(se Nordamerikanska inbördeskriget), som ändades med slafvarnas fullständiga befrielse. På de västindiska öarna ha de europeiska kolonialmakterna efter hand följt Englands föredöme. Äfven på Cuba och Puerto Rico har slafveriet efter de inre strider, som följde på 1868 års spanska revolution, småningom upphört. I de republiker, som uppstått ur spillrorna af det spanska väldet i Amerika, är slafveriet öfverallt afskaffadt. I Brasilien, där det längst fortlefde, beslöts dess afskaffande 1888. Ett slags ersättning för slafveriet sökte de forne slafegarna en tid i handeln med kulier (se d. o.). Hos flertalet af de folk, som ligga utanför den europeiska civilisationens område, fortlefver ännu slafveriet under mildare eller strängare former. I Kina och Indien lefver en stor del af de lägre klasserna i en ställning, föga eller intet skild från slafvens; och inom det muhammedanska Asien och Afrika har handeln med negerslafvar t. o. m. skjutit ny fart, sedan vägen till Amerika blifvit stängd för densamma. Genom en internationell konvention i Bruxelles 1890 ang. främjande af civilisationen i Afrika (tryckt i "Svensk författningssamling" 1892, n:r 19) ha dock kraftiga åtgärder till stoppande af slafhandeln å sjön beslutats och verksam kontroll öfver densamma utanför Afrikas östkust och i Arabiska sjön anordnats, hvarjämte en särskild internationell byrå upprättades i Sansibar och en i Bruxelles för underlättande af kontrollverksamheten. Äfven slafhandeln till lands har af denna konvention berörts, och genom senare tillägg till densamma ha ytterligare försök gjorts till slafveriets bekämpande. -- Af helt annan art än den vanliga slafhandeln är den s. k. hvita slafhandeln (se d. o.). -- I Danmark och Norge har i äldre tider med "slafveri" betecknats fästningsstraff (se d. o., sp. 329). E. Sn. (Rld. C. L-g.) Slag. 1. Bergsv., i en bergart uppträdande öppna, för blotta ögat synliga sprickor. En på slag rik, d. v. s. starkt förklyftad, bergart är i stenindustriellt afseende oduglig. Vid sprängningsarbete är af stor betydelse, att hänsyn tages till förefintligheten af slag vid placering af borrhålen och bestämmande af sprängladdningarnas storlek. Bristande kännedom om slagens läge har ofta föranledt svåra olyckshändelser vid sprängningsarbeten. - 2. Bygnk. Se F o g, sp. 707, och Rustik. - 3. Fys. (Elektriska slag) Ett elektriskt slag uppstår, då en konduktör, ett åskmoln eller i allmänhet en laddad kropp urladdas. Äfven i kroppar, laddade genom influens (se Elektricitet, sp. 203), uppstår en urladdning, när den influerande kroppen urladdas; ett exempel härpå lämnar det elektriska bakslaget (se d. o.). Den elektriska ström, som uppkommer, då en elektriskt laddad kropp plötsligt urladdas, skiljer sig från en vanlig galva-nisk ström endast däruti, att den är ett ögonblickligt fenomen. Urladdningens verkningar äro därför äfven likartade med den galvaniska strömmens. Se vidare Elektrisk gn-ista och Åskslag. - 4. Jaktn., den strimma af luktsubstans, "vittring", som villebrådet lämnar kvar på marken. Slag kan alltså äfven definieras som ett medelst luktsinnet uppfattadt spår. Man talar på jägarspråk om färska slag, gamla slag, natt- slag, hunden finner slag eller får slag o. s. v. - 5. (Fältslag) Krigsv., den blodiga sammanstötningen af två mot hvarandra kämpande arméer (slag i mindre omfattning, t. ex. mellan enskilda delar af arméer, benämnes strid, träff-ning, skärmytsling o. s. v.). Om den ena af de båda stridande parterna inväntar den andra med afsikt att upptaga strid, uppstår en planlagd strid (fr. bataille rangée); träffa de under rörelserna oförberedt på hvarandra, uppkommer ett oförberedt slag, renkonterstrid (fr. rencontre). I det planlagda slaget känner hvar-dera parten alltid åtminstone något så när fiendens ställning, hvarigenom åtgärder för striden på förhand kunna vidtagas; i det oförberedda slaget kommer allt plötsligt, befälhafvarna måste snabbt uppfatta, besluta och utföra. Ännu under den napoleonska tiden upptogos de flesta slag som planlagda; sedermera ha under det rörliga kriget de oförberedda tagit öfverhand (under aug. och sept. 1870 utkämpades endast två planlagda slag, Gravelotte och Sedan). Slagets mål är att bryta fiendens krafter, så att han blir oförmögen till vidare motstånd. Vid anfall kan slaget utföras antingen omfattande mot den ena eller båda af fiendens flyglar eller genombrytande mot hans midt, allt under det vissa trupper sysselsätta honom på de delar af fronten, mot hvilka hufvudanfallet icke riktas. Med nutidens stora truppmassor afbrytes slaget vanligen af mörkret, och ofta kan man först under natten öfverskåda dess utgång. Stanna båda parterna på slagfältet för att följande dag förnya slaget, kan man tala om ett oafgjordt slag. Eljest är slagfältets behållande eller intagandet af fiendens ställning vanligen det synbara tecknet af segern. Slagfältet, den plats, där slaget utkämpas, bör väljas så, att det passar för ens styrka och för de truppslag man företrädesvis eger, och så, att återtågsvägen är tryggad. Det sätt, på hvilket trupperna uppställas till striden, kallas slagordning. Förr var denna af stor vikt, då det gällde att sammanhålla långa, obrutna linjer; nu åter har grupperingen i stort ersatt slagordningens vikt. Slagordningens front benämnes s l a g l i n j e. Om slagordningen under olika tider se Fotfolk. Med de stora härar, som nutidens stater sända i fält och låta enhetligt uppträda,, komma slagen att utsträckas utefter en lång sträcka och att anta formen af en rad slag med större eller mindre samband mellan hvarandra. Då afgörandet härigenom blir svårare att framkalla, kräfva slagen längre tid och bli i alla fall icke alltid afgörande. - 6. (Slaganfall, lat. apoplexi'a) Patol., i många fall detsamma som hjärnblödning (se Hjärnsjukdomar, sp. 853-855). - Om s. k. hjärtslag, ett populärt namn för hjärt-förlamning, se Hjärtsjukdomar, sp. 870; om lungslag se Lungsjukdomar, sp. 1452. - 7. Sjöv., den sträcka, som ett kryssande' fartyg tillryggalägger mellan två vändningar. Är vinden ej "stick i stäf", utan fartyget på den ena bogen kan styra något närmare riktningen till målet än på den andra, säges den gynnsammare linjen vara en god "slagbog" (stundom "sträckbog"). - 8. Skpsb., den afrundade del af fartygsskrofvet, som utgör öfvergång mellan bottnen och sidan. - 9. Tekn. Se H å 11 f a s t-