1347 Skärgärdsflotta-Skärlängsläktet 1348 tygs byggnad och utrustning, fartyg, afsedda för "fart å trängre farvatten" äfvensom "begränsad fart". För skärgårdskriget byggda svenska örlogsfartyg ha under olika tider och efter olika konstruktioner kallats galejor, pråmar, jakter, strus-sar, pinasser, flöjlar, bojertar, gallioter, huker-tar, galärer, chebecker, kanonslupar, kanonjol-lar, mörsarfartyg, pansarbåtar, min- 1. torpedbåtar m. m. L. H- (C. K. S.) Skärgårdsflotta, sjöv., den del af svenska örlogsflottan, som uteslutande var afsedd till skärgårdens och den inre kustens försvar. Numera eger Sverige ingen särskild skärgårdsflotta, utan de flesta svenska flottans krigsfartyg äro afsedda att uppträda såväl inomskärs som i öppna sjön. Se Arméns flotta, Lilla flottan och Skärgårdsartilleriet. L. H.* Skärgårdskryssarregeln. Se Särklassystem. Skärhamn, municipalsamhälle (enl. k. br. 18 febr. 1888, 17 febr. 1893 och 29 nov. 1901) i Stenkyrka socken, Göteborgs och Bohus län, på västra sidan af Tjörn, 20 km. från Stenungsunds järnvägsstation vid Bohusbanan. 860 inv. (1915). Taxeringsvärde på bevillningsskyldig fast egendom 283,900 kr. (1915), tax. inkomst 110,952 kr. (s. å.). Värdet af båtar och fiskredskap var 1914 183,225 kr., fångstens hela värde 91,250 kr.; yrkesfiskare 52, binäringsfiskare 26. Municipalskatt kr. 3:50 per 100 kr. inkomst (1913), tillgångar 3,250 kr., skulder 4,957 kr. (1913). Sillsalterier, nederlag af mineraloljor. Ångbåtsförbindelser med Marstrand och Göteborg. Skärhällsforsen. Se Indalsälfven, sp. 467. Skärjebåt, sjöv., en under medeltiden och början af nya tiden använd gemensam benämning på odäckade småbåtar. C. K. S. Skärjen, sjö i Örebro län, Grythyttans och Nora socknar, 2,8 kvkm., 158 m. ö. h., ingår i Svartälfvens (se d. o.) vattensystem. En mindre sjö S., 176 m. ö. h., i Sunnemo socken, Värmlands län, afflyter genom sjöarna Gräsmangen, Östra (8 kvkm.) och Västra Örten (9,i kvkm.) samt Lusten (4,4 kvkm.) till Klarälfven. Skärkarl, man från skärgården (eller kusten innanför). Skärkind. 1. Härad i Östergötlands län, ingår i Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga, Hammarkinds och Skärkinds härads tingslag och samma härads fögderi samt omfattar socknarna Skärkind, Gistad, Gårdeby, Östra Ryd och Yxnerum. 35,251 har. 5,199 inv. (1915). -- 2. Kontrakt i Linköpings stift, omfattar de fem pastoraten Björsäter med Yxnerum, Skärkind, Gistad, Gårdeby, Östra Ryd. 47,133 har. 6,601 inv. (1915). -- 3. Socken i Östergötlands län, Skärkinds härad. 6,553 har. 1,578 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Skärkinds kontrakt. Se Skärkindsstenen. Skärkindsstenen, urnordisk runsten, funnen 1876 i golfvet till koret af Skärkinds gamla kyrka i Östergötland, 1877 rest på gamla kyrkogården, har inskriften skiþaleubaR, som tolkats på flera sätt af olika forskare, men sannolikt riktigt af O. v. Friesen som "Skinn-Ljuf", namn på en man med namnet Ljuf och vedernamnet Skinn-, måhända emedan han dref handel med skinn. B-e.

Skärkindsstenen.

Skärknippe, bot. Se Blomställning, sp. 765. Skärkrona, text., dets. som bomkrona (se d. o.). Skärlinor, sjöv., de från ändarna af en koj (hängmatta) äfvensom de från ryggen af ett soltält strålformigt utgående linor, i hvilkas anknytningspunkt de tåg ("kojstjärt", "ryggtåg") fästas, hvarmed kojen eller soltältet upphänges. Se fig. till art. Koj. R. N.* Skärlångsläktet, Motella 1. Onos, zool., tillhör fam. torskfiskar (Gadidce) och ordn. mjukfeningar IMalacopterygii) inom fiskklassen. Kroppen är långsträckt med mycket små fjäll. Nosen är försedd med flera trådlika bihang; en tråd under hakan. Af de två ryggfenorna är den främsta rudimentär eller åtminstone, med undantag af den första strålen, mycket låg; det finnes en analfena. Vid Sveriges västkust förekomma regelbundet två arter: 1) Femtömmade skärlångan 1. Feintömmad skärlånga 1. permuck. permucken (M. mustela, se fig.), som har fyra trådlika bihang på nosen, af hvilka två vid spetsen och två vid främre näsborrarna, samt en skäggtöm under hakan, mun inuti hvit; omkr. 28 cm.; 2) Fyrtömmade skärlångan (M. cimbria), som har tre trådlika bihang på nosen, af hvilka ett under spetsen och två vid näsborrarna, samt en skäggtöm under hakan; mun inuti svart, kroppslängd omkr. 30 cm. Den förra arten är ganska allmän i Kattegatt, den senare finnes ej blott vid Sveriges västkust, utan äfven vid södra delen af östkusten. L-e.