1217 Skruf-Skrufstäd 1218 gängans friktionsvinkel). Men enär en funktion ändras endast helt obetydligt i närheten af sitt maximum, kan åt stigningsvinkeln ges ett väsentligen mindre värde än det anförda, utan att verkningsgraden därigenom minskas afsevärdt; en minskning af stigningen medför vissa praktiska fördelar. Transmissionsskrufven förses vanligen med sidolager å ömse sidor om gän-gan och med dubblager vid ena ändan; den kan då icke förflyttas axiellt i förhållande till lagren. Den benämnes i sådant fall evighetsskruf och får då ingripa i de sneda tänderna å ett mutter- 1. snäckhjul (S å fig.), sittande på den axel, till hvilken arbetet skall öfverföras. Denna anordning begagnas med fördel som utväxling vid en del elektromotorer, då en betydande nedsättning af omloppstalet skall ega rum. Får därvid skrufven rotera i ett bad af ren olja, blir arbetsförlusten obetydlig. Vidstående fig. visar en sådan anord- ÅAR E R Evighetsskruf med mutter- 1. snäckhjul. ning. M betecknar den hastigt gående elektromo-toraxeln, från hvilken arbetet skall öfverföras och på hvars i lagerhuset varande del evighetsskrufven E är anbragt, insänkt i olja, R, R kullager för de radiella tryckens upptagande och A, A dubbelkullager, som uppta axiella tryck, än i ena riktningen, än i den motsatta. Vid fartygs framdrif-vande medelst propeller (se d. o.) öfverföras stora effektbelopp medelst skrufven med vattnet som mutter. -. De material, af hvilka skrufvar för-färdijras, äro smidt järn och stål, mera sällan mässing, gjutjärn, trä eller andra ämnen. Skruf-gängan profileras på flera sätt (se Gänga). De skarpgängade skrufvarna, som äro de ojämförligen mest använda, profileras enligt hufvudsakligen tre system, nämligen antingen det engelska (Whit-worths), det amerikanska (S eller s') eller det internationella. Profilen utgöres i alla tre fallen af en likbcnt triangel, hvars bas är parallell med skrufvens midtlinje; olikheterna ligga dels i kantvinkelns storlek (55°, 60° och 60° resp.), dels i triangelhöjderna (resp. 0,96, 0,866 och 0,866 gånger stigningen) samt de små yttre och inre afrundnin-garna invid triangelhörnen. Det engelska systemet är det äldsta, det internationella det yngsta. Skrufvar, som användas inom finmekanismen, ha vanligen en något skarpare profil; kantvinkeln är ungefär 53°. F. ö. ges det ett flertal andra gängprofiler, afsedda för särskilda ändamål. - Då Tryckt den J/s 17 det ligger särskild vikt uppå att hindra muttern att lossna, så betjänar man sig af mutterlås, vanligen bestående af en i skrufven tätt intill muttern indrifven sprint, en fjädrande hake, gripande i på muttern anbragta tänder, en fjädrande, uppskuren med skarpa eggar försedd undertagsbricka, som möjliggör mutterns åtdragning, men som genom eggarnas ingrepp hindrar mutterns lossnande, e. d. Om Archimediska skrufven se Vattenuppfordringsverk. O. E. W. Skruf, spelt., en i Ryssland under namnet vint (ry., skruf) utvecklad och till Finland öfverföra, därstädes mycket utbredd, form af vist. Spelet, som i allt väsentligt föres som vist, föregås af eu auktion, under hvilken spelarna genom sina bud markera sina kort och förbinda sig att hemföra visst antal trick. Buden äro spader, klöfver, ruter, hjärter, grandissimo, två spader o. s. v. intill sju grandissimo. Passa alla, spelas misär. Nya spelsätt ha infört talong (4 kort) och byten mellan de spelande. Andra varianter skapas fortfarande. R-nB. Skrufankare, sjöv. Se A n k a r e 1. Skrufantilop, zool., en stundom förekommande benämning på k u d u. Se A n t i l o p e r, sp. 1145. Skrufbakterier, bot. Se B ak ter i o lo g i, sp. 708, 728-730, och Schizomycetes. Skruf blocktyg, sjöv. Se B l o c k t y g, sp. 716. Skrufborr. Se B orrar, sp. 1216. Skruffartyg, sjöv., äldre, numera ej förekommande benämning på propellerångare. Skruffjäder, m,askinb. Se Fjäder, sp. 486. SkrufFregatt, skpsb. Se Fregatt. Skrufgeten, zool. Se Getsläktet, sp. 1091. Skrufgänga. Se Gänga och Skruf. Skruf is. Se Polarexpeditioner, sp. 1168, 1174. Skrufknapp. Se P i a n o f o r t e, sp. 803. Skrufknippe, bot. Se Blomställning, sp. 765. Skrufiiggare, hand. Se L i g g a r e, sp. 463. Skruf mejsel. Se Mejsel 1. Skrufmekanism, artill. Se Kanon, sp. 780. Skruf mikrometer. Se Astronomiska instrument, sp. 297, Mikrometer och O k u-larmi k rometer. Skrufmikroskop, fys. Se Index. Skrufpalmer, bot. Se P a n da n a c e se. Skrufstycke, tekn. Se Skrufstäd. Skrufstäd, Skrufstycke, tekn., verktyg för fasthållning af ett arbetsstycke under bearbetningen, är af mycket växlande storlek (5-80 kg.) och har två starka "käftar", den ena fast, den andra rörlig, vanligen medelst en skruf. Antingen äro käftarna förenade med hvarandra genom en led (bågskrufstäd, äldre typ, fig. 1), eller också har den ena käften parallellrörelse (parallell-skrufstäd, fig. 2), i hvilket senare fall flera fördelar uppstå, såsom kraftigare fasthållning, samma höjd i alla lägen hos käftarnas öfverytor samt snabbare och bekvämare förflyttning. För att skydda arbetsstyckets ytor användas i vissa fall särskilda s. k. klämbackar af mjukare material, såsom bly, koppar, hårdt trä m. m. De största skrufstäden fästas såväl vid verkbänken som vid golf vet genom en förlängning af den fasta käften. Särskilda anordningar förekomma för fastsättning af arbetsstycken af speciell form, t. ex. rund eller kilformig. I förra fallet ha käftarna urtagningar, 25 b. 39