dorna och utföres hufvudsakligen från Singapore. På grund af sitt höga pris eftergöres den på kemisk väg af horn, gelatinblad m. m. Genom betning med alkaliska blylösningar åstadkommer man äfven på simplare sköldpadd vackrare teckningar. Sköldpadden nyttjades redan tidigt som prydnadsmaterial i Österlandet och kom öfver Egypten till Rom, där man skattade den särdeles högt. Sköldpadda, lat. testūdo. 1. Befästningsk., ett rörligt tak eller helt skjul af bräder, som vid belägringar under gamla tiden uppfördes öfver belägringsmaskinerna till skydd mot de pilar, som afskötos från fästningens tinnar. Jfr Murbräcka 1. -- 2. Zool. Se Sköldpaddor. 1. L. W:son M. Sköldpaddor, Chelonia 1. Testudinata, zool., ordning tillhörande kräldjursklassen. Det byggnadsdrag, hvilket utmärker sköldpaddorna framför öfriga ryggradsdjur, är, att bålen är innesluten i ett slags pansar. Detta pansar, skalet, består af två sköldar, en ryggsköld och en buksköld, hvilka å ömse sidor äro så förenade, att de framtill och baktill lämna en öppning för hufvudet, benen och svansen, hvilka delar hos de flesta arterna kunna dragas mer eller mindre fullständigt inom skalet. Ryggskölden är bildad af ett antal genom suturer förenade benplåtar, hvilka företrädesvis bildats genom läderhudens förbening. De plåtar, som ligga i en rad längs midtlinjen mans, att hos det fullvuxna djuret i allmänhet inga mjuka mellanrum finnas; men hos andra, t. ex. hafssköldpaddorna, kvarstå under hela lifvet stora, oförbenade läderhudspartier i såväl rygg-söm bukskölden. De nu beskrifna benplåtarna äro utvändigt vanligen beklädda af hornplåtar ("sköldpadd"), som uppkomma af ölverhuden (se Hud). Dessa hornplåtar äro anordnade på ett liknande sätt som benplåtarna, utan att dock gränserna af de båda plåtslagen motsvara hvarandra. Hos somliga sköldpaddor (Trionychidce, Dermatochelys) uppnår dock det nyss beskrifna skalet endast en lägre utveckling, i det att öfverhuden ej är förhor-nad samt benplåtarna i läderhuden äro ofullständigt utbildade, öfriga delar af kroppen (hufvud, ben, svans o. s. v.) äro beklädda med vårtig hud eller med fjäll eller små sköldar; i några af dessa kunna benbildningar uppträda. Käkarna sakna tänder och äro vanligen omgifna af hornskidor med skarpa käkränder. Skuldergördelns två på buksidan belägna ben (Pro, Co å fig. 1) betecknas vanligen som främre och bakre korpben. Något bröstben finnes ej. Bäckenet (D) är vanligen delvis sammanvuxet med bukskölden. Äggen äro försedda med ett kalkskal och läggas af honan i små hål, som hon graf t i sanden eller i fuktig jord, och utkläckas under solvärmens inverkan. Sköldpaddorna lifnära sig af växter och mindre djur. I intellektuellt afseende stå de ganska lågt, och sin-nesförmögenheterna äro i allmänhet svagt utbildade. De äro mycket seglifvade. De duka stundom ej under ens för de fruktansvärdaste stympningar; en svältkur på flera månader dödar dem ej. De flesta arter - omkr. 250 äro kända - förekomma i varmare länder; i kallare trakter ligga de under vintern i dvala. - Af hithörande familjer anföras här följande: 1. Chelydridce. Hufvud, hals och lemmar kunna blott ofullständigt dragas inom skalet; bäckenet är ej sammanväxt med skalet; bukskölden är liten, korsformad; öfverkäk med haklik spets. De två hithörande arterna Chelydra serpenlina och Fig. 1. Sköldpaddskroppens byggnad. G å fig. 1), och de, som till lika antal bilda en rad .på hvardera sidan om denna (F, F), ha under sin utveckling delvis undanträngt och ersatt skelettdelar. Hos det unga djuret anläggas nämligen iullständiga taggutskott äfvensom refben, men dessa delar kringväxas sedermera af läderhudsförbenin-garna, så att spetsarna af taggutskotten och största delen af refbenen bli ersatta af dessa. Ryggsköldens yttre rand äfvensom de plåtar, hvilka sammansätta bukskölden (B), äro bildade uteslutande af läderhudsförbeningar. Hos de flesta formerna växa alla plåtar så fullständigt tillsam- Fig. 2. Chelydra temmincki. C. temmincki bebo floder och sjöar, den förra hela Nord- och Central-Amerika till Ecuador, den senare Mississippis och Missouris vattenområde. Om Chelydra serpentina se Alligatorsköld-padda. C. temmincki (fig. 2) skiljer sig från den förra bl. a. genom betydligare storlek. De äro rörligare än flertalet andra sköldpaddor och mycket glupska; de anfalla och förtära alla slags rygg-