mindre hastigt fortskrida, till dess stilen blir fullkomligt oläslig eller en fullständig oförmåga att skrifva inträdt. Hvarpå skrifvarsjukan egentligen beror, om till grund för densamma ligger ett muskel- eller nerv-lidande, är ännu outredt. Ett stöd för antagandet af en perifer orsak ligger måhända däri, att i de flesta fall af denna sjukdom anträffas ömma tryckpunkter i underarmens muskulatur, särskildt ofta i musculus supinator longus. Skrifvarsjuka behandlas bäst med hvila från skrifning under längre tid, massage å armens muskulatur och allmänt armstärkande behandling, såsom kallvat-tenkur (halibad, afrifningar o. s. v.) eller ljumma lokala armbad och medikamentösa tonika, såsom järn, arsenik o. d. Omväxling i pennskaftens form. särskildt användning af tjocka pennskaft, och i afseende på dessas hållande har ock visat sig nyttig. Hjälper intet af detta, har man ofta intet annat att göra än att öfvergå till skrift med skrif-maskin, om så är möjligt. I. H. Skrifvarskäppa, kam., benämning på den skäppa säd, som i Skåne fordom lämnades till slottsskrifvåren, för dennes egen räkning, vid betalning in natura till länsman af altarhafre. Kbg. Skrifvarvälde. Se Sekreterarregemente. Skrikfäglar, Cypselomorphce, zool., en af Huxley uppställd fågelgrupp, som omsluter de tre familjerna, 1) nattskärrorna (Caprimulgidce), 2) tornsvalorna (Cypselidce) och 3) kolibrierna (Troclii-lidce), som nu räknas till ordn. Coraciiformes. Handen är längre än underarmen, denna längre än öfverarmen. Fötterna äro svaga, hvarför dessa fåglar endast med största svårighet röra sig på marken. De flesta till gruppen hörande släktena äro hemma i de tropiska länderna. L-e- Skriksläktet, zool Se Garrulus. Skrikugglan, zool. Se Ugglesläktet. Skrikörnen, zool. Se Landörnsläktet. Skrimkolla, fjäll. Se Norge, sp. 1379. Skrin, husgerådssak af trä eller metall i form af en helt liten kista, egnad att hållas tillåst för förvaring af smärre förnödenheter (syskrin, socker-, matsäcksskrin o. s. v.) eller dyrbarheter (juvel-, dokumentskrin). Under medeltiden inneslötos helgons kvarlefvor i dyrbara relik- 1. helgonskrin (se Relikgömma). Jfr Schatull. Skrinda, arbetsvagn med korg af grindar, för forsling af stråfoder m. m. Skriptörium (af lat. scri'ptor, skrifvare, författare), skrifrum (i medeltida kloster); redaktionslokal för en ordbok. Skriptum. Se S er i p tum. Skriverön, norsk ö i Iddefjorden, på hvilken norrmännen i juli 1718 uppförde batterier, från hvilka svenskarnas skeppsarbeten på fjordens västsida beskötos. Batterierna deltogo äfven i striden 30 juli. S. besattes sedermera af svenskarna. L. WisonM. Skrobova, by i Ryssland, guv. Minsk, 5 km. ö. om Gorodisjtje. Under Världskriget intogo ryssarna 3 juli 1916 centralmakternas under prins Leopold af Bajern ställningar vid S., men redan 14 i s. m. återtogos dessa, och sedermera utkämpades ytterligare strider i trakten 15, 19, 25 och 29 juli samt 13 aug. s. å. L. W:sonM. Skrock (fsv. skruk, skrok, osanning, någonting uppdiktadt), inbillad syn, vidskeplig föreställ-