Taxeringsvärdet af fast egendom 2,446,000 (1915, hvaraf 117,300 kr. af jordbruksfastighet), taxerad inkomst af kapital och arbete 812,422 kr. (1915). Där finnas postkontor, afdelningskontor af Skånska handelsbanken och Bank-a.-b. Södra Sverige, sparbank (1881), extra provinsialläkare, medikamentsförråd, distriktsveterinär, folkhögskola (1888; förenad med kvinnlig folkhögskola 1890, med landtmannaskola 1908), många handlande och handtverkare samt flera industriella anläggningar (mejeri, stenhuggeri, gjuteri och mek. verkstad, ångkvarn, tegelbruk, möbelfabrik, färgeri). Platsen har utvecklats egentligen från 1874, då järnvägen öppnades med station i S., blef municipalsamhälle 1895 och 1914 köping enl. k. br. 19 april 1907 och 31 okt. 1913. Skurusund (af skuru, oblik kasus sing. af fsv. skora, skåra, rämna, klyfta i berg; jfr Skuruhatt), ett 4,5 km. långt, 60--400 m. bredt sund i Stockholms skärgård, mellan Värmdön och Siklaön. Det förenar Halfkaksundet, en del af stora segelleden från Vaxholm till Stockholm, med Dufnäsfladan, som genom Lännerstasunden och Baggensstäket löper ut i Baggensfjärden. En färd genom S. hör till de på natursköna vyer rikaste i Stockholms omgifningar. På sundets klippiga, delvis skogbevuxna stränder, hvilka på västra sidan tillhört Skuru och Dufnäs gårdar, på den östra Björknäs egendom, ligger en mängd landställen. Vid Skuru gård gick förbindelsen öfver sundet till Värmdön, och där anlades i mars 1678 en befästning, antagligen vid den nu s. k. Borgen (ett sommarställe) mellan forna flottbron och den nya högbron. Af 1878 års befästningskommitté uppgjorda förslag till försänkning och minering af sundet samt till befästningar på dess västra strand ledde ej till något resultat. Förbindelsen öfver sundet har förut upprätthållits med färja och sedan 1832 af flottbro med genomgångsöppning för fartyg. Denna bro, för hvars begagnande afgift erlades till egaren, Värmdö brobyggnads bolag, såldes 1861 för 12,000 rdr till Värmdö skeppslags bro- och väghållningsskyldiga, som utarrenderade den jämte lägenheten Klinten, från 1895 till A.-b. Gustafsbergs fabriks intressenter, som 1899 borttog broafgifterna. Omkr. 200 m. s. om denna numera borttagna bro byggdes 1914--15 en af direktören i A.-b. Arcus konstruerad bro af armerad betong för ett pris

Nya Skurubron.

af 276,000 kr. Bron (se fig.), som öppnades för trafik i konungens närvaro 21 okt. 1915, består af en midtbåge af 72 m. fri spännvidd och 32 m. höjd öfver högvattenytan, två sidobågar, hvardera af 49 m. spännvidd och 21 m. höjd samt tre balkspann af sammanlagdt 53 m. på Skurusidan och två om tills. 31,5 m. på Värmdösidan. Den bildar i sitt slag epok i svensk ingenjörskonst, enär en betongbro af tillnärmelsevis så stora dimensioner ej finnes i hela norra Europa. Alla konstruktioner och beräkningar till bron utfördes af A.-b. Arcus, utförandet af desamma stod under ledning af ingenjör Tor Kempe. Enär bron anses för svag och äfven för smal för järnvägståg, har det järnvägsbolag, som är under bildning på Värmdön, för afsikt att bredvid den nuvarande bygga en bro, särskildt afsedd att uppbära den järnväg, som från någon punkt på östra Värmdön skall gå till den af Stockholm--Saltsjöns järnvägs-a.-b. planerade järnvägen till Saltsjö--Järla (se Saltsjöbaden 1, sp. 526). Jfr uppsatser i "Tekn. tidskr.", nov. 1915. Wbg. L. W:son M. Skuta, sjöv., ett mindre fartyg, afsedt för flod- eller kustfart. I dagligt tal hör man stundom benämningen användas om fartyg af hvilken typ som helst. I de nordiska vikingaflottorna fanns ett slags krigsskepp, som kallades skutor, hvarifrån namnet torde härleda sig. R. N.* Sku'tari. 1. (Alban. Skoder, slav. Skadar) Stad i det 1912 skapade furstendömet Albanien, förut hufvudstad i turk. vilajetet S., ligger på en udde vid sydöstra ändan af Skutarisjön, nära föreningen af Drin och Bojana, på en vidsträckt, på alla sidor utom mot sjön af höga berg omgifven slätt, som ofta är utsatt för öfversvämningar från Drin. Omkr. 32,000 inv. Stadens basarer och moskéer ge den ett orientaliskt utseende, men dess vackraste byggnader äro italienska -- ett venezianskt kapell och en rom.-katolsk katedral. Den är säte för en rom.-katolsk ärkebiskop och ett jesuitkollegium, som understödts af Österrike. Förr en liflig handelsstad, har S. nu fått sin handelsrörelse förflyttad till Saloniki och andra med bättre kommunikationer utrustade städer. Livius nämner S. (lat. Scodra) som hufvudstad för konung Gentius af Illyrien, hvilken efter dess fall (168 f. Kr.) fördes fången till Rom. På 800-talet eröfrades S. af serberna, tillhörde därefter venezianerna och föll 1479 i turkarnas händer. Under Balkankriget 1912 inneslöts S. i okt. af 3 montenegrinska divisioner, 19 nov. förstärkta af ytterligare 1 division montenegriner och en serbisk. I S. förde Hassan Riza bey befälet öfver omkr. 20,000 (senare 30,000) man, mestadels albanskt landtvärn och landstorm; men Essad pascha uppehöll sig äfven i S. Redan från början blef försvaret synnerligen aktivt, och belägringen gjorde ringa framsteg. 3 dec. ingicks stillestånd. Sedan fientligheterna 3 febr. 1913 allmänt återupptagits, gjordes 7--9 febr. samfällda, förlustbringande anfall af 4 montenegrinska och 2 serbiska divisioner, hvarunder Stora Bardanjolt i n. ö. togs. Belägringsarmén förstärktes då ytterligare och försågs med groft artilleri. Under tiden mördades Hassan Riza, men Essad fortsatte det energiska försvaret. Nya stormningsförsök mot Tarabos i s. v. 31 mars och 1 april afslogos. Då Serbien och Montenegro vägrade efterkomma stormakternas uppmaning att upphäfva belägringen, emedan S. skulle komma att