1215 Skrot-Skruf 1216 de ställen, där den brutits, af ett enda kollager, 10-25 cm. kol n:r l, åtföljdt af eldfast lera, nie-dan den nedre utgöres af två, stundom tre kollager, skilda af tunna lager svart kolhaltig skiffer. Kol-mäktigheten är i allmänhet 40-60 cm., men kol n:r l utgör endast en liten del af hela uppfordringen. Underlaget för den nedre flötsen är i allmänhet en klinkerlera, som utgör råmateriel för hufvuddelen af fabrikationen. Sedan grufbrytningen började, 1876, ha 7 schakt anlagts, af hvilka 3 nu äro i verksamhet. Under de senare åren har uppfordringen af kol upgått till 35-50 tusen ton (1915: 43,141 ton, hvaraf 2,449 ton n:r 1), hvaraf endast en ringa del försålts. 1915 uppfordrades 51,414 ton lera, hvaraf 47,298 ton klinkerlera, som förarbetas till klinkerbrända varor (trottoarsten), saltglaserade varor (kloakrör, fasadsten) och syrefasta produkter. Tillverkningen utgjorde 1910 43,120 ton (1,784 ton eldfast tegel, 12,895 ton rörfabrikat och 28,441 ton klinkervaror), med ett sammanlagdt värde af 1,258,250 kr. Fabriksanläggningen omfattar l fabrik för eldfast tegel, 4 rör- och 4 klin-kerfabriker. Bränningen sker med generatorgas, framställd i Hillerska generatorer, i ring- eller kammarugnar. Antalet arbetare 1910: 715 (267 i grufvan, 448 i fabrikerna). Bolagets fastigheter inom socknen voro 1914 ta., till 1,701,500 kr., hvaraf 114,500 kr. å jordbruksfastighet. Skrot (mhty. schröt, någonting sönderskuret). 1. Krigsv., den vanliga benämningen på de små kulor af bly, blylegering eller järn, hvilka finnas i granatkartescher och kartescher. I dagligt tal förstås med skrot regelbundna eller oregelbundna bitar af någon metall. Jfr Projektil. - 2. Myntv. Eg. en afhuggen bit metall från den tid, då betalning erlades medelst afhuggande af ett stycke af metallen. Numera beteckning för ett mynts bruttovikt, i sammanställningen skrot och korn (hvarvid korn betecknar myntets nettovikt af ädel metall). Förhållandet mellan korn och skrot kallas halt. 1. II. W. W.* 2. (K. A. W.) Skrota!, hvad som har afseende på scrotum (se d. o.). Skrota sig, sjöv. Se Segling, sp. 1459. Skrotmejsel, tekn. Se M e j s e l 1. Skrotsäck, krigsv. SeDrufhagel. Skrott, jaktv.t afpälsad (flådd) djurkropp af sådan villebrådsart, hvaraf endast skinnet används och hvars kropp sålunda är mer eller mindre värdelös. G-G- Skrottäthet, artill., vid artilleriskjutningar den täthet, med hvilken de af projektiler alstrade skroten, sprängstyckena, öfversålla målet. Då målet i allmänhet består af flera små och spridda delar, kan denna täthet ej mätas på annat sätt än så, att man tänker sig en skärm, vanligen lodrät, stående på målets plats, och sedan mäter antalet skrot, som falla på hvarje kvm. af denna. Skrottäthetens värde kan i hvarje särskildt fall beräknas, då man känner antalet skrot, som bildas vid projektilens krevad, och hela den yta, öfver hvilken de sprida sig. Då skrottätheten är känd, kan man beräkna verkan i målet genom att multiplicera skrottätheten med den sårbara yta målet visar. Som lämplig skrottäthet anses i allmänhet värdet 1. G. af Wdt. Skroven [skrå-]. Se Skraaven. Skrubba. Se Stockholms stads uppfostringsanstalt vid Skrubba. Skrubba 1. Skrubbar e, sjöv., kvast på långt skaft, används till rengöring af däcket. R- N.* Skrubbelbänk, text. Se Hargreaves, J. Skrubbelmaskin. Se K ar d a i n g, sp. 923. Skrubber. SeScrubber. Skrubbskäddan, zool. Se Flundresläkte t, sp 659. Skrubbsår, Erosion (af lat. erödere, gnaga, skrapa), kir., kallas en ytlig sårnad, där endast yttersta hudlagret är bortskafvet därigenom, att den skadade kroppsdelen skrapat emot något hårdt föremål. Huru lindriga dessa "små sår" än må vara, böra de rengöras och täckas med ett förband, ty om infektion uppstår, kunna de likaväl som djupa sår ge upphof till farliga sjukdomar: bulnader, rosfeber, stelkramp o. d. Se vidare Sår. O.T.S. (J.A.) Skruf, maskinb., en af de mest använda enkla maskindelarna. En skruf utgöres af en vanligen cylindrisk kärna, försedd med en rundt om gående, från kärnans ena ända stigande slinga - skruf-g ä n g a n -, hvars tvärsektion och lutnins;svinkel mot axellinjen äro konstanta. Ofta hör till skruf-vea en s. k. m u 11 e r, ett med en gängad ur-borrning försedt stycke, i hvilket skruf ven passar och medelst hvilket en förflyttning i axelriktningen åstadkommes antingen genom skrufvens kringvrid-ning, då muttern fasthålles, eller genom mutterns vridning vid skrufvens fasthållande. Med skrufvens stigning förstås den axiella förflyttningen vid skrufvens vridning ett hvarf i förhållande till muttern eller tvärtom. Efter gängans omloppsriktning skiljer man mellan högergängade och vänster-gängade skruf var, af hvilka de förstnämnda äro de vanligaste. Skrufven är i allmänhet försedd med en enda gänga, men kan äfven vara flergän-gad. Man kan tänka sig den flergängade skrufven bildad därigenom att två, tre eller flera lika och sinsemellan parallella rännor utskurits ur det cylindriska skruf ämnet. Man använder sådana skruf-var i st. f. de enkel-gängade, när mycket stor stigning erfordras. Skrufvar begagnas för de mest olikartade ändamål: för att förena de särskilda delarna af metall- eller träarbeten (i senare fallet används ett eget slags skarpgängade och något koniska skrufvar, s. k. t r ä s k r u f v a r), för ut-öfning af större eller mindre tryck (t. ex. i pressar och domkrafter), för noggrann inställning af maskindelar (s. k. s t ä 11 s k r u f v a r, som böra kunna få ett växlande läge), för långsam fram-flyttning af maskindelar längre stycken (t. ex. ledars k rufvar på vissa svarfstolar och borrmaskiner), för upplyftning af tyngder, för noggrann mätning af små längder (s. k. m i k r o m e-t e r s k r u f v a r) m. m. Då skrufven tjänar att sammanbinda skilda delar med hvarandra, bör stigningsvinkeln vara liten, endast några få grader, på det att stor sammanhållande friktionskraft må erhållas vid gängan. Men då den begagnas som transmissionsorgan, d. v. s. som medel att öfverföra mekaniskt arbete från en punkt till en annan, bör stigningen vara jämförelsevis stor, ty eljest blir arbetsförlusten i följd af gängfriktionen betydande. Verkningsgraden blir ett maximum, då stigningsvinkoln är 45°- -^ (p- betecknar här