1409 Slaktaren-Slamma 1410 mera utpräglade engelska gödraserna ända till 70 proc.; hos svin beräknas den i medeltal till 72- 74 proc. och för unga, välgödda djur ända till 75 -88 proc. af lefvande vikten. Slakt vikten kan äfven bestämmas genom mätningar (med t. ex. Kjelleströms kreatursviktmätare). E. T. N. Slaktaren. Se Leo I, sp. 176. Slaktarpost. Se Posthorn och Postväsen, sp. 50. Slakterisvin, husdjurssk. Se S e n g s v i n. Slakthus ha tillkommit på grund af bestämmelserna i lagen om köttbesiktniag och slakthus 22 dec. 1897, med ändringar senast 10 okt. 1913, hvari föreskrifves, att Konungens befallningshafvande må för stad eller visst område däraf, som uppfört offentligt slakthus enligt af Medicinalstyrelsen godkänd plan, stadga slakttvång, innebärande förbud att inom stadens område slakta nötkreatur, får, get, svin eller häst annorstädes än i särskildt för ändamålet uppfördt och till allmänt begagnande upplåtet slakthus. Uppslaget till inrättande af offentliga slakthus utgick från Tyskland, där den första lagen därom stiftades 1868; någon lifligare tillslutning fick idén dock ej förr än efter lagens omredigering 1881. Det förnämsta motivet att för städerna uppföra dylika anläggningar är att bereda invånarna en viss trygghet i hygieniskt afseende genom att i möjligaste mån förhindra, att hälsovådligt kött föres i marknaden. De hygieniska intressena tillgodoses dels genom veterinärbesiktning af djuren såväl före som efter slakten, dels genom lämpliga anordningar för iakttagande af största möjliga renlighet vid slakten samt köttets och slakteriprodukternas behandling och förvaring, genom särskildt inrättade rum för tarmtvätt med skållkar och tvättställ samt ledningar för ånga, varmt och kallt vatten och genom anordnande af kylhus, där temperaturen genom särskilda kylapparater kan hållas vid + O,s grad, och köttet utan olägenhet kan förvaras i 3 veckor. Genom att inrätta kreatursmarknadsplatser i förening med slakthuset, där djuregarna antingen själfva eller genom särskildt anställda kommissionärer kunna afyttra sin vara direkt till slakteriidkarna, främjas afsättningsmöj-iigheterna och tillförseln af prima slaktdjur till staderna. För slakteriidkarna erbjudes fördelen af bästa möjliga anordningar för slakten och produkternas tillvaratagande, hvarigenom det bästa ekonomiska resultatet kan vinnas, och förluster genom köttets värdeminskning vid transport, förskämning eller dålig behandling under transporten undvikas, då slakten sker på konsumtionsorten. I vårt land finnas f. n. slakthus i Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Stockholm och Norrköping. E. T. N. Slaktmask, en apparat, som används för bedöf-ning af större husdjur vid slakt. Den utgöres af ett slags hufvudkåpa, som vid påsättandet täcker panna och ögon och framtill, midtför hjärnan, är försedd antingen med en sprint, som genom slag af en träklubba drifves in i hjärnan (s l a g m a s k), eller med en kort pipa för anbringande af en mindre patron, hvars kula vid affyrandet genom ett lätt slag af en hammare genomborrar hjärnan (skjutmask). E. T. N. Slaktmånad (da. slagtemaaned). Se November och Oktober. Tryckt den 28/3 17 Slaktoffer, dets. som blodigt offer. Se Offer, sp. 525-526. Slakttvång. Se K ö 11 b e s i k t n i n g, sp. 703. Slakvippehafre, landtbr. Se Hafre, sp. 996. Slam, bottensats, fällning af jord- och berglager i vatten. Se Slamma. Slam (af eng. slam), spelt., alla sticken i vissa kortspel. - Göra slam, taga alla sticken (stora slam) eller alla utom ett (lilla slam). Slamfluga, Eri'stalls, zool., ett till fam. blom-flugor (se S y r p h i d ae) hörande släkte, omfattande tämligen stora (7-16 mm.) mer eller mindre håriga och bi-liknande flugor, som i fullbildadt tillstånd träffas på blommor, i synnerhet på korgblommiga växters, medan larverna lefva i slam och orent vatten. De senare äro cylindriska, af smalnande mot ändarna, framtill försedda med korta antenner och ett par hornhakar, baktill med ett långt andrör i form af en råttsvans. Medelst borst-rader på buksidan kunna larverna vid förpuppnin-gen förflytta sig till torrare platser, där de förpuppas inom den hårdnade larvhuden. - Af släktet finnas inom Sverige 13 arter, bland hvilka en af de vanligaste är E. tenax, 15 mm., öfvervägande brunsvart med gul skutell och ett i midten afbrutet rödgult tvärband på främre delen af bakkroppen. Larven är allmän i gödselvatten, och pupporna fästa sig i dess närhet, hängande vid det långa andningsröret. G. A-z. Slamkryparsläktet, Periophthalmus, zool., tillhör fam. Gobiidce och ordn. taggfeniga fiskar (Acan-thopterygii) inom fiskarnas klass. Dithörande fiskar utmärkas genom förmåga att kunna röra sig på det torra. Med tillhjälp af sina långa, muskulösa bröstfenor förmå de nämligen under ebben grodlikt hoppa omkring på dyn och fånga insekter och snäckor. Märkliga äro också de mycket framträdande ögonen, som stå tätt tillsammans och kunna dragas tillbaka samt äro försedda med ett slags ögonlock. Man känner tre arter, hvilka förekomma i Eöda hafvet och vid Ostindiens kuster. L-e. Slamma, geol., afskilja, med tillhjälp af vatten, de inom en olikkornig blandning af pulverformiga ämnen (grus, sand och lera) befintliga kornen eller partiklarna så, att alla korn af en viss storlek komma tillsammans för sig, skilda från andra kornstorlekar. Själfva förloppet vid ett sådant afskiljande kallas s l a m n i n g eller slamningsprocess. - I naturen försiggår slamning i stor skala nästan vid hvarje älf och flod samt vid hafskusterna. De förra rycka med sig material från berg- och jordlager, som af dem genomlöpas, och medföra därvid finare och finare uppslammade partiklar, ju lägre och jämnare trakter de närmare utloppet nalkas och ju mera således strömhastigheten minskas. Det 25 b. 45