fruktbara s. k. nilslammet, hvilket vid Nilens öfversvämningar lägger sig som ett tunt täcke öfver det flacka landet på flodens sidor, utgöres af stoftfina jord- och lerpartiklar, som varit uppslammade i och medförts af flodvattnet från aflägsna trakter. -- Då vågorna vid hafskusten vräka mot land och därvid småningom nedbryta och söndersmula äfven fasta klippor, eller ännu mera där de finna blott lösa jord- eller gruslager att göra sina anfall emot, bli de olika partiklarna sorterade efter sin storlek; grus och stenar uppläggas till ofta terrassformiga vallar vid stranden, den finare sanden slammas längre ut och bildar en flack, jämn strandbotten, hvaremot de stoftfina lerpartiklarna, som hålla sig längst sväfvande i vattnet, föras med detta långt ut ifrån land för att småningom på djupare vatten afsätta sig till nybildade lager af lera. I mindre skala kan man för vetenskapligt ändamål afskilja de olika kornstorlekarna hos en jordart och därigenom bestämma kvantiteten grus, sand och lera m. m., hvaraf den är sammansatt. Detta sker medelst s. k. slamningsapparater, hvilkas konstruktion grundar sig dels därpå, att olika stora jordpartiklar behöfva olika tidsmått för att i vatten sjunka ett visst djup, dels på den skillnad i strömhastighet, som korn af olika storlek förutsätta för att hållas sväfvande eller uppslammade i vattnet. ^{E. E.} Slamning, Slamningsapparat, Slamningsprocess. Se Slamma. Slamregn, meteor., ett med fint stoft uppblandadt regn. Det förekommer mest i de trakter, där atmosfären håller i mängd det s. k. passadstoftet. Slamskrapa. Se Renhållningsväsen, sp. 1396 och pl. III. Slamsump. Se Vaskning. Slamvulkan, geol. Se Vulkan. Slana, skogsh., den afkvistade och jämnsmala stammen af ett yngre träd. ^{W. E--n.} Slander [sl<over>a</over>'ndə], eng., jur., utspridande af ärerörigt rykte. Se Nidskrift. Slanez. Se Kamtjatka, sp. 744. Slang, språkv. Se Slangspråk. Slang, tekn., böjligt rör. Före kautschukens införande i tekniken tillverkades slangar uteslutande af läder eller väfnader, de förra vanligen med nitade skarfvar, de senare med sydda. För stort inre tryck, t. ex. för sprutslangar (se Brandväsende) användas rundväfda slangar af lin eller hampa, ofta dubbelväfda eller med mellanlägg af kautschuk e. d. för fullständig tätning samt för vissa ändamål inneslutna i en järntrådsspiral, till utvändigt skydd. För ledning af vätskor och gaser med svagt tryck användas vanligen kautschukslangar. De tillverkas af vulkaniserad kautschuk genom strängpressning, hvarvid massan utpressas genom munstycken, försedda med dorn för bildande af håligheten. Starka, täta slangar tillverkas genom rundväfning af linne eller hampa samt förses med öfverdrag af kautschuk in- och utvändigt. Metallslangar, afsedda för starkt tryck eller hög temperatur, tillverkas af ett band af stål eller koppar med S-formig tvärsektion. Bandet lindas kring en dorn, så att dess kanter ingripa i hvarandra. De uppkomna mellanrummen i fogen tätas med kautschuk, asbestpackning etc. Dubbelslangar bestå af två sådana rör, ett yttre och ett inre, hvilka lindats åt motsatta håll, hvarigenom de bli synnerligen starka, täta och varaktiga. -- En art slangar, afsedda för fortledande af en roterande rörelse, äro de böjliga axlarna (Stows system; se Axel), tillverkade af i hvarandra trädda, åt motsatta håll lindade ståltrådsspiraler. ^{G. S--n.} Slang, Erik, krigare, uppfostrades vid Gustaf II Adolfs hof och medföljde 1630 till kriget i Tyskland. Han blef 1635 öfverste vid Lifregementet och utmärkte sig vid flera tillfällen under Johan Banérs fälttåg. 1640 nedgjorde han vid Kitsch i Böhmen en afdelning af 3,000 kroater. S. å. blef han vid Saalfeld så illa sårad, att ena armen måste amputeras. Då Banér i mars 1641 retirerade, efter sitt försök att öfverrumpla Regensburg, blef S. med 1,500--2,000 man afskuren från hufvudhären och instängd i den lilla staden Neunburg samt försvarade sig där tappert i nära fyra dygn, med den påföljd att han räddade hufvudhären, ehuru han själf slutligen måste ge sig. Han återlöstes snart ur fångenskapen, blef generalmajor och tjänade sedermera under Torstenson. I slaget vid Leipzig, 23 okt. 1642, förde han befälet på vänstra flygeln, men stupade i början af träffningen. S., som tillhörde en finsk frälsesläkt, hvars medlemmar omtalas under 1500-talet, har med anledning af den tapperhet han vid Neunburg ådagalagt blifvit kallad "Sveriges Leonidas". ^{M. G. S.} Slanga (af ty. schlange, orm), krigsv., en kanon af betydlig längd i förhållande till kalibern, förekom redan under 1400-talet. Rörande dess kulvikt, kaliber m. m. se Kanon, sp. 782. -- Slangorna, som hade 30--50 kalibers längd, indelades i hela, halfva och korta slangor. De lättare, vanligen sexpundiga eller trepundiga, benämndes fältslangor och voro afsedda för fältartilleriet. Benämningen användes ännu på 1700-talet och bortlades i Sverige först 1766. I Artillerimuseum i Stockholm finnas två danska metallslangor, gjutna 1542 och 1543, samt en synnerligen konstnärligt arbetad polsk slanga, gjuten 1602. Det minsta slaget benämndes handfältslangor l. handrör. De laddades med järnladdstock och sköto blykulor. Deras vikt var endast 4--5 kg. ^{O. K--a.} Slangbinda, Slangbro, Slangkoppling, Slangkrok, Slangkärra, Slangplåster, Slangrulle, Slangvagn, eldsläckningsredskap. Se Brandväsende, sp. 1493--95. Slange, Niels, dansk historieskrifvare, f. 1656 i Slagelse, d. 1737, var son till prosten Peder Villadsen, som spelade en viktig roll på riksdagen i Köpenhamn 1660 och sedan blef biskop i Viborg. S. blef 1681 sekreterare i kansliet och 1730 assessor där; 1723 hade han blifvit konferensråd, var sedan 1702 därjämte assessor i Höjesteret och adlades 1731. Han skref Kristian IV:s historie, som utgafs af H. Gram med rättelser och tillägg 1749 (2 bd fol.) och sedan öfversattes till tyska af J. H. Schlegel (1757--71). ^{E. Ebg.} Slangerup, kyrkby i N. Själland, 15 km. s. v. om Hilleröd. 878 inv. (1916) utom 480 i den dithörande landsbygden. S. var en af Danmarks äldsta handelsplatser, men miste sina rättigheter 1809. En järnväg från Köpenhamn öppnades 1906. Erik Ejegod och Tomas Kingo föddes i S. Öfver bägge ha rests minnesmärken resp. 1887 och 1883. ^{E. Ebg.} Slanggurkor, trädg. Se Cucumis. Slangspråk (af eng. slang, hemligt språk,