magistratsperson med en edsvuren notarie vid protokollet. Ordf. i skråföreningen kallades i äldre tid ofta verkmästare, sedan vanligen ålderman. Han hade två eller fyra "bisittare". "Verkmästarna" l. skådemästarna skötte då uppsikten öfver yrkesutöfningen. Om skråföreningen icke hade egen föreningsbyggnad, ämbetshus, höllos kvartalen å förhyrd värdshuslokal eller i åldermannens bostad (med utskänkningsrätt), där föreningens handlingar, kassa och sigill förvarades i ett skrin, ämbetslådan, till hvilket åldermannen och de två bisittarna hade hvardera en af de tre nycklarna (se fig. 3). Förhandlingarna fördes "inför öppen låda". Kassan kunde äfven förvaras i "bössa" (med två eller tre nycklar). Ungbrodern l. ärendesbrodern, yngste mästaren, ålågo kallelserna till sammanträdena. För processioner egde somliga föreningar standar eller "spira" (fig. 4) och till samkvämen en föreningspokal, s. k. välkomma (fig. 7. Om liknande

Fig. 1. Hattmakarämbetets i Göteborg sigill.

Fig. 2. Tunnbindarämbetets i Göteborg ordförandeklubba. (1757.)

Fig. 3. Kopparslagarämbetets i Norrköping låda, 1702. (Nordiska museet.)

Fig. 4. Klensmedsämbetets i Göteborg spira (med detaljer från det trekantiga midtstycket). 1700-talet.

Fig. 5. Ålderman i murarnas skrå i Stockholm, vid slutet af 1400-talet (sid. 2 i skråordningen).

Fig. 6. Bandet till bokbindarskråets i Stockholm skråstadga 1620. (K. biblioteket.)

Fig. 7. Hattmakarämbetets i Stockholm välkomma. 1600-talets slut. (Nordiska museet.)