Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagmask ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktbara s. k. nilslammet, hvilket vid Nilens
öfversvämningar lägger sig som ett tunt täcke
öfver det flacka landet på flodens sidor, utgöres
af stoftfina jord- och lerpartiklar, som varit
uppslammade i och medförts af flodvattnet från
aflägsna trakter. – Då vågorna vid hafskusten
vräka mot land och därvid småningom nedbryta och
söndersmula äfven fasta klippor, eller ännu mera där
de finna blott lösa jord- eller gruslager att göra
sina anfall emot, bli de olika partiklarna sorterade
efter sin storlek; grus och stenar uppläggas till
ofta terrassformiga vallar vid stranden, den finare
sanden slammas längre ut och bildar en flack, jämn
strandbotten, hvaremot de stoftfina lerpartiklarna,
som hålla sig längst sväfvande i vattnet, föras med
detta långt ut ifrån land för att småningom på djupare
vatten afsätta sig till nybildade lager af lera.
I mindre skala kan man för vetenskapligt ändamål
afskilja de olika kornstorlekarna hos en jordart och
därigenom bestämma kvantiteten grus, sand och lera
m. m., hvaraf den är sammansatt. Detta sker medelst
s. k. slamningsapparater, hvilkas konstruktion grundar
sig dels därpå, att olika stora jordpartiklar behöfva
olika tidsmått för att i vatten sjunka ett visst djup,
dels på den skillnad i strömhastighet, som korn af
olika storlek förutsätta för att hållas sväfvande
eller uppslammade i vattnet.
E. E.
Slamning, Slamningsapparat, Slamningsprocess. Se Slamma.
Slamregn, meteor., ett med fint stoft uppblandadt
regn. Det förekommer mest i de trakter, där atmosfären
håller i mängd det s. k. passadstoftet.
Slamskrapa. Se Renhållningsväsen, sp. 1396 och pl. III.
Slamsump. Se Vaskning.
Slamvulkan, geol. Se Vulkan.
Slana, skogsh., den afkvistade och jämnsmala stammen af ett yngre träd.
W. E–n.
Slander [sla’ndə], eng., jur.,
utspridande af ärerörigt rykte. Se Nidskrift.
Slanez. Se Kamtjatka, sp. 744.
Slang, språkv. Se Slangspråk.
Slang, tekn., böjligt rör. Före kautschukens införande
i tekniken tillverkades slangar uteslutande af läder
eller väfnader, de förra vanligen med nitade skarfvar,
de senare med sydda. För stort inre tryck, t. ex. för
sprutslangar (se Brandväsende) användas rundväfda
slangar af lin eller hampa, ofta dubbelväfda eller
med mellanlägg af kautschuk e. d. för fullständig
tätning samt för vissa ändamål inneslutna i
en järntrådsspiral, till utvändigt skydd. För
ledning af vätskor och gaser med svagt tryck
användas vanligen kautschukslangar. De tillverkas
af vulkaniserad kautschuk genom strängpressning,
hvarvid massan utpressas genom munstycken, försedda
med dorn för bildande af håligheten. Starka, täta
slangar tillverkas genom rundväfning af linne eller
hampa samt förses med öfverdrag af kautschuk in-
och utvändigt. Metallslangar, afsedda för starkt
tryck eller hög temperatur, tillverkas af ett band af
stål eller koppar med S-formig tvärsektion. Bandet
lindas kring en dorn, så att dess kanter ingripa i
hvarandra. De uppkomna mellanrummen i fogen tätas
med kautschuk, asbestpackning etc. Dubbelslangar
bestå af två sådana rör, ett yttre och ett inre,
hvilka lindats åt motsatta håll, hvarigenom
de bli synnerligen starka, täta och varaktiga. – En
art slangar, afsedda för fortledande af en roterande
rörelse, äro de böjliga axlarna (Stows system; se
Axel), tillverkade af i hvarandra trädda,
åt motsatta håll lindade ståltrådsspiraler.
G. S–n.
Slang, Erik, krigare, uppfostrades vid Gustaf
II Adolfs hof och medföljde 1630 till kriget i
Tyskland. Han blef 1635 öfverste vid Lifregementet
och utmärkte sig vid flera tillfällen under Johan
Banérs fälttåg. 1640 nedgjorde han vid Kitsch i
Böhmen en afdelning af 3,000 kroater. S. å. blef
han vid Saalfeld så illa sårad, att ena armen
måste amputeras. Då Banér i mars 1641 retirerade,
efter sitt försök att öfverrumpla Regensburg, blef
S. med 1,500–2,000 man afskuren från hufvudhären och
instängd i den lilla staden Neunburg samt försvarade
sig där tappert i nära fyra dygn, med den påföljd att
han räddade hufvudhären, ehuru han själf slutligen
måste ge sig. Han återlöstes snart ur fångenskapen,
blef generalmajor och tjänade sedermera under
Torstenson. I slaget vid Leipzig, 23 okt. 1642,
förde han befälet på vänstra flygeln, men stupade
i början af träffningen. S., som tillhörde en finsk
frälsesläkt, hvars medlemmar omtalas under 1500-talet,
har med anledning af den tapperhet han vid Neunburg
ådagalagt blifvit kallad "Sveriges Leonidas".
M. G. S.
Slanga (af ty. schlange, orm), krigsv., en kanon af
betydlig längd i förhållande till kalibern, förekom
redan under 1400-talet. Rörande dess kulvikt,
kaliber m. m. se Kanon, sp. 782. – Slangorna,
som hade 30–50 kalibers längd, indelades i hela,
halfva och korta slangor. De lättare, vanligen
sexpundiga eller trepundiga, benämndes fältslangor
och voro afsedda för fältartilleriet. Benämningen
användes ännu på 1700-talet och bortlades i Sverige
först 1766. I Artillerimuseum i Stockholm finnas två
danska metallslangor, gjutna 1542 och 1543, samt en
synnerligen konstnärligt arbetad polsk slanga, gjuten
1602. Det minsta slaget benämndes handfältslangor
l. handrör. De laddades med järnladdstock och
sköto blykulor. Deras vikt var endast 4–5 kg.
O. K–a.
Slangbinda, Slangbro, Slangkoppling, Slangkrok,
Slangkärra, Slangplåster, Slangrulle, Slangvagn,
eldsläckningsredskap. Se Brandväsende, sp. 1493–95.
Slange, Niels, dansk historieskrifvare, f. 1656
i Slagelse, d. 1737, var son till prosten Peder
Villadsen, som spelade en viktig roll på riksdagen i
Köpenhamn 1660 och sedan blef biskop i Viborg. S. blef
1681 sekreterare i kansliet och 1730 assessor där;
1723 hade han blifvit konferensråd, var sedan 1702
därjämte assessor i Höjesteret och adlades 1731. Han
skref Kristian IV:s historie, som utgafs af H. Gram
med rättelser och tillägg 1749 (2 bd fol.) och sedan
öfversattes till tyska af J. H. Schlegel (1757–71).
E. Ebg.
Slangerup, kyrkby i N. Själland, 15 km. s. v. om
Hilleröd. 878 inv. (1916) utom 480 i den
dithörande landsbygden. S. var en af Danmarks äldsta
handelsplatser, men miste sina rättigheter 1809. En
järnväg från Köpenhamn öppnades 1906. Erik Ejegod
och Tomas Kingo föddes i S. Öfver bägge ha rests
minnesmärken resp. 1887 och 1883.
E. Ebg.
Slanggurkor, trädg. Se Cucumis.
Slangspråk (af eng. slang, hemligt språk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
