under jordytan döda vissa ogräs, dels att lossa och luckra det öfre jordlagret. C. G. D. Skyfos, forngrekiskt dryckeskärl (se d. o. med illustration, sp. 919--920). Skygga, ridk., hästens beteende vid hans fruktan for något föremål. Skyggar hästen under ridning (körning) och försöker vända, skall ryttaren (kusken) i rätt ögonblick söka drifva fram honom och hindra vändningen. Om man på förhand uppmärksammar de föremål, som möjligen kunna skrämma hästen, kan man i de flesta fall förekomma vändningen genom att i tid hålla fram honom. Rädda hästar bör man drifva fram steg för steg mot det föremål, som väcker deras fruktan, och låta dem undersöka detsamma, hvarvid man genom tilltal och smekningar söker lugna dem. Att genast vilja drifva fram hästen med våld, då han visar rädsla, gör honom endast mera rädd och misstrogen. Man får dock ej heller vänja hästen vid att stanna eller tveka vid minsta anledning. Hästen skall småningom lära sig att mera frukta ryttarens (kuskens) inverkan än något annat och vänjas vid, att han under alla förhållanden måste gå fram. Till förekommande af skyggning användas vid körning s. k. skygglappar (se d. o.). B. C-m. Skyggfisken, zool. Se Slemfiskar. Skygglappar, en af körbetslets (se Betsel, sp 168, öfversta fig.) beståndsdelar, hvars ändamål är att hindra hästen från att skygga (se d. o.). Mot skygglappars användning framhålles särskildt af välmenande djurskyddsvänner, att hästen plågas, han hör buller utan att kunna se orsaken till detsamma, han tvingas att uteslutande se framåt, hvarigenom hans mera åt sidan riktade ögon bringas i en ständig tvångsställning, att drag och damm intränga lätt mellan skygglappen och ögat samt förorsaka ögonsjukdom; att hästen, om skygglapparna äro illa gjorda eller oriktigt spända, utsättes för skafsår och andra lidanden. I motsats härtill betonas af fackmännen, att det är omöjligt att reda sig utan skygglappar vid körning af oroliga och eldiga eller ännu ej fullt dresserade hästar, särskildt i större stad och på lifligt trafikerade vägar. Ty vid sådan körning uppstå lätt stora svårigheter, om hästarna kunna se hvarje liten rörelse af kuskens hand eller piska; och ofta kan det vara angeläget att hastigt få undanskymda för hästens blickar föremål, som äro egnade att oroa eller skrämma honom. Man får ej sätta hästarnas trefnad öfver människans säkerhet. För riktigt lugna hästar och för arbetshästar i allmänhet äro skygglapparna naturligtvis öfverflödiga; och på en dåligt gjord sele äro de mera till skada än nytta. B. C-m. Skykjefoss. Se Norge, sp. 1386, och Sima-dalen. Skyl, landtbr. Se S k y l n i n g. Skylax (grek. 2xvÅa£), grekisk historieskrifvare från Karyanda i Karien, lefde på persiske konungen Dareios I:s tid (521-485 f. Kr.) och fick af honom i uppdrag att utforska floden Indus samt Asiens sydkust. Att han därom skref en berättelse (Periplus), omnämnes af Aristoteles i "Poli-tika", men fråga är, huruvida detta verk är detsamma som det nu existerande eller författadt af en senare S. från Halikarnassos eller af någon annan. Se därom K. Muller, "Geographi grasci minores I" (1855), där Periplus är intagen; skriften är också utg. af B. Fabricius. Man har äfven till-skrifvit S. en biografi öfver Herakleides, kariernas nationalhjälte, som eiorde uppror mot Dareios. J- C. Skyld [jyld], M a t r i k u Is k y l d, Skyld-daler, Skylddeling, Skyldmark, no. Se Matrikel 2. Jfr N o r g e, sp. 1391. Skyldeman, jur. Se Skyldskap och Släkt. Skyldra gevär, i de flesta utländska arméer "presentera gevär''', kallas den ställning med geväret, som in tas vid hedersbevisning. Geväret hålles därvid framför kroppens midtlinje eller något till vänster om densamma, med högra handen om kolf-halsen, högra armen nästan rak och vänstra handen ett stycke ofvan om den högra. Motsvarande ställning med sabel benämnes likaledes "skyldra gevär". Hedersbevisning med skyldra gevär tillkommer i Sverige numera endast konungen och kungliga personer samt fana eller standar. C. O. N. Skyldskap 1. Släktskap, jur., kallas den förbindelse mellan personer, som beror af gemensamhet i börd eller härstamning, och omfattar såväl den person, från hvilken vissa andra härstamma, som äfven alla densammes äfkomlingar. De personer, som äro i sådan förbindelse med hvarandra, kallas skylcTemän. Skyldskapen mellan två släktmedlemmar benämnes rätt upp- och nedstigande, då den ene härstammar från den andre, vare sig omedelbart eller genom en eller flera som mellanled, och sidoskyldskap, då de båda leda sitt ursprung från en gemensam stamfader eller stammoder. Skyldskapen är äkta, då ej blott båda släktmedlemmarna, som äro i fråga, utan äfven alla mellanleden äro af äkta börd, oafsedt dock huru det i detta afseende förhåller sig med den, som står i stammen eller utgör stam för dem båda. Oäkta åter är skyldskapen, då någondera af de två eller ett mellanled är af oäkta börd, därvid jämväl frånsedt beskaffenheten af börden för personen i stammen. Oäkta skyldskap ger icke samma rätt till arf och underhåll som äkta skyldskap; se härom Oäkta barn och Barn utom äktenskap (i Suppl.). Sidoskyldskapen är antingen h e l skyldskap, då de med hvarandra skylde ha både gemensam stamfader och stammoder, eller half skyldskap, då de ha blott gemensam stamfader eller stammoder. Om en person såsom arflåtare lämnar efter sig både helskylda och halfskylda, få dessa väl i allmänhet tillsammans ärfva honom, om de äro i lika nära skyldskap till honom, men de halfskylda, i fall de tillika äro i släktskap med de helskylda, blott i den del, som vid arfvets förande genom de förut bortfallna mellanleden skulle ha fallit på den för dem och de helskylda gemensamma stamfadern- eller stammodern. Jfr Förbjudna led, Halfskyld och Hel sk yl d. E. V. N.* Skylight [skåYlait], eng. Se S k e j l e j t. Skylla (grek. 2xvUa l 2xvÅty, iat. Scylla). 1. Ett rofgirigt kvinnligt hafsvidunder, dotter till Krataiis, urspr, väl en personifikation af den våldsamma hafsbränningen vid klippiga stränder. Enligt Homeros har S. sin boning i en håla på den tvärbranta sidan af en skyhög klippa. Nedre delen af hennes kropp är dold i hålan, men den framsträckta ofvandelen har tolf ben, sex långa halsar, uppbärande lika många hufvud, hvilkas gap äro väpnade med tre