1345 Skärfva-Skärgårdsfartyg 1346 uppåtböjda näbben och de medelst en fullständig, ehuru urringad simhud förenade tårna skiljer sig sistnämnda släkte från närstående vadare. Vingarna äro ganska långa, benen höga och smala. Skär-fläcka (Itecurvirostra avocctta). Skärfläckan (R. avocella) är svart och hvit och har en kroppslängd af 43 cm. Den förekommer i en stor del af Europa och Asien samt har under flyttningstiden påträffats i Afrika. I Sverige fanns den förr på Ölands sydligaste udde och på Gottland, men förekommer numera ej där. Den vistas företrädesvis vid hafskusterna, där den ofta vadar i det grunda vattnet och med den långa näbben uppsnappar mindre vattendjur. Den simmar väl. Honan lägger 2-4 rost- eller olivgula, mörkfläckiga ägg i en håla på marken. L-f. Skärfva, en af Blekinges intressantaste herrgårdar, ovanligt vackert belägen vid en vik af Östersjön i Nättraby socken, 3/s mtl, med underlydande 1'4 mtl Trantorp och 5/s mtl Verstorp, med en sammanlagd areal af 260 har och ett tax.-v. af 75,ÖGO kr. (1915). Hufvudgården S., i äldre jordeböcker kallad Skiärfnet, var i slutet af 1600-talet ett bondehemman, men af krononatur. Den köptes 1785 af amiralen F H. af Chapman, som där byggde ett ålderdomshem åt sig. Hufvudbyggna-deu är sammansatt af helt låga envåningslängor af trä med ryggåstak, hvilka längor bilda ett H. Där tvärlängan träffar den vänstra långflygeln, ligger en 8-kantig kupolsal med lanternin och framför denna mot v. ett utsprång med dorisk tempelfront, Hufvudbyggnaden på Skärfva. som bildar hufvudingång (se fig.). Chapmans arbetsrum har inredning som en fartygskajuta. Tryckt den -1 /3 17 Hela den originella byggnaden med sin fasta inredning och en stor del af dess möbler och konstföremål, parkens lusthus, Chapmans graf, där hans stoft dock aldrig fick hvila, enär han 18 6 nödgades sälja S., äro minnen af honom. S. eges nu af landsliöfdingen grefve Axel Wacht-meister. Skärfvan (Ska rf v er), svenskt folknamn på engelska sjukan (se d. o.). Skärfvel, kem.,, kallas en liten, af eldfast lera gjord skål, hvilken i laboratorier och hyttor används vid profning på torra vägen af malmer och smältprodukter, som innehålla ädla metaller. Se Af drifva 1. C. A. D." Skärgård, en samling af en mängd större och smärre öar, holmar och skär jämte mellanliggande mer eller mindre grunduppfylldt vatten. Ittersta delen af en skärgård kallas hajsbandet. Bland Sveriges skärgårdar äro Stockholms och Östergötlands da rikast utbildade och mest typiska. Därnäst komma öregrunds, Bohusläns, Blekinge, Smålands och öfre Norrlands. Ännu mer omfångsrika och hopgyttrade äro Ålands och Åbo skärgårdar. Utom vid Skandinaviens och Finlands kuster samt vid Skottland och Irland finnes i Europa egentlig skärgård endast vid Dalmatiens kust. Grekiska arkipelagen med sina jämförelsevis stora och glest liggande öar med djupt och rent vatten emellan kan näppeligen benämnas skärgård. Däremot finnas i Amerika (Chile och Cuba) och i synnerhet i Asien utomordentligt rikt utbildade skärgårdar, framför allt vid kusterna af Burma och Korea samt vid Filippinerna och Sundaöarna. Afrika och Australien sakna till större delen verkliga skärgårdar. " n. w-i. Skärgårdsartilleriet. Sedan flottan redan ett par gånger förut varit fördelad på två kårer, hvilka åter förenats, bestämdes genom k. br. 10 juli 1866, att flottan skulle delas i två delar, men under gemensam öfverstyrelse. Den ena delen skulle kallas k. flottan och den andra k. skärgårdsartilleriet. Skärgårdsartilleriet förlades till Stockholm, med Göteborg som depå, samt skulle äfven omhänderha sjöfästningarna vid Karlskrona. Det skulle förnämligast ha till uppgift att försvara landets inre skärgårdar och farvatten, men "därjämte att understödja försvaret af sjöfästningarna". Af flottans personal erhöll skärgårdsartilleriet en del officerare, som bildade en särskild kår med en generalmajor som chef. Titlarna voro för öfrigt lika med arméns: öfverste, öfverstelöjtnant, major o. s. v. Underofficerare, som äfven utbrötos från flottan, benämndes flaggjunkare, styckjunkare och sergeanter. Af manskapet erhöll skärgårdsartilleriet kanonjärkåren och de norra båtsmanskompanierna, som förut lydt under Stockholms och Göteborgs stationer. Af fartygen fick skärgårdsartilleriet en segelkorvett, de mindre pansarbåtarna samt en del kanonbåtar, kanonslupar och kanonjollar. Uniformen liknade mera en husars- än en sjöofficersuniform. Skärgårdsartilleriet fortlefde till 1873, då båda kårerna åter förenades till en enda, under namn af k. flottan. L. H.* Skärgårdsfartyg, sjöv., fartyg, som uteslutande är afsedt att befara skärgården jämte insjöar, floder och kanaler. Såsom rena skärgårdsfartyg räknas i k. förordn. 23 dec. 1915 angående far- 25 b. 43