1365 Sköld 1366 var olika, dock vanligtvis rund, triangulär eller fyrkantig samt utåt buktig för att lättare komma kastvapnen och huggen att glida af. Storleken växlade betydligt. Så hade grekerna sitt tunga fotfolk (hopliterna) beväpnadt med stora sköldar (se Hopliter med fig.) och det lätta med mindre, med läder öfverdragna runda träsköldar. Romarna hade antingen runda metallsköldar (cli-peus), i midten försedda med en sköldbuckla, eller större fyrkantiga med afskurna hörn, vanligen af trä (scutum, se d. o. med fig.), öfverdragna med oxhud och metallbeslagna. Om germanernas sköldar se nedan. Skölden tillhörde i början endast fotfolket, men snart nog användes den, företrädesvis den runda, äfven af rytteriet. Järnskölden kom först under 800-talet i bruk. Om riddarnas sköldar se Sköld, her., och fig. 2-5 i art. Riddare. Vid fotfolket förekom skölden redan på 1300-talet, vanligen af trä, öfver-klädd med läder, samt af en höid af ända till l,e m. (se fig. l o. 2 i art. Rustning). Vidstående fig. 2 visar en bevarad svensk medeltida sköld. Ännu på 1500-talet brukades en mindre handsköld. Under denna tid förekommo i de furstliga rustkamrarna konstnärligt arbetade praktsköldar af Fig. 3. Praktsköld af sydtyskt arbete, från slutet af 15UU-talet. (Skoklosters slott.) olika former (jfr vidstående fig. 3 samt fig. 5 i art. Rustning). - Om de sköldar, som användas vid de moderna artilleripjäserna, se Kanon, sp. 785. - 2. Arkeol. Skölden var säkerligen bekant i en eller annan form redan under stenåldern, ehuru materialet, trä och djurhud, spår- löst försvunnit. Man fortsatte att använda samma material äfven under brons- och järnåldern, men därjämte kom bronsen till användning under bronsåldern, och under järnåldern försågos sköldarna med midtbuckla, kantbeslag och sköldhandtags-beslag af brons eller järn. Genom bilder äro mykenetidens sköldar kända. De voro dels mer eller mindre halfcylindriska, dels aflångt rundade med inskärningar i midten af långsidorna, så att de antogo formen af en 8. I Skandinavien, i Tyskland och på Brittiska öarna användes under den yngre bronsåldern runda ornerade bronssköldar, de flesta säkerligen tillverkade i norra Italien. I Sverige finnes en dylik sköld, funnen vid Nackhälle i Halland. Å bronsålderns hällristningar ses sköldar afbildade. Sköldar från hallstatt-tid äro mycket sällsynta. Dock känner man en rektangulär sådan från Huglfing i Bajern, kantad med järn och i midten försedd med ett slags dubbel sköldbuckla. I Grekland utbyttes mykenetidens långa tunga sköldar under järnåldern mot runda, svagt hvälfda, som man kän- Fig. 4. Forngrekisk sköld. Efter vasmålningar. ner från tidiga vasmålningar (fig. 4). Sköldarna smyckades med heraldiska tecken eller figurliga framställningar. Aflånga sköldar ses afbildade på en svärdslida från Hallstatt, tillhörande den första laténeperioden. Samma form ha äfven de något senare sköldar, som de galater bära, hvilka framställas i den grekiska konsten. De galliska, af-långa sköldarna under årh. närmast f. Kr. buro tvärsöfver ett i midten hvälft halfcylindriskt järnband. Detta utvecklade sig småningom till en ellipsoidisk och slutligen rund sköldbuckla, som skyddade handen. Denna sista form utbildades vidare af germanerna. Den försågs småningom med en utdragen spets, som gjorde skölden användbar till anfallsvapen. Å två galliska krigarstatyer från Mondragon i Vaucluse och från Vachére i Basses-Alpes ses afiånga sköldar afbildade i naturlig storlek. En aflång träsköld anträffades 1910 å boplatsen vid La Téne i Schweiz. Särskildt prydligt utstyrda sköldar äro anträffade i England, i Withamfloden och i Thames nära London. Den förra är prydd med stiliserad vildsvinsfigur i metall samt korallinläggningar, den senare med "fiskbiås-mönster" och korall. Sköldbucklan är på germanskt område under laténetiden (se d. o., där en på Öland funnen sköldbuckla är afbildad) vanligen mer eller mindre konisk och försedd mod stora flata nitar. Under romersk tid utväxer från sköldbucklans midt en spets. Den yngre kejsartiden känner