Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sköld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1365
Sköld
1366
var olika, dock vanligtvis rund, triangulär eller
fyrkantig samt utåt buktig för att lättare komma
kastvapnen och huggen att glida af. Storleken
växlade betydligt. Så hade grekerna sitt tunga
fotfolk (hopliterna) beväpnadt med stora sköldar
(se Hopliter med fig.) och det lätta med mindre,
med läder öfverdragna runda träsköldar. Romarna
hade antingen runda metallsköldar (cli-peus),
i midten försedda med en sköldbuckla, eller
större fyrkantiga med afskurna hörn, vanligen af
trä (scutum, se d. o. med fig.), öfverdragna med
oxhud och metallbeslagna. Om germanernas sköldar se
nedan. Skölden tillhörde i början endast fotfolket,
men snart nog användes den, företrädesvis den runda,
äfven af rytteriet. Järnskölden kom först under
800-talet i bruk. Om riddarnas sköldar se Sköld,
her., och fig. 2-5 i art. Riddare. Vid fotfolket
förekom skölden redan på 1300-talet, vanligen af trä,
öfver-klädd med läder, samt af en höid af ända till
l,e m. (se fig. l o. 2 i art. Rustning). Vidstående
fig. 2 visar en bevarad svensk medeltida sköld. Ännu
på 1500-talet brukades en mindre handsköld. Under
denna tid förekommo i de furstliga rustkamrarna
konstnärligt arbetade praktsköldar af
Fig. 3. Praktsköld af sydtyskt arbete,
från slutet af 15UU-talet. (Skoklosters slott.)
olika former (jfr vidstående fig. 3 samt fig. 5 i
art. Rustning). - Om de sköldar, som användas vid
de moderna artilleripjäserna, se Kanon, sp. 785. -
2. Arkeol. Skölden var säkerligen bekant i en eller
annan form redan under stenåldern, ehuru materialet,
trä och djurhud, spår-
löst försvunnit. Man fortsatte att använda samma
material äfven under brons- och järnåldern,
men därjämte kom bronsen till användning under
bronsåldern, och under järnåldern försågos sköldarna
med midtbuckla, kantbeslag och sköldhandtags-beslag
af brons eller järn. Genom bilder äro mykenetidens
sköldar kända. De voro dels mer eller mindre
halfcylindriska, dels aflångt rundade med inskärningar
i midten af långsidorna, så att de antogo formen af en
8. I Skandinavien, i Tyskland och på Brittiska öarna
användes under den yngre bronsåldern runda ornerade
bronssköldar, de flesta säkerligen tillverkade i norra
Italien. I Sverige finnes en dylik sköld, funnen vid
Nackhälle i Halland. Å bronsålderns hällristningar
ses sköldar afbildade. Sköldar från hallstatt-tid äro
mycket sällsynta. Dock känner man en rektangulär sådan
från Huglfing i Bajern, kantad med järn och i midten
försedd med ett slags dubbel sköldbuckla. I Grekland
utbyttes mykenetidens långa tunga sköldar under
järnåldern mot runda, svagt hvälfda, som man kän-
Fig. 4. Forngrekisk sköld. Efter vasmålningar.
ner från tidiga vasmålningar (fig. 4). Sköldarna
smyckades med heraldiska tecken eller figurliga
framställningar. Aflånga sköldar ses afbildade på
en svärdslida från Hallstatt, tillhörande den första
laténeperioden. Samma form ha äfven de något senare
sköldar, som de galater bära, hvilka framställas i
den grekiska konsten. De galliska, af-långa sköldarna
under årh. närmast f. Kr. buro tvärsöfver ett i midten
hvälft halfcylindriskt järnband. Detta utvecklade sig
småningom till en ellipsoidisk och slutligen rund
sköldbuckla, som skyddade handen. Denna sista form
utbildades vidare af germanerna. Den försågs småningom
med en utdragen spets, som gjorde skölden användbar
till anfallsvapen. Å två galliska krigarstatyer från
Mondragon i Vaucluse och från Vachére i Basses-Alpes
ses afiånga sköldar afbildade i naturlig storlek. En
aflång träsköld anträffades 1910 å boplatsen vid La
Téne i Schweiz. Särskildt prydligt utstyrda sköldar
äro anträffade i England, i Withamfloden och i
Thames nära London. Den förra är prydd med stiliserad
vildsvinsfigur i metall samt korallinläggningar, den
senare med "fiskbiås-mönster" och korall. Sköldbucklan
är på germanskt område under laténetiden (se d. o.,
där en på Öland funnen sköldbuckla är afbildad)
vanligen mer eller mindre konisk och försedd mod
stora flata nitar. Under romersk tid utväxer från
sköldbucklans midt en spets. Den yngre kejsartiden
känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
