1237 Skulderblad-Skule Baardssön 1238 så vidt därå finnas sådana bevis som skuldebref. I Sverige sträcker sig den särskilda procedur, som sålunda står öppen för innehafvare af skuldebref, till sin uppkomst så långt tillbaka som till midten af 1300-talet (Tälje stadga 1345) och eger nu för tiden rum i form af s. k. lagsökning inför öfver-exekutor. I sådan rättegång har gäldenärs förnekande af sitt namn å skuldebref vet ej någon verkan, därest han förut erkänt handlingen inför viss offentlig myndighet (Utsökningslagen § 24). Och lika är förhållandet med invändning att han blifvit tvungen eller förledd till förbindelsens utgifvande, så framt han ej inom föreskrifven tid gjort behörig anmälan därom (Uts. L. §§ 25, 26). Därest förenämnda erkännande ej blifvit lämnadt eller föreskrifterna om anmälan af tvång eller förledande till handlingens utfärdande åter blifvit iakttagna, hänskjutes däremot på i det ena eller andra afseendet framställd invändning målet till domstols pröfning och afgörande. Se vidare Lagsökning. Man skiljer mellan löpande och icke löpande skuldebref. Enligt svensk rätt äro de senare sådana, som ställts till viss person (eller ock till viss person eller hans rättsinnehafvare), hvaremot de förra lyda å innehafvaren eller å viss person eller order. I den utländska - t. o. m. den finländska - rätten måste den, som vill göra någon rätt gällande på grund af skuldebref, som ej ställts till innehafvaren, medelst en fortlöpande följd af öfver-låtelser visa sig vara behörig innehafvare däraf. I den svenska rätten gäller detta däremot blott i fråga om icke löpande förbindelser, så att alla de löpande behandlas, som om de lydde på innehafvaren, och utan vidare gälla i hvar mans hand. Detta beror på en småningom uppkommen praxis, som dock till sist fått sin fastställelse från lagstiftningens sida (Promulgationsförordn. till Uts. L. § 10 mom. 1; se Orderpapper). Vid kraf på grund af löpande förbindelser beaktas ej andra invändningar (kvittning, betalning o. s. v.) än de, som hänföra sig till förbindelsens eget innehåll eller ha sin grund i något innehafvaren personligen vidkommande förhållande; dock kan naturligtvis också betalningsskyldighet bestridas, om skuldebref vet skulle vara förfalskadt eller utgifvet af omyndig person. I fråga om icke löpande förskrifningar gälla därjämte sådana invändningar, som närmast röra förutvarande innehafvare (se vidare I n n e h a f-varpapper). Då betalning erlägges, är vid löpande förbindelse alltså af vikt för utställaren att återfå skuldebrefvet eller, i händelse allenast af-betalning sker, att se till, att anteckning härom göres å själfva handlingen. Vid icke löpande skuldsedlar kan till bevis om betalning däremot jämväl tjäna särskildt utfärdade kvitton. Äfven här är dock skriftligt bevis å afbetalningen af stor nytta. Ty i lagsökningsmål upptagas ej andra bevis till pröfning (Uts. L. § 27). - Om löpande skuldebref är i svensk rätt f. ö. särskildt stadgadt att, om än utställaren af ett sådant, på grund af mot honom öfvadt tvång (bortsedt dock från de svåraste formerna däraf), svek, ocker eller mot tro och heder stridande handlingssätt eller också fel-skrifning i skuldebrefvet, skulle varit fri från betalningsskyldighet gentemot den person, till hvilken han först utgett skuldebrefvet, så blir detta likväl giltigt, om det öfverlåtes till ny innehafvare, som vid mottagandet är i god tro (Lag 11 juni 1915). - I jämförelse med icke löpande förskrifningar ha de löpande ytterligare varit utrustade med en strängare exekutiv verkan så till vida, som de vid bristande betalning omedelbart ledde till bysättning, utan att utmätning behof de föregå (K. Förordn. 19 maj 1756). Men denna åtskillnad har med bysättningstvångets upphörande försvunnit. Som minne häraf kvarstår allenast, att gäldenär ej är skyldig att på löpande skuldebref utge ränta för längre tid efter förfallodagen än från den dag, då borgenären fordrat betalning, så framt han ej förbundit sig annorledes (Prom.-förordn, till Uts. L. § 10 mom. 10; se vidare Dröjsmål, sp. 950- 951). I hufvudsak har detta nämligen från början varit en ersättning för det strängare exekutiva tvång, som utställare af löpande förskrifning varit underkastad, men hvarifrån han nu är befriad. I lagsökningsväg kan dock gäldenär fortfarande sökas på löpande förskrifning, hvarhelst han träffas; hvaremot i fråga om de icke löpande de allmänna stad-gandena om forum lända till efterrättelse. - Då skuldebref företes hos offentlig myndighet för vinnande af inteckning eller betalning, skall det förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kr. af kapitalbeloppet. -. Se vidare Eschelsson, "Om skuldebref enligt svensk rätt" (1912). Jfr E f t e r-s kånkande, Löftesskrift, Mortifika-tion 4 och Omslagsrevers. A.W. (C.G.iJj.) Skulderblad (lat. scapula), anat., detsamma som axelblad (se Axel och Människan, fig. 15). Skulderhörn, befästningsk., det af närliggande flank och fas å en bastion (se d. o.) bildade hörnet. _ O. A. B. (L. W:sonM.) Skulderkaponjär, befästningsk. Se Kap ön j är. Skulderled. Se Axel, anat. Skulderring. Se Axel, anat. Skulderstöd, artill., kallas å vissa artilleripjäser och kulsprutor en från eldrörets bakre del utgående kolf, mot hvilken skytten vid eldgifning trycker skuldran, så att han direkt och utan maskinella anordningar kan inrikta pjäsen. Skulderstöd kunna användas endast å fasta artilleri-pjäser, där rekylen är fullständigt upphäfd och pjäsen väl af vägd, så att den utan ansträngning kan af skytten sidvridas och eleveras. Sådan inriktning har särskild betydelse vid fartygspjäser, där målen oftast äro snabbt rörliga och stor skyndsamhet följaktligen är af nöden. G. af Wdt. Skuldervinkel, befästningsk. Se Bastion. Skuldervärn, befästningsk. Se E p aulem ent. Skuldoffer. Se Offer, sp. 527. Skuldra. Se Axel, anat. Skuldsedel, jur. Se Skuldebref. Skule Baardssön [bårds-], Skule Jarl, norsk tronpretendent, f. 1188 eller 1189, d. 1240, var son till stormannen Baard Guttormssön till Rein och hans andra hustru Ragnhild, halfbror till konung Inge Baardssön, af hvilken han fick jarlvärdigheten. S:s förhoppning att bli Inges efterträdare gick om intet därigenom, att birkebei-narna, det härskande partiet i Norge, gåfvo den 13-årige Håkan Håkansson, konung Sverres sonson, konunganamn, under det att S. med bibehållande af jarltiteln blef ett slags riksföreståndare under konungens minderårighet. Förgäfves smidde S. ränker mot den unge tronkräfvåren. Sedan konun-