guden. Det torde därför ha varit i egenskap af ett de inneslutande och höljande makterna kufvande och behärskande redskap som slagrutan först kommit i bruk. Medeltida författare sammanställa den ock med Hermes-stafven (se Caduceus). Litteraturen om slagrutan är särdeles omfångsrik, men förlorar sig i äldre tider i mystiska spekulationer. Bland modernare vetenskaplig litteratur må nämnas H. F. Feilberg, "Spåstikken" (i "Aarbog for dansk kulturhistoria", 1893). N. E. H. Slagrör, fys., detsamma som blixtrör (se d. o.). Slagsida, sjöv. Ett fartyg säges ha slagsida, då det lutar åt endera sidan, styrbords eller babords slagsida, allteftersom styrbords eller babords reling ligger lägst. R. N.* Slagskatt. Se Myntarlön. Slagskepp, skpsb. Se Pansarfartyg. Slagskeppskryssare, skpsb., kallas de under de sista åren i vissa stormaktsmariner byggda, jättelika pansarkryssarna, som föra talrikt svårt artilleri af gröfsta förekommande kaliber. Denna fartygstyp har till följd af mycket hög fart och kraftigt artilleri under det nu (1917) pågående Världskriget visat sig synnerligen värdefull. Jfr Kryssare 2 och Pansarfartyg. C. K. S. Slagskugga, fys. Se Skugga. Slagsta, anstalt för bildbara sinnesslöa, belägen i Botkyrka socken, Stockholms län (Södertörn), på den natursköna egendomen S. vid Mälaren, lämnar undervisning och skydd åt 130 barn och är försedd med rymliga och ljusa skolsalar, verkstäder, dagrum och sofsalar, allt i öfverensstämmelse med moderna anspråk. Den står under ledning af Föreningen för sinnesslöa barns vård (se d. o.). Den öppnades 1911, då föreningens förutvarande skola å Norrtullsgatan 16 i Stockholm utflyttade i de nya lokalerna å S. I samband med skolan för bildbara sinnesslöa är på anstalten inrymdt ett seminarium för utbildandet af lärarinnor i sinnes-slövården, hvilket seminarium äfvenledes står under tillsyn af nämnda förenings styrelse. G-s. Slagstift, krigsv. So Kanon, sp. 780. Slagsvärd. Se Svärd. Slagtabell, sjöv. Se Fart 1, sp. 1412. Slagtemaaned [-mån-], da. Se November. Slagtröskverk, landtbr. Se Tröskning. Slagtäljare, Hvarftäljare, apparat för uppmätning af antalet slag eller hvarf hos föremål med periodisk eller kontinuerlig rörelse. Den be- Mekanisk slagtäl.jare står vanligen af ett cylindriskt hölje, i hvilket finns en utväxlingsanordning, som genom friktionshjul, hafstång eller annan kopplingsmekanism kan sättas i förbindelse med det föremål, hvars hastig- het skall uppmätas (se fig.). Dessa mekaniska slagtäljare ha en serie af vanligen 4--7 i rad ställda sifferhjul (för 4--7-ställiga tal), hvart och ett med 10 siffror (0--9) samt så anordnade att, när det högra af 2 närliggande sifferhjul går från 9 till 0, det vänstra samtidigt roterar med en enhet. För vissa ändamål har apparaten elektrisk signalklocka för angifvande af hvart 10:e, 100:e eller 1000:e hvarf. Elektriska hvarftäljare äro anordnade i hufvudsak på samma sätt, men sifferhjulens rörelse sker genom elektrisk impuls, öfverförd genom ledning, så att apparaten kan uppsättas på längre eller kortare afstånd från det föremål (maskin e. d.), hvars rörelse skall kontrolleras. Jfr Takograf och Takometer. G. S--n. Slagugglan, Strix uralensis, zool. Se Ugglesläktet. Slagvals. Se Smidesmaskiner. Slagvatten. 1. Farm. med., förr bruklig benämning på flera olika slag af flytande läkemedel, beredda på diverse aromatiska droger och använda vid ”slag”, hvarmed populärt menades åtskilliga häftigt påkomna sjukdomsanfall med nervösa symtom, t. ex. ”tandslag” (konvulsioner) hos späda barn. Som exempel på ”slagvatten” må anföras spiritus apoplecticus, en lösning af 2 dlr timjanolja och 3 dlr rosmarinolja i 500 dlr utspädd sprit med tillsats af en mängd små bitar bladguld, utan hvilka allmänheten ej ansåg medlet vara riktigt. Ett annat exempel är preparatet Aqua aromatica (spirituosa), Aqua cephalica l. Balsamum embryonis, ett med vatten och sprit beredt destillat på citronmeliss, krusmynta, salvia, lavendelblom, muskot, muskotblomma, kryddnejlikor, fänkål, kanel och ingefära med utspädd sprit (konjak) och vatten. Slagvatten används dels invärtes, dels utvärtes till ingnidning, som luktmedel m. m. Den lifliga lukt- och känselretningen torde nog ej sällan ha genom reflex påverkat de nervösa symtomen, stillat kramp e. d. Att kolsyrade drycker kallas ”slagvatten”, på grund af att de enligt allmänhetens föreställning skulle kunna förorsaka slaganfall, torde numera tillhöra det förgångna. -- 2. Sjöv., eg. vatten i slaget (se Slag 8) af fartyget; dock används ordet sällan i denna bemärkelse, utan betyder merendels det i fartygets botten för pumparna oåtkomliga vatten, som, uppblandadt med en mängd främmande ämnen, öfvergått till förruttnelse. 1. O. T. S. (C. G. S.) 2. R. N.* Slagverk, mek. Se Ur. Slagvidd, fys. Se Elektricitet, sp. 203. Slagvägare, skpsb. Se Garnering 2. Slaithwaite [slei′thωeit], stadsliknande samhälle (urban district) i engelska grefsk. Yorkshire, West Riding. 5,571 inv. (1911), vid floden Colne, 6,5 km. s. v. om Huddersfield. Ylle- och bomullsindustri. Badort. J. F. N. Slaka, socken i Östergötlands län, Hanekinds härad. 3,338 har. 1,041 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet. Slaktad vikt är vikten på ett djur i uppslaktadt tillstånd, d. v. s. sedan hud, hufvud, fötter, blod och inälfvor aflägsnats. Slaktvikten är för nötkreatur i medeltal 50 proc af lefvande vikten (se d. o.), men kan variera från 40 för magra till 60--65 proc. för väl gödda af mera typiska gödraser; för får beräknas slaktvikten till omkr. 50 proc. på halffeta och 55--60 proc. för helfeta och uppgår hos de