1375 Sköldpaddor 1376 radsdjur de kunna komma öfver, t. o. m. så stora som änder. Ägg liksom köttet af de unga djuren uppskattas som förträfflig människoföda. 2. Testudinidce. Bäckenet ej sammanväxt med skalet. Hufvud och hals kunna fullständigt dragas inom skalet. De denna familj tillhörande släktena innesluta alla gradationer mellan fullständiga landt-sköldpaddor och sådana, som uteslutande lefva i vatten; många föra ett amfibiskt lefnadssätt. Den förr uppställda skillnaden mellan landtsköldpaddor (Chersidce) och sump-, kärr- 1. sötvattetissköld-paddor (timydidce) kan således ej anses ge uttryck för en naturlig gruppering. Som allmän regel gäller, att de typiska landtsköldpaddorna ha en mera höghvälfd ryggsköld, att tårna äro korta och ända ut till klorna sammanväxta med hvarandra samt att äggen äro ovala eller runda. De äro hufvudsakligen växtätare. De egentliga vattenformerna ha flatare ryggskal, med simhud försedda tår, ofta med långa klor, äggen äro mera cylindriska; de föra animalisk diet. Hithörande äro kosmopoliter (förekomma dock ej i Australien och på närliggande öar). Släktet Testudo (landtsköldpaddan i inskränkt mening) utmärkes genom de ofvan för de typiska landtsköldpaddorna anförda kännetecknen. Ehuru i allmänhet stränga vegetarianer, kunna de stundom uppblanda dieten med maskar, insekter och blötdjur. Hannarna äro vanligtvis mindre än honorna, och bukskölden hos de förra är - för att underlätta kopulationen - konkav, ej flat som hos honorna. 3 arter Fig 3 Testudo ^va * södra Europas Medel-yraca, ' välbekant hafsländer (jfr fig. 3). De s. k. europeisk landt- jätte- 1. elefantsköld-sköidpadda. paddorna (se d. o.) skilja sig från de öfriga Testudo-arterna i intet annat väsentligt afseende än till storleken. I tertiärlagren i Siwalik (Indien) har man funnit lämningarna af den största kända landtsköldpaddan (T. [Colossichelys] atlas), hvars ryggskal är 2 m. långt. Om E m y s se d. o. 3. Chelydidce kunna icke draga in sin hals, som är af påfallande längd, utan böja den åt sidan under ryggsköldens kant, då de vilja dölja den; bäckenet är sammanväxt med skalet. Matamata- sen och hakan bära hela eller fransade hudbihang. som förläna djuret ett egendomligt utseende; tårna äro försedda med simhud; ryggsköldens längd når till 1,25 m. Den lefver i Guyanas och norra Brasiliens floder. Köttet ätes af den färgade befolkningen, men icke af de hvite, som afsky denna sköldpadda för dess synnerligen fula utseende. 4. Läppsköldpaddorna (Trionychidce) utmärkas såväl därigenom, att hudförbeningen hos^ dem är föga utbildad, som ock därigenom, att öfverhuden ej är förhornad. Den ovala, vanligen platta ryggskölden är nämligen blott i midten försedd med en hornig benskifva, och buksköldens benplåtar äro skilda genom oförbenade partier. Ej blott hela skölden är beklädd med mjuk öfverhud. utan också käkarna äro försedda med köttiga läppar. Nosen är snabelformigt utdragen. Tårna äro försedda med simhud. Dessa sköldpaddor bebo floder i Asien, Afrika och norra Amerika samt lif nära sig af fåglar, fisk och smärre vattendjur. En amerikansk art af släktet Trionyx har ett synnerligen välsmakande kött. 5. Hafssköldpaddor (Chelonidce). Bäckenet är ej sammanväxt med skalet. Ryggskölden är hjärtformig; bukskölden är ofullständigt förbenad; fötterna äro ombildade till fenor, de främre mycket längre än de bakre; klor blott l-2 på hvarje fot. Hufvud och ben kunna ej dragas in under ryggskölden. De 4 kända arterna lefva i hafvet. Till släktet Chelone, hvars båda arter lefva i de tropiska och subtropiska hafven, hör den bekanta sopp- Fig. 4. Matamatasköldpadda. sköldpaddan, Chelys fimbriata (fig. 4), har en mycket tillplattad ryggsköld med tre längs-rader starka knölar; hufvudet är plattryckt och trekantigt med stor munöppning och tämligen lång snabel; käkarna äro svaga; hufvudets sidor, hal- Fig. 5. Soppsköldpadda. sköldpaddan (Chelone viridis; fig. 5), som uppges kunna uppnå en längd af 2 m. och en vikt af 500 kg., ryggsköldens hornplåtar ligga bredvid, ej tak- Fig. 6. Karettsköldpadda. tegellikt öfver hvarandra; hos äldre individer vanligen blott en klo på hvarje fot. Denna för sitt kött högt värderade art kommer i stora massor, vanliffei*