skyddstullen har åberopats i synnerhet tysken Fr. Lists teori, att ett lands "manufakturkraft" icke utan skyddstullar skulle kunna komma till full utveckling, hvadan ett "uppfostrande" skydd borde lämnas handtverks- och fabriksindustrien genom tullar å hel- och halffabrikat, hvaremot råvaror (särskildt äfven jordbruksprodukter i allmänhet) borde vara tullfria. Äfven den jämte List mest åberopade tullteoretikern, amerikanen Carey, förordade skydd endast för den egentliga (råvaruförädlings)-industrien, hvars kraftiga utveckling (i "industriella centra") skulle indirekt komma jordbruket och andra nyttiga näringar till godo. Jordegarna ha dock i allmänhet -- när de haft makten -- föredragit att skaffa sig direkta fördelar genom tullar å jordbruksalster, och skyddstullsystemets fall i England inleddes faktiskt med de förutvarande höga spannmålstullarnas afskaffande 1846. Den tullskyddsvänliga strömning, som under senaste årtionden gjort sig gällande i flera europeiska länder, utmärkes särskildt genom införandet af nya eller ökade tullar å jordbruksprodukter; "skydd för det nationella arbetet" i gemen är f. ö. dess lösen. Att detta skydd verkligen var en faktor af betydelse, visade särskildt den tyska och den nordamerikanska industriens väldiga uppsving under det protektionistiska systemet, men äfven i andra länder gjorde man liknande erfarenhet. Följden häraf har varit, att frihandeln, ehuru mestadels försvarad af teoretikerna, alltmer fått vika (se härom Frihandel) och numera tills vidare är härskande endast i några få stater, främst bland dem Storbritannien. Till skyddstullsystemets återuppblomstring ha likväl bidragit äfven andra omständigheter, såsom staternas ökade behof af statsinkomster till täckande af nya utgiftskraf, icke minst för ökade försvarsutgifter. Ett annat förhållande, som i senare tider framtvingat en återgång till skyddstullsystemen, är nödvändigheten att hindra s. k. dumping (se d. o.). -- Den viktigaste tvistefrågan mellan frihandeln och tullskyddets anhängare angår införseltullarnas inverkan på en skyddad varas pris. Tullskyddsifrarna, protektionisterna, förneka, att priset alltid höjes med tullens fulla belopp, enär i många fall den inhemske producenten icke är i stånd att hålla priset så högt. Den omständigheten, att en näring är skyddad mot utländsk konkurrens, medför nämligen ofta, att den inländska företagsamheten kastar sig öfver denna näringsgren, hvarigenom priset på dess alster nedtryckes icke så litet under hvad priset på den utländska varan ökadt med tullen skulle vara. Äfven om härigenom priset faller så mycket, att det ej skulle sjunka vidare, om ock tullsatserna afskaffades, äro dessa dock icke utan gagn, ty de förebygga införsel af utländska varor, enär landet icke behöfver dem, tack vare sin egen industri. Som regel torde dock kunna påstås, att genom skyddstullarna varuprisen nog i viss mån höjas. Skyddstullarna böra därför icke vara så höga, att införsel alldeles omöjliggöres. Införseln medför nämligen det gagnet, att den bidrar till att hålla den inhemska produktionen uppe i fråga om metoder och eggelse att följa med industriens utveckling i utlandet. J. Lr. (J. F. N.) Skyddstält (fr. tente-abri), krigsv., kallas små tält, hvilkas såväl duk som stång kunna sönder- tagas i flera delar, så att hvarje man kan bära en del däraf på packningen. Skyddstält ha länge användts af de franska arméer, som fört krig i Afrika. De reglementerades 1854, och hvarje tält utgjordes af 3 eller 6 delar, hvilka sattes tillsammans som ett tak, i förra fallet med ena gaf-veln öppen. Skyddstälten afskaffades i Frankrike 1878. I ryska, tyska och andra arméer användas skyddstält af ungefär samma slag som de franska. I svenska armén infördes de 1864 och utgöras där af 4 delar, som sättas tillsammans till en pyramid, eller ock af flera delar, som på olika sätt hopfogas. C. O. N. Skyddsvall, befästningsk., kan visserligen hvarje skyddande vall inom en befästning kallas, men benämningen används företrädesvis för en sådan vanligen mera undandragen vall, som tjänar till skydd för under eldgifning ej varande trupper samt för hästar och fordon. L. W:son M Skyddsväfnad, bot., detsamma som hudväfnad Se Cellväfnad, sp. 1405. Skyddsvärn, befästningsk., anordnas vid fältbefästningarna för i striden icke insatta truppdelar, som ej på annat sätt kunna erhålla nöjaktigt skydd i terrängen, och utföras i hufvudsak efter samma grunder som skyttevärn (se d. o.), men utan arm-bågsstöd, enär de ej äro afsedda för eldgifning. De läggas så mycket som möjligt undandragna fientlig insyn och eld samt böra helst skydda till manshöjd och vid behof förses med tvärvallar (se d. o.), hvarjämte trappsteg eller gångbara sluttningar anordnas vid ändarna och vid bakre graf-kanten. I skyddsvärnen kunna inbyggas skyddsrum (se d. o.), förbandslokaler, kokgrafvar, latri ner, m. m. Äfven för eldledare och observatörer bruka skyddsvärn anordnas. L. WrsonM. Skyddsvärnet, en 9 maj 1910 i Stockholm konstituerad, sedan 1913 själfständigt verksam förening, som i samarbete med andra institutioner eller sammanslutningar i likartadt syfte och intresserade privatpersoner har till uppgift att "verka för främjande af det allmänna och enskilda räddningsarbetet bland frigifna fångar, villkorligt dömda, lösdrifvare, alkoholister, prostituerade och i liknande afseenden hjälpbehöf-vande". Initiativ till samfundets bildande togs först och främst af Allmänna svenska prästföreningen och Svenska fattigvårdsförbundet, under hvilken senare organisation Skyddsvärnet af vissa praktiska skäl till en början ställdes som filial. Skyddsvärnets verksamhet är förgrenad på följande sätt. Förundersökningar anställas beträffande personer, som kunna bli föremål för villkorlig straffdom, och därtill anknyter sig i erforderliga fall öfvervakning af villkorligt dömda. Förundersökning afser att om den tilltalade inhämta sådana upplysningar, som lämna en objektiv bild af dennes lefnadslopp, karaktär, vanor m. m., för att möjlighet må vinnas att bedöma, huruvida en villkorlig straffdom bör meddelas eller ej. Då öfvervakning sker, utföres denna af föreningens egna funktionärer eller af frivilliga krafter. Som synes, innefattar denna verksamhet flera för den s. k. barndomstolen karakteristiska moment. Vid räddningsarbetet bland alkoholister och dem närstående måste en längre tids systematiskt ordnad, personlig påverkan försiggå. För-