för behuggning ("afbilning") af mastträd, spiror och andra dylika virkespjäser. J. G. B.* Skrädda kakor. Se B r ö d, sp. 453. Skräddare (förmodligen genom lågtyskt inflytande uppkommen form; släkt med skräda, skära). 1. Handtverkare, som tillverkar kläder. - Skräd-dardräkt 1. Skräddarsydd dräkt (eng. tailor made), dampromenaddräkt, bestående af kjol och kortare kappa, jackett, i strängare, om herr-dräkter i viss mån påminnande stil. - 2. Zool. Se Vattenlöpare. Skräddarfåglar, Maluridce, zool., en familj tillhörande ordn. tättingar (Passeriformes) bland fåglarna. Näbben är lång, rak och sammantryckt; vingarna korta, afrundade; stjärten vanligen mycket lång. Familjen omfattar ett stort antal arter, fördelade på flera släkten, af hvilka de flesta tillhöra Afrika. Skräddarfåglarna bygga de konstigaste bon bland alla fåglar. Den europeiska skräddarfågeln (Cisticola schoenicla) är hemma i södra Europa, Indien och Algeriet. I hvarje af de blad, som omger boet, sticker den små hål, genom hvilka den drar en eller flera trådar, som ofta bestå af växtull. Ännu mera bekant är den i Indien och på Ceylon lefvande Orthotomus longicaudatus, som bygger sitt bo (se fig.) af rör, bomull och bitar af bomullstrådar, allt fast hopfiltadt; det är fodradt med hår och upphängdt mellan två blad på en trädgren. Bägge bladen äro sammanlagda efter längden och hopsydda i kanten från spetsarna ända till något öfver midten, med en af fågeln själf förfärdigad stark tråd af rå bomull eller med segelgarn, som den uppsamlat. Ingången till boet är vid öfversta ändan af bladen, mellan de bladskaft, genom hvilka de äro fästa vid grenarna. - Båda dessa släkten föras af somliga till trastfåglarnas familj.

Indiskt skräddarfågels bo. Skräddarkrita. Se Krita 2. Skräddarmuskeln, Musculus sartorius, anat., en lång, bandlik muskel, som från främre ändan af höftbenskammen sträcker sig snedt-mediant öfver lårets främre yta samt nedom knäet fäster sig upptill på skenbenet, mot dess främre kant. Den har fått sitt namn däraf, att man förr ansåg den vara den muskel, som drog läggarna i kors för intagandet af sittande ställning på plant underlag, såsom skräddarna sitta på bordet. G. v. D.* Skrädning. l. Bergsv. Se A n r i k n i n g, K o ppar, sp. 974, och Malm, sp. 642. - 2. Trav., borthuggning med yxa eller bila af en stocks sidoved, hvarigenom en bjälke, en spärr e eller en-järnvägssyll (se dessa ord) o. s. v. erhålles. Timret fyrhöggs vanligen mera förr än nu, då denna handtering blir alltför oekonomisk. 2. W. E-n. Skraekken, ett 1,430 m. högt fjäll i midtpartiet af södra Hardangervidda, Buskerud amt, Norge. Skräflinge, socknar. Se Norra Skreflinge och Västra Skreflinge. Skrälingar (isl. skrcelingjar), det fornnordiska namnet på eskimåerna (se d. o. och Grönland, sp. 501). Skrälät, en svensk folkdans med egendomligt vacker mollmelodi i stillsamt tempo och hambo-liknande 3/4 takt (2 repriser om 8 takter hvar), är en gemensam par- och kontradans i 9-10 turer. Den dansas af 8 par, uppställda på två linjer mot hvarandra. Olika slags omdansning på stället sker, paren byta växelvis damer, göra invecklad chaine inbördes, bilda port att krypa igenom, linjerna röra sig mot hvarandra med dambyte och omdansning, och efter turer med fotvridning och (männens) upplyfta armbågar samt omdansningar ringen rundt svänga männen benen öfver sina knäböjande damers nedlutade hufvud, skaran dansar i "sladd" igenom port, kvinnorna bilda ring, som dansar medsols, medan männen i yttre ring dansa motsols, ringarna passera ut och in igen igenom hvarandra, och sedan kvinnorna satt sig på männens förenade armar, afslutas det hela med en kort triumferande ringdans under sångtrall af denna originella helhetsgrupp. E. F-t. Skränka. Se Sågning. Skräntärna, zool. Se Tärnsläktet. Skräppa. Se Pilgrim, sp. 877. Skräppesyra, bot., namn på Rumex domesticus. Skudesnes, härad och pastorat, omfattande sydvästra delen af Karmöen s. v. om Haugesund, Stavanger amt, Norge. 68,22 kvkm. 2,836 inv. (1910). Inom häradet ligga fiskeläget S an d ve (414 inv. 1910), där betydande hamnarbeten utförts, och lastageplatsen Skudesneshavn (se d. o.). K. V. H. Skudesneshavn, lastageplats sedan 1857 vid en liten bukt på sydsidan af Karmöen, Stavanger amt, Norge. 1,204 inv. (1910; senare stark tillväxt). Fiske, konservfabrikation, skeppsrederirörelse i stigande skala. Kegelbunden ångbåtsförbindelse med Stavanger och Haugesund; liflig samfärdsel till lands med Haugesund och Kopervik. S: s fyr på Karmöens sydspets och Vigholmen fyr på en holme s. ö. om inloppet. K. V. H. Skufblinda l. Skjufblinda, sjöv. Se Blindrå. Skugga, fys., det mörka område, som uppstår bakom ett ogenomskinligt föremål, när detta träffas af ljus. Sätter man en hvit skärm tätt

Fig. 1. bakom föremålet, synes på densamma en skuggbild. Faller skuggbilden på täta töcken eller moln, uppstå stundom dimbilder (se d. o.). Utgår ljusvågen från en enda lysande punkt, är det lätt att bestämma skuggans form. Alla från den lysande punkten (L i fig. 1) utgående linjer, som beröra den ogenomskinliga kroppen (ab), bilda tillsammans en konisk yta, och den del af denna yta, som ligger bakom kroppen, bildar skuggans gränser. Skuggbilden växer följaktligen med afståndet