1 mindre mekanisk verkstad för hufvudsakligen landtbruksredskap, 1 träförädlingsverk, 1 kvarnaktiebolag (elektrisk drift) och 1 andelsmejeri. Boktryckeri har här funnits sedan 1864. Af handel

Fig. 4. Rådhuset (och kyrkan).

är spannmålshandeln lifligast. I staden finnas Göstrings härads och S. sparbank (1863) och afdelningskontor af Östergötlands enskilda bank, postkontor och telegramexpedition. Läkare, sjuksköterska, epidemisjukhus, veterinär och apotek finnas i staden. S. hade 1579 en af Johan III upprättad skola. 1649 förordnade drottning Kristina, att en "skolemästare" skulle finnas i S., och 1686 tillökades skolstaten med ännu en lärare. Sedan fortsatte anstalten som en s. k. lärdomsskola med 2:ne lärare intill 1839, då den sattes på indragningsstat. Skolan upphörde alldeles 1869. F. n. finnas en folkskola i 4 klasser och småskolor samt en 4-klassig högre folkskola (sedan 1914), alla i ett nytt större och tidsenligt läroverkshus. Staden står sedan dec. 1873 i förbindelse med statsbanenätet (genom Hallsberg--Motala--Mjölby-banan) och från okt. 1913 genom den smalspåriga järnvägen Väderstad--S.--Bränninge i direkt beröring med det stora järnbanenätet af nämnda system. Jämte Allhelgona och Bjälbo bildar S. ett pastorat. Stadens blomstringstid torde ha infallit under Bjälbojarlarnas och den från dessa härstammande konungaättens dagar. Särskildt konungarna Valdemar och Magnus Ladulås samt dessas fränder gynnade frikostigt staden. Här funnos då ett munk- och ett nunnekloster (se nedan). Af den med det förra förenade skolan synas ännu lämningar vid slutet af Svartbrödra- l. Vistenagatan. Norrut, vid "Munkstigen", pilgrimsvägen till Vadstena, låg nunneklostret. Det var tvifvelsutan där, som Valdemar lät uppföra ett slags rikshus af sten, hvarest S. möten och herredagar höllos. Äfven detta kloster hade en bildningsanstalt, för kvinnor. Grundmurar samt klostrets källa och fiskdamm erinra ännu om läget för denna rikt doterade stiftelse, hvars byggnadsmateriel, i likhet med hvad som kunde användas af munkklostret, 1545 forslades till Vadstena för där pågående slottsbyggnad. Dessutom hade staden ett ännu 1686 kvarstående helgeandshus, åt n. v. och midt emot Biskopsberga, där lämningar utvisa läget. Vid grundgräfningar i nya stadsdelen ha påträffats murrester m. m., måhända härrörande från någon kyrka eller något kapell. Vidare funnos den för längesedan grusade Allhelgonakyrkan med, af ruinåterstoder o. d. att döma, en större byggnadskomplex, samt den ännu bibehållna Vårfrukyrkan. Bland historiska tilldragelser må särskildt nämnas Skänninge möte 1248 (se Kyrkomöte, sp. 505). 1284 (se Skänninge stadga), 1303, 1342 och 1381 höllos herredagar i S. Stadens blomstring synes ha fortgått till inemot slutet af 1400-talet. 1466 härjades emellertid S. af en så förödande eldsvåda, att staden sedermera icke kunde komma till sitt förra anseende. Och senare, med hierarkiens fall, sjönk samhället ned till en obetydlighet. 1520 härjade och brände Kristian II, 1543 Dacke S., och 1545 blef staden ånyo afbränd. Efter 1543 års olyckor bestämde konung Gustaf, att borgarna skulle flytta till Vadstena, och staden blef en bondby under Aska härad. 1570 återfick visserligen S. sina privilegier, men förde alltjämt ett tynande lif. Pesten 1710 och 1711 bortryckte en mängd inv., 1718 nedbrann en stor del af staden och 1760 så godt som hela samhället. Folkmängdssiffran torde då ej ha öfverskridit 700. 1538--43 var staden förlänad till riksrådet Abr. Eriksson Leijonhufvud och 1654--64 till riksstallmästaren Rob. Douglas, som grefskap. 1664 återkom staden under kronan samt utgjorde därefter jämte Göstrings, Dals och Lysings härad en del af drottning Hedvig Eleonoras lifgeding. Efter hennes död, 1715, återbördades staden till kronan. Jordbruk och handel med landtmannaprodukter synas sekler igenom ha utgjort samhällets förnämsta inkomstkällor. Stadens synnerligen fördelaktiga läge vid en nära gränsen mellan skogs- och slättbygd befintlig häradsknut och den sedan hednatiden stora färdevägen från v. till ö. med förgreningar mot n. och s. just vid S. torde redan mycket tidigt ha gjort platsen till en köport af betydenhet, hvarom vittna bl. a. de stora marknaderna: Olofsmässan, länge en af de förnämsta marknaderna i Sverige, Valborgs-, Mors- och Mikaelsmässorna samt (sedan 1652) en årlig marknadsdag i febr. Under 1700-talet tillerkändes staden därjämte landtmarknader i Torpa (Småland), Ödeshög och Tjällmo. Numera återstår endast höstmarknaden, hvarjämte förekomma s. k. månadsmöten, två större hästmarknader samt en del "premieringar" och andra på företrädesvis kreatursskötseln inverkande möten. O. F. Af de bägge kloster, som funnos i S., var, som nämndt, det ena för munkar, det andra för nunnor, bägge af dominikanorden. Det förra omtalas 1291 som nedbrändt, i anledning hvaraf ordens provinsialmöte anhöll hos rikets råd, att det måtte fortfarande få uppbära den fattigtionde, som varit anslagen, på det att klostret måtte kunna bli ånyo uppbyggdt. I det nya klostret uppfördes ett kapell till S:t Görans ära, och från åtminstone 4 af häradena i Östergötland inflöt nämnda tionde. Någon större betydelse nådde ej detta kloster. Vid reformationstiden läto konungens sekreterare Laurentius Andreæ samt Olaus Petri stänga det utan konungens vetskap, och då denne erfor, att det låg öde, förlade han dess landbor (1529) under hospitalet i Vadstena. Klostret förlänades dock sedermera (1533) till Abraham Persson till Vi och Grensholmen. -- Nunneklostret anlades omkr. 1281, då Johan och Andreas Elofssöner skänkte åtskilliga gårdar till sin syster Ingrid (se d. o.), hvilken