från föremålet. Har den lysande kroppen (L i fig. 2) däremot någon utsträckning, uppstår utom den egentliga skuggan (abc), kärn- 1. helskuggan, inom hvilken ljusvågen är h. o. h. utsläckt, en

halfskugga, d. v. s. ett helskuggan omgifvande rum, som belyses af ljus, utgående från endast en del af den lysande kroppen. Hel- och half skuggan bilda tillsammans kroppens slagskugga. Ett af solen belyst ogenomskinligt föremål skulle bilda en helskugga, som vore 105 gånger längre än föremålets bredd, men helskuggans konturer förlora sig för ögat på betydligt kortare håll. Håller man t. ex. ett solbelyst hårstrå tätt intill ett pappersark, kastar det en skarpt begränsad skuggbild på papperet, och aflägsnas hårstrået från papperet, växer visserligen skuggbilden, men dess kanter förlora sin skärpa, och redan på 5 cm. afstånd försvinner bilden h. o. h. (jfr D i f f r a k-t i o n). De skuggbilder, som uppstå bakom belysta, ogenomskinliga föremål, kunna, uppfångade på en genomskinlig skärm, framkalla skuggspel (se d. o.). -. Om en linjal hålles framför en hvit yta, som belyses med rödt ljus, synes linjalens skugga grönaktig. Bakom de rödt belysta aftonmolnen synes himmelen grön, och genom fönstret i ett rum, som upplyses medelst en fotogen- eller elektrisk lampa, synes den grå natthimmelen färgad djupblå. Orsaken till uppkomsten af dessa s. k. färgade skuggor är den, att om ögats färgkänsliga organ tröttas för en viss färg, t. ex. rödt, framträder intrycket af komplimentfär-gen proportionsvis starkare. (Jfr Färg, sp. 266, och Färgblindhet, sp. 275.) - Om en hvit vägg belyses medelst ljus från en ljusstark planet eller månen, kan man iakttaga, att belysningen oupphörligt ändrar styrka, "undulerar". Detta fenomen kallas flygande skuggor och beror därpå, att ljusstrålarna oupphörligt ändra sin riktning till följd af förändringar i luftens täthet, hvarigenom ljusbrytningen ändras. Jfr S c i n t i 11 a-t i o n. A. Bi-n.* Skugga. 1. Skugglägga (t. ex. en tafla; se Målarkonsten, sp. 188); ge skugga åt. - 2. (Eng. shadow) Iakttaga, utan att själf märkas, med oaflåtlig uppmärksamhet och utan att släppa ur sikte, utspionera som detektiv. Skuggblad, bot. Se Heliofil och Solblad. Skuggfotometer, fys., detsamma som Rumfordsfotometer. Se Fotometer, sp. 1010. Skugglära. Se Målarkonsten, sp. 188. Skuggmorell, trädg. Se Körsbär, sp. 691, 692. Skuggning, trädg., af trädgårdsväxter förekommer mest i växthus och drifbänkar. Här sker detta i sin enklaste form så, att glaset bestrykes med uppslammad krita eller fär£. Lämpligare är att öfver eller (i växthus) närmast under glaset anbringas lagom gles väf, spjäljalusier e. d. I det fria tillgripes skuggning af växter vanligen blott i det fall, att dessa kräfva särdeles sval och skuggig plats, t. ex. vissa ömtåligare barrträd och ormbunkar. För nysatta växter är tillfällig skuggning ofta mycket välgörande. Skuggning afser i allmänhet mindre att utestänga ljuset än att hindra för stark uppvärmning och därmed följande vattenafdunstning. C. G. D. Skuggornas rike. Se Hades. Skuggperspektiv. Se Perspektiv. Skuggspel, förevisning af skuggbilder, som få utföra teatraliskt måleriska representationer, iakttagliga på en skärm, som uppfångar skuggorna. De bilder, som framkallas af förevisarna själfva, kallas spanska skuggor; detta är ett slags i rörliga ytbilder omsatt dramatik, utförd af i regel stumma skådespelare, hvilkas afbildningar på duken genom belysningstekniken kunna göras fantastiskt förvridna. Om bilderna återigen framkallas genom bakom skärmen rörda, silhuettklippta dockor - det s. k. italienska eller kinesiska skuggspelet -, uppstår ett mera konstnärligt verk, som visserligen icke kan ge teaterillusion af verklighet, men i alla fall kan uppnå, vissa effekter i svart och hvitt genom sin stilisering af figurer och scenerier. - Af de undersökningar, som föreligga öfver skuggspelets utvecklingshistoria, framgår, att den europeiska skuggspelsteatern torde ha lånat denna konstform från den nordafrikanska. Skuggspel äro nämligen vanliga ibland muhammedanerna, hos hvilka som bekant afbildande konst och drama på grund af religiösa skäl icke ega någon möjlighet att få större betydelse. Muhammedanerna ha fått skuggspelen från den forna Orienten; de voro kända i det gamla Indien, ha nått en rik utveckling på Java, där deras förekomst går tillbaka till åtminstone 1000-talet, och äfven i Siarn och Kina. Medan skuggspelen i Europa vanligen vända sig till barnpubliken och endast undantagsvis syfta högre, äro de i österlandet burna af allvar och värdighet samt söka de vuxnes smak och åstundan. På Java äro dockorna gjorda af buffelläder och ha konstfullt ledade lemmar, som röras af förevisarna; där uppföras skuggspelsdramer af historiskt innehåll och med traditionell gestaltning. Stundom sitta männen på samma sida om skärmen som dockorna och se alltså ett marionettspel, som för kvinnorna på andra sidan blir ett skuggspel. I Turkiet förevisas skuggspel särskildt under ramadan, då en figur med namnet Karagueuz roar med oanständiga upptåg. Italien torde vara det första landet i Europa, där skuggspel uppförts, och det antas, att de därifrån spridt sig till det öfriga Europa. Först från 1700-talet har man underrättelser om dylika spel i Frankrike, Spanien, Tyskland m. fl. länder. Ryktbar var den skuggspelsteater, som Séraphin egde i Paris i slutet af 1700-talet och hvars omtycktaste stycke, "Den söndriga bron", utgaf s 1849 i Stockholm. På 1800-talet gjordes försök att höja skuggspelet till allvarlig konst. Lemercier de Neuville (se Marionett, sp. 985) och teatern Chat noir i Paris, där Henri Riviére och Caran d'Ache illustrerade spelen, voro föregångare, som fått sina måleriskt dekorativa uppslag fortsatta i Wien, München, Breslau m. fl. orter. - Se L. Serrurier, "De Wajang