Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sladörj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledare af det demokratiska radikala partiet och
organiserade den politiska föreningen Slovenská
lipa. Inblandad i 1849 års revolutionära rörelser
(Bakunins propaganda), dömdes han till döden
1850, men benådades med 20 års fängelse i Olmütz,
hvarifrån han befriades genom amnestien 1857. 1860
blef han medlem af "Národní listys" redaktion
och invaldes 1862 i bömiska landtdagen, 1867 i
österrikiska riksrådet. När det ungtjechiska partiet
konstituerades 27 dec. 1874, blef han ordf. i dess
förtroenderåd. Han var en utmärkt talare, en varm
anhängare af federalismen och en sedlig karaktär af
stor betydelse för Böhmens kulturella utveckling.
A-d J.
Sladörj, fisk. Se Dörj.
Slaf. Se Slafveri.
Slaffloden (eng. Slave river), Stora, flod i
Brittiska Nord-Amerika, kommer från Athabasca-sjön,
flyter i nordlig hufvudriktning och faller ut i Stora
Slafsjön. Denna flod är egentligen mellersta delen
af en stor ström, som i sitt öfre lopp heter
Athabasca (se d. o.) och i sitt nedre
Mackenzie (se d. o.). Kort efter sitt utträde ur Athabascasjön
upptar den från v. Fredsfloden (Peace river: 1.800
km. lång). Längd omkr. 425 km.
Slaffrågan, hist. Se Nord-Amerikas förenta
stater, sp. 1222 ff.
Slafhandel. Se Slafveri.
Slafkrig. Se Nordamerikanska inbördeskriget, Slafveri
och Spartacus.
Slafkusten. Se Benin 1 och Guinea, sp. 558.
Slafmyror, zool. Se Myror, sp. 109.
Slafsjön, Stora (eng. Great Slave lake), stor
insjö i norra delen af Brittiska Nord-Amerika,
i Nordvästterritorierna, 159 m. ö. h., 450
km. lång, 110 km. bred, 27,750 kvkm. Den mottager
tillflödena Stora Slaf-floden och Hay river
m. fl. samt har genom Mackenzie-floden utlopp i
Norra ishafvet. Sjön är tillfrusen 6 månader om
året. – Lilla Slafsjön (eng. Lesser Slave lake),
insjö 600 km. s. om den förra, inom prov. Alberta,
575 m. ö. h., 1,240 kvkm., afflyter genom Lilla
Slaf-floden till Athabasca, d. v. s. tillhör
samma afvattningsområde som den föregående sjön.
(J. F. N.)
Slafstater (eng. Slave states) kallades de af
Nord-Amerikas förenta stater (se d. o., sp. 1223,
och Missourikompromissen), som tilläto negerslafveri,
i motsats till de "fria" staterna, där negerslafveriet
var upphäfdt.
Slafveri (af slaf, ty. sklave, eng. slave,
fr. esclave, it. schiavo, eg. "i krig tillfångatagen
slaf") innebär, att en viss mänsklig individ
betraktas som föremål för annans enskilda eganderätt
och behandlas som annan enskild egendom. Den
mänskliga kulturen skulle icke kunnat utan slafveri
utvecklas, och först genom den differentiering inom
samhället, som kulturen medfört och som innebär en
frivillig arbetsfördelning, har slafveriet blifvit
öfverflödigt. I antiken, liksom ännu i våra dagar hos
naturfolken, uppstod slafveri dels genom röfvartåg
eller krigsföretag, dels genom frivilligt eller
tvunget inträdande i träldom i följd af oförmåga
att betala gäld, dels slutligen genom
slafvarnas egen fortplantning, hvarvid olika regler
gällde hos olika folk angående barnens behandling som
slafvar eller fria, hvarjämte den romerska rätten,
i motsats till annan antik rätt, betraktade slafven
uteslutande som förmögenhetsobjekt utan all karaktär
af subjekt eller person och gjorde honom rättslös. I
Egypten, hvilket liksom angränsande kustländer af
norra Afrika anses ha intagits af de med Arabiens
semiter nära besläktade hamiterna, blefvo urinvånarna
slafvar. Till dessa kommo söderut boende negrer,
hvarjämte faraonernas eröfringskrig i Asien förde
till Egypten massor af slafvar, närmast syrier,
judar och fenicier. Hufvudstäderna, särskildt Memfis
och Tebe, med sina pyramider, sfinxer, obelisker och
tempelstoder, förutsätta slafveri eller lifegenskap
af väldigaste omfång. Slafveri fanns jämväl i
Eufrat-länderna Babylonien och Assyrien, där genom
upptäckten af konung Ḫammurābis lagar (se d. o.) god
inblick vunnits i de ekonomiska förhållandena
i hans rike i 3:e förkristna årtusendet. Men
slafvarna voro ej rättslösa i förhållande till
sina herrar. Staten skyddade dem mot godtycklig
misshandel, och frigifning var mycket vanlig. Under
det sista förkristna årtusendet brukade de assyriske
och babyloniske härskarna, i st. f. att nedhugga
de besegrade folken eller göra dem till slafvar,
bortföra hela befolkningen, såsom Israels tio stammar
och sedermera Judafolket, till segrarnas land, där de
behöllo sin personliga frihet och fingo existera under
samma villkor som rikets öfriga undersåtar. Bibelns
berättelser om patriarkernas förhållande till sina
slafvar liksom äfven de stora homeriska dikternas
skildringar af sederna under Greklands heroiska tid
lämna vittnesbörd om det goda förhållande, som rådde
mellan herrar oöh slafvar. Deras gemensamhet i arbetet
mildrade de senares lott, och möjligheten för de förre
att själfva vid en lyckans växling mista friheten
måste ha stämt dem till skonsamhet. Hos israeliterna
behandlades slafvarna, framför allt om de voro af
deras egen stam, med stor välvilja, såsom framgår af
den Mosaiska lagen. Å andra sidan lämnar patriarken
Josefs försäljning genom sina bröder en antydan om,
hvart vinningslystnad och köpmannaandans vaknande
inom ett folk leda. Fenicierna voro läromästare och
hjälpare för israeliterna i deras sträfvan att bli
ett handelsidkande folk. Det var också fenicierna,
som framför andra folk idkade slafhandel i stort. De
fingo läraktiga efterföljare i grekerna. I Grekland,
där slafveriet i äldsta tider varit mera en lyx än
ett verkligt behof, alldenstund kvinnorna besörjde
det mesta af arbetet, tog det fart först genom
handtverkets utveckling till storindustri. Då först
importerades köpta slafvar i massor, särskildt
från Mindre Asien, länderna vid Svarta hafvet och
Tracien. Men slafvarna i Aten, Korint och Egina, som
utgjorde de förnämsta fabriksorterna, uppgingo icke
till den numerär, som länge uppgetts. Vid midten
af 4:e årh. f. Kr., då slafantalet var störst,
beräknas hela invånarantalet på den grekiska halfön ha
uppgått till 4 mill., hvaraf 2½ mill. fria och 1½
mill. slafvar och lifegna. Befolkningsnumerären aftog
i Grekland från 2:a årh. f. Kr., oaktadt fred rådde
och landet var förskonadt från epidemier. Fenomenet
förklaras därmed, att slafarbetet tog brödet från
många fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
