Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skymningsfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1277
Skytte
1278
sträfvanden, men iakttog mycken måtta i
reformationsverket. I ritualen infördes småningom
partiella förändringar; mässan firades första gången
1531 i Åbo domkyrka på svenska språket; vigvattnet,
krisman och sista smörjeisen afskaffades; men i
grunddragen bibehölls den gamla ritualen. Konungens
anspråk att få del i kyrkans egendom gjorde honom
bekymmer. Kort efter sitt tillträde till ämbetet
måste han förbinda sig att afstå första årets lön och
för framtiden årligen erlägga en betungande skatt af
bl. a. 1,000 mark penningar. Tillika beröfvades S. det
gamla biskopsresidenset, Kuustö slott, som enligt
en k. befallning af 3 juni 1528 raserades, hvarjämte
Kuustö gård indrogs till kronan. Därefter var S. någon
tid jämförelsevis fredad för konungens anspråk. (Att
han åtnjöt Gustaf Vasas gunst framgår däraf, att
denne 1530 erbjöd honom Uppsala ärkebiskopsstol.) Men
sedan Gustaf Vasa antagit den mot biskopsmyndigheten
fientlige Georg Norman till sin rådgifvare i kyrkliga
frågor, framlades nya anspråk. S. anhöll 1544 om
förbättradt underhåll, hvaremot han till konungen
lofvade afstå Gammelgård i Lampis socken, hvilket
gods tillhört hans syster. 1545 befallde konungen två
sina befallningsmän att taga biskopens prebendehemman
och all hans tionde i beslag för kronans räkning,
emedan den gamle biskopen icke förmådde erlägga sin
skatt, ej heller sköta godsen. Nedslagen, begärde
S. afsked från biskopsämbetet. Han förblef biskop,
men Mikael Agricola (se d. o.) förordnades 1548
till hans koadjutor. Fastän med betydligt minskade
inkomster, fann S. utväg att vid utländska universitet
underhålla medellösa landsmän, som utbildade sig
till blifvande lärare i den finska kyrkan. Den finska
biskopskrönikan nämner åtta, bland dem Mikael Agricola
och Paul Juusten. S. är begrafven i Åbo domkyrka.
M. G. S.
Skytte, svenska adliga ätter, härstammande
från borgmästaren i Nyköping Bengt Nilsson
Skräddare. Dennes yngre söner, Lars Bengtsson (d. 1634
som ståthållare sedan 1625 på Stockholms och Uppsala
slott samt dess län) och Johan Bengtsson Schroderus
(se S. 1), adlades med namnet S., den förre 1619,
den senare 1603. Den förres ätt, S. till Sätra (n:r
154), utgick på manslinjen 1696 med hans son Lars
S. (se S. 2), men på hans ätts nummer introducerades
1650 hans äldre broders 1645 adlade son Håkan
Nilsson (f. 1603, landshöfding i Kristianstads och
Blekinge län 1658-70, d. 1688), från hvilken den nu
lefvande ätten S. till Sätra härstammar. Hans son
N i l s S. (f. 1656, ej 1653, d. 1720) var 1700-04
öfverste och chef för Smålands tremänningsregemente
och efterlämnade en dagbok för åren 1675-1720, som
utgaf s 1901. Johan S. upphöjdes 1624 i friherrtigt
stånd med Duderhoff (se d. o.) i Ingermanland till
fri-herreskap, med hans son Bengt (se S. 3) utgick
den friherrliga ätten på manslinjen 1683. - Bengt
Nilsson Skräddares äldste son, Nils Bengtsson, var
fader dels till den ofvannämnde på ätten S. till Sätra
adopterade Håkan Nilsson, dels till Bertil Nilsson
(d. som öfverste för Kronobergs regemente 1667), som
1648 adlades med namnet S. (adliga ätten S. n:r 429)
och med hvars son den framstående ämbetsmannen och
krigaren Karl
Gustaf S. (vice guvernör i Skåne 1709 och 1711-16,
guvernör 1716-17, general 1716, friherre 1715, men ej
introducerad) denna ätt 1717 utdog på svärdssidan,
dels till landt- och proviantmästaren Karl Nilsson
(d. 1668), som 1651 adlades likaledes med namnet
S. (adliga ätten S. n:r 665) och med hvars son ätten
(okändt när) utgick. -. Bengt Nilsson Skräddares yngre
broder, handlanden och rådmannen i Nyköping Henning
Nilsson Schiitte (d. 1646), hade sönerna Joakim Skytte
(f. 1617, d. som kammarråd 1678), som 1650 adlades
med namnet Skyttehielm (med sonen öfverstelöjtnanten
Joakim utgick hans ätt på svärdssidan 1696), och
Henning S. (Schiitte), biskop (se denne, sp. 1281).
1. Johan Bengtsson S., statsman, f. 1577 i
Nyköping, d. 25 mars 1645 i Söderåkra prästgård,
ej långt från Brömsebro, son till borgmästaren
Bengt Nilsson Skräddare (33 släktofversik-ten),
studerade under namnet Schroderus i Nyköping
och vid kollegiet i Stockholm samt fulländade sin
bildning under nio års tid genom studier vid Europas
ryktbaraste vetenskapssäten. Utrustad med grundlig och
omfattande lärdom, ovanlig vältalighet och vidsträckt
världskännedom, antogs han vid sin hemkomst, 1602,
efter ständernas hörande till lärare för prins
Gustaf Adolf. Han fick ock handleda hertig Johan
af Östergötland och öfva tillsyn vid Karl Filips
och de öfriga kungliga barnens undervisning. Han
adlades 1603, hvarvid han antog namnet S. efter en
utslocknad adlig ätt, besläktad med hans möderne,
samt blef samtidigt sekreterare i kansliet och fick
uppdrag att å konungens vägnar tala till de i Kalmar
församlade Göta rikes ständer. För att underhandla
om förbund med England och, om möjligt, vinna
prinsessan Elisabets hand åt Gustaf Adolf afsändes
han 1610 jämte Gustaf Stenbock till London. Under
denna resa var han i Lübeck utsatt för ett anslag,
som gick ut på att gripa honom och föra honom till
Polen. Följande år utnämndes S. till ståthållare
öfver Västmanland, och 1612 lämnades mot hans egen
önskan vården om rikets kammarväsen i hans händer,
hvilket han därefter förestod i aderton år med titel
af kammarråd. 1615 sändes S. till danska hofvet för
att söka utverka någon eftergift vid erläggandet af
Älfsborgs lösen, hvilket dock ej lyckades, och 1617-18
vistades han i Holland och England för att utverka
penninglån, hvarvid han af Jakob I blef slagen till
riddare. 1617 blef S. riksråd, 1622 Uppsala akademis
kansler, 1624 fick han Duder-hoffs friherreskap
i östersjöprovinserna, senare biskopsstiftet
Wormditt i Westpreussen i förläning, 1629 blef han
generalguvernör öfver Livland, Ingermanland och
Karelen med särskildt uppdrag att ordna justitie-
och undervisningsväsendet i de nyförvärfvade
länderna. S. innehade ock Norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
