denna sidorörelse, uppstår mothållande skänkelverkan därigenom, att ryttarens andra ben möter med mer eller mindre kraftigt mottryck. För att böja hästen i bålen använder ryttaren böjande skänkelverkan genom att låta den ena skänkeln verka med lår och knä samt med underbenet framme vid sadelgjorden, under det att den andra skänkeln med underbenet bakom sadelgjorden håller emot och hindrar bakdelen att falla undan. Ryttarens skänkel inverkar säkrast på hästens bakben, när detta befinner sig upplyft från marken. Om ryttaren afpassar dessa ögonblick för skänkelns användande, uppstår taktmässig skänkelverkan. Dessa skänkelhjälper få emellertid icke urarta till ett löst slående med benen; hos en god ryttare bli de nästan omärkliga för ögat. B. C-m. Skänkelporer, zool., kallas de hos ett stort antal ödlor på lårens undre sida (särskildt ofta hos hannen) i rader ordnade körtellika bildningarna. De äro håligheter, fyllda af en hornartad, gulaktig massa och knappast körtlar i egentlig mening. Deras funktion är obekant; måhända tjänstgöra de som stimulans vid kopulationen. L-e. Skänkelvikning, ridk. Se Sidvärtsrörelse. Skänkling, sjöv. Se Skinkel. Skänklåt, mus. Se Låt. Skänkskåp, skänk (se d. o. 2) med skåp ofvanpå. Skänninge (Skeninge), uppstad i Östergötland (i den del, som fordom benämndes Vadstena län), vid den numera obetydliga Skenaån. 1,539 inv. vid 1917 års början). Under stadens jurisdiktion hör ett område af 910 har, hvaraf den ännu gällande stadsplanen (från 1876) upptar 21 och en på K. M:ts pröfning beroende ny dylik plan innefattar omkr. 35 har. Den förra består af 4 kvarter med tillsammans 163 tomter. Den nya ansluter sig i hufvudsakliga delar till stadens gamla, helt visst 1000-åriga topografi, medan 1876 års stadsplan var grundad på den då gällande åskådningen, rätvinkligt rutsystem. Taxeringsvärdet å samtliga fastigheter var vid 1916 års slut 2,253,000 kr., hvaraf 294,500 kr. bevillningsfria; och komma 476,400 kr. på jordbruksfastighet. Stadens jord består hufvudsakligen af de 16 s. k. kronoåttingarna (hvarje åtting räknas för ett mantal). Dessutom har staden arf- och egen jord samt någon frälsejord. Denna areal lades, då S. 1543 förlorade sina stadsrättigheter, under kronan, men återlämnades, antagligen till större delen, 1570, då stadsprivilegierna förnyades. Till staden hörande jordareal närmast före 1543 synes ha utgjort 830 tnld. Af de till staden hörande jordområdena ha bildats jämförelsevis stora och väl bebyggda gårdar, hvarå drifves ett numera rationellt jordbruk. Äfven all öfrig jord är utarrenderad i större eller mindre lotter.

Fig. 1. Skänninges vapen.

Staden eger vidare stora grustillgångar och i Hvarfs socken en synnerligen god torfmosse, hvarur med början år 1915 uttages bränntorf. Af de inom den äldre stadsdelen befintliga fem byggnaderna af sten

Fig. 2. Situationsplan af Skänninge. 1. Kyrka. - 2. Rådhus. - 3. Stadshotell. - 4. Bankhus. - 5. Skolhus. - 6. Väderstad--Skänninge--Bränninge järnväg. - 7. Järnvägsstation. - 8. Elektrisk kvarn. - 9. Mekanisk verkstad. - 10. Järnvägsparken. - 11. Norra parken. - 12. Epidemisjukhus. - 13. Stora torget. - 14. Smålandstorget.

(alla andra äro af trä) äro af något intresse endast kyrkan (fig. 3; ett treskeppigt långhus af tegel) och rådhuset (fig. 4), hållet i enkel s. k. herrgårdsstil (uppf. 1770), vid torget. (Det äldsta rådhuset låg vid torgets västra sida, där det nuv. stadshotellet

Fig. 3. Kyrkan i Skänninge.

står.) S. har sedan ett antal år tillbaka elektricitetsverk, som hämtar sin energi från A.-b. Knutsbro kraftstation. På 1700-talet hade staden en spinnskola under kammarduksfabriken i Vadstena och senare ett "tapetmakeri" samt siden- och linnetryckeri. Kakelfabrik, tegelbruk samt tidtals flera större garfverier utgjorde den förnämsta industrien till in på 1870-talet. F. n. finnes 1 fabriksaktiebolag för tillverkning af trä- och järnalster,