f l e x i o n, sp. 1173), måste därför, belyst af hvitt ljus, synas hvitt. I skum totalreflekteras ljuset i alla möjliga riktningar, hvarigenom diffust ljus uppkommer, och på grund af det nyss anförda är skummets färg krithvit. A. Bi-n.* Skumglasser (fr. crèmes plombières), kokk., äro krämer utan substans, som ställas på is, utan att fullständigt nedpackas. Då krämen är halffrusen, inblandas med träspade fast gräddskum. Åt krämen kan naturligtvis ges en högst skiftande smak, såsom med vanilj, kaffe, mandel, kastanjer, pistacier, ananas, aprikos, citron, apelsin, smultron, kokt risgryn o. s. v. Hit räknas äfven s. k. frusen grädde, fruset gräddskum (crème mousseline) med samma smaknyanser, som ofvan omnämnts; i södern tillsättes ej sällan parfymeradt vatten af viol, rosor, nejlikor m. m. Skummeslöf, socken i Hallands län, Höks härad. 2,956 har. 910 inv. (1915). Annex till Östra Kamp, Göteborgs stift, Laholms kontrakt. Skummjölk. Se Mjölk, sp. 728. Skummjölksost. Se Ost. Skumnas, metall., kallas vid kopparframställning efter den svensk-tyska metoden (se Koppar, sp. 977) en koppar- och zinkhaltig skärsten eller trottsten, som samlar sig mellan den vanliga skärstenen och slaggen i sulu-ugnarna, då malmen är zinkhaltig och ej blifvit nog rostad. Som skumnasen är mycket svår att tillgodogöra, blef den vid Åtvidabergs kopparverk i långliga tider utkörd med slaggen på slaggvarpen, och det var genom tillgodogörande af densamma, som bergmästaren B. G. Bredberg på sin tid högst betydligt uppdref Åtvidabergs tillverkning. C. A. D.* Skumning. Se Ångpanna. Skumolja, tekn. Se Kolning, sp. 577. Skumplog, landtbr., Skumplöjning, Skumrist. Se Plog, sp. 1080 och fig. 9. Skumvin, detsamma som musserande vin (se Mussera). Skunckenberg. Se Johannishus. Skunk (Skunck), Nils, politiker, f. 11 april 1614 (dödsåret ej kändt), prästson från Vassunda, Uppland, studerade i Uppsala och i Leiden, där han 1640 och 1641 försvarade af honom författade afhandlingar, och utnämndes 7 aug. 1645, på Gyllenhielms rekommendation, till stadsskrifvare i Stockholm. Jämte sin förman borgmästaren Nils Nilsson spelade han en viktig roll vid 1650 års riksdag. Han var då borgarståndets sekreterare, betraktades som de ofrälse ståndens bästa penna och deltog i uppsättandet af, ja var enligt egen uppgift författare till den af dessa stånd då till drottning Kristina öfverlämnade märkvärdiga skrift, vanligen kallad "Protestationen", hvari yrkades på en reduktion af de från kronan till adeln afsöndrade godsen och en bättre ställning för de ofrälse stånden i förhållande till adeln. I "Tidningar utgifne i Uppsala" 1777 finnas själfbiografiska anteckningar af S. Se B. Lövgren, "Ståndsstridens uppkomst" (akad. afh. 1915). Skunkdjuren, Viverridae, zool., familj, tillhörande gruppen Ailuroidea inom rofdjurens ordning, innefattar ett stort antal tämligen olikartade små rofdjur, som äro inskränkta till Gamla världens varma regioner; endast två hithörande arter förekomma i södra Europa. Kroppen är i allmänhet långsträckt, smärt, med lång svans. Flertalet är hälgångare; hos en del äro klorna retraktila. Tändernas antal växlar något; dock förekomma alltid å hvardera sidan två knöliga kindtänder i öfver- och endast en i underkäken. I närheten af analöppningen finnas körtlar, som afsöndra oljeartade starkt luktande vätskor, hvilka hos somliga arter samlas i särskilda behållare. Lefnadssättet är mycket olika. De flesta äro uteslutande köttätare. Pälsen är ofta mycket värdefull. Hit höra sibetkatterna, Viverrinae, mangusterna, Herpestinae, genetterna, Genetta, m. fl. Bland de mera afvikande märkes det på Madagaskar lefvande släktet Cryptoprocta, som är kattlikt. L-e. Skuorkasfjällen. Se Sarekfjällen, sp. 804. Skupsjtina, Skupština, serbiskt namn för församling i allmänhet. -- Narodna skupsjtina, "nationalförsamlingen", Serbiens årligen sammanträdande folkrepresentation. Se Serbien, sp. 140. -- Skupsjtina är ock namn på den montenegrinska nationalförsamlingen. Se Montenegro, sp. 996. Skura l. Skåra (af skära), her., linje, som delar en vapenskölds yta. Se Sköld. Skurdalen, skogsdal s. om Ustedalen i Hallingdal, Buskerud amt, Norge, genomströmmas af Skurdalselven. 165 inv. (1910). K. V. H. Skurdalselven. Se Skurdalen. Skurdalshöjden. Se Skurdalsporten. Skurdalsporten, ett obetydligt, men vackert fjällpass vid norska gränsen mot Jämtland, 2 timmars väg n. v. från Storlien, något s. om Skurdalssjön (682 m. ö. h.). Ofvanför passets södra vägg står riksröset n:r 161 (718 m. ö. h.), och i närheten, omkr. 600 m. ö. om riksgränsen, står det gamla gränsmärket Stenen i grönan dal (se Grönan dal). Något sydligare ligger Skurdalshöjden (839 m.) med vidsträckt utsikt öfver Jämtland, en del af Härjedalen och Norge. Skurdalssjön. Se Skurdalsporten. Skurðgoðar, isl. Se Högsäte, sp. 239. Skurkhöjderna. Se Knafahólar. Skurknöl, med., ett slags ansvällningar. Se Hygrom. Skurremurre, spelt. Se Biljard, sp. 381. Skurril (af lat. scurra, se d. o.), rolig som den antika och medeltida narren, groft lustig, pojkaktigt tokrolig. Skurugata. Se Skuruhatt. Skuruhatt, ett höjdparti i Södra Vedbo härad vid gränsen mellan Hult och Eksjö landsförsamling, 337 m. ö. h. Dess branta västra sluttning genomskäres af en kilometerlång, 7--25 m. bred, af lodräta, 20--60 m. höga klippväggar begränsad ravin, känd under namnet Skurugata. Skurup. 1. Socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. 3,673 har med 3,842 inv. (1915), hvaraf 137 har, 1,324 inv., komma på den inom socknen belägna köpingen S., som utgör egen kommun, men ingår i S. jordebokssocken och församling. S. utgör ett till egaren af Svaneholm patronellt pastorat i Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt. -- 2. Köping och äfven i fattigvårdshänseende från S. socken skild kommun, omkring S. station på Malmö--Ystads järnväg, har en areal af 135 har med 1,324 inv. (1915).