1417 Slatersville-Slavejkov 1418 John S. 1806 upprättade Slatersvilles fabrikssamhälle i Smithfield township (likaledes i Rhode Island). Senare var S. intresserad äfven i omfattande ylle- och järnmanufakturer och vann stor förmögenhet. 2. John Fox S., son till den föregåendes broder, den ofvannämnde John S., amerikansk donator, f. 4 mars 1815 i Slatersville, d. 7 maj 1884 i Norwich, donerade 1882 l mill. doll. till höjande af sydstaternas emanciperade befolkning och dess ättlingar genom kristen uppfostran. Fonden, som 1909 vuxit med mer än */2 mill. doll., har varit af stort värde för upprättande af och understöd åt industriella normalskolor o. d. för Förenta staternas negerbefolkning, särskildt i sydstaterna. Slatersville [sléVtasvil]. Se Siat er 1. Slatin (S.-pascha), Rudolf Carl von, österrikisk Afrikaresande, f. 1857 i Ober S:t Veit, nära Wien, generalguvernör, kom som ung köpman till Egypten, följde Heuglin 1875 till Kartum, utnämndes af Gordon 1881 till generalguvernör i Dar-Fur och kämpade länge med framgång mot mahdisterna, men måste 1884 ge sig och var sedan nära 11 år fånge hos Abdullah, mahdins efterträdare i Omdurman, tills han i febr. 1895 lyckades fly till Egypten. Hans skildring af vistelsen hos mahdisterna, Feuer und schwert in Sudan (1896; sv. bearbetn. 1897), var den första utförligare redogörelsen för mahdistrikets inre förhållanden. Upphöjd till egyptisk pascha, ingick han i engelskegyptiska arméns generalstab, och i slaget vid Omdurman i aug. 1898, där mahdins makt bröts, deltog han på engelsmännens sida och blef för sina förtjänster adlad såväl i England som Österrike. 1900 utnämndes S. till generalinspektör i Sudan och fick 1907 generalmajors rang 1914 återvände han till Österrike. Han har varit sitt lands representant vid Röda-kors-konferensen i Stockholm (se Sjukvård, sp. 731). Slatina. 1. Hufvudstad i rumänska länet (okrug) Olt (2,863 kvkm., 171,086 inv. 1912), på vänstra stranden af Olt (Aluta) och vid järnvägen Bukarest --Verciorova. 9,825 inv. (1912). Gymnasium. -- 2. By i Serbien n. v. om Knjaževac. Under Världskriget 1915 slogos serberna vid S. af de förbundne 22 okt. och i trakten af denna by af bulgarerna 29 s. m. 2. L. W:son M. Slating battens [slei'tiŋ bä'tns], eng., träv., läkt af olika dimensioner. W. E-n. Slatopol [-tåpål], Zlatopol, köping i ryska guv. Kiev. 8,122 inv. (1897). Gymnasium. Kvarnindustri. J. F. N. Slatoust, Zlatoust ("guldmun"), stad i ryska guv. Ufa, vid Ai, i södra Ural. 20,973 inv. (1897). Staden är hufvudort i ett stort grufdistrikt, har betydande järnindustri med staten tillhöriga kanonverkstäder, gevärsfaktori, arsenal m. m. (J. F. N.) Slava, slav., heder, rykte; slavernas bifalls-eller hyllningstillrop, hell, lefve, hurra! Sla'vata, Wilhelm, von Chlam und K o-schumberg, bömisk ädling, f. l dec. 1572, d. 19 jan. 1652 i Wien, framträdde jämte J. B. von Martinitz (se d. o.) i den bömiska regeringen som ledare af motståndet mot den protestantiska oppositionen och principiell fiende till den genom majestätsbrefvet 11 juli 1609 (se Majestäts-bref) skapade ordningen. Då konflikten mellan kejsaren och de oppositionella landtständerna 1618 tillspetsades, beslöto grefve Mattias af Thurn och några andra ytterliga protestantiska partimän att genom ett anslag mot dessa mäns lif framkalla en ohjälplig brytning. Vid det bekanta uppträdet i Hradschin 13-23 maj, då de protestantiska ständerna ställde regeringen till ansvar för dess politik, lyckades de sammansvurna draga sina förbittrade kamrater med sig: Martinitz och S. samt skrifvaren Fabricius kastades "efter bömisk sed" ut genom fönstret. Alla undsluppo med lifvet. Efter slaget på Hvita berget (1620) kommo en snabb befordran och lysande utmärkelser S. till del. S. är äfven känd som författare af ett historisk-biogra-fiskt verk i 14 handskrifna folianter, hvaraf två utgetts af Josef Jirecek under titeln "Paméti Viléma hrabéte Slavaty 1608-1619" (1866-68). -- I Wallensteinsdiskussionen erhöll S:s namn en tillfällig aktualitet, då en bömisk forskare, E. Sche-bek, i sina arbeten "Die lösung der Wallenstein-frage" (1881) och "Kinsky und Feuquiéres" (1882) utan grund sökte återföra alla för Wallenstein ofördelaktiga fakta och hans slutliga katastrof till S:s - visserligen obestridliga - fiendskap. B. B-s. Slavejkov. 1. PetkoRajtjovS., bulgarisk statsman och författare, f. 1827, d. 1895, var lärare i Trnova, men afsattes efter en satirisk dikt om det grekiska prästerskapet och förde sedan ett kringirrande lif (var 37 gånger fängslad af turkiska myndigheterna). I Bukarest utgaf han 1852 diktsamlingen Pésnopojka ili razliöni pésni, saturi i galanki och 1855 i Petersburg Bolgarskija pésni. 1867 uppsatte han tidskriften "Makedonija", som indrogs 1872. S. var president i den första bulgariska riksdagen, 1880-81 först undervisnings- och sedan inrikesminister i ministären Karavelov, men måste fly till Öst-Rumelien, där han utgaf tidskriften "Nezavisimost". För den bulgariska folkskolans utbildning verkade S. kraftigt och öfversatte delar af bibeln på bulgariska, men större delen af hans bibliotek och papper förstördes af eldsvåda 1877, då turkarna härjade Stara Zagora. Ett urval af hans dikter, Izbrani sotjinenija, jämte biografisk inledning, utgaf s 1901 af hans son Pentjo S. - 2. Pentjo S., den föregåendes son, bulgarisk skald, f. 1866, d. 1912 i Brunate vid Como-sjön, blef efter utländska studier anställd vid nationalbib-lioteket i Sofia, men entledigades från direktörsbefattningen 1911 och flyttade till Italien. En tid var han också chef för bulgariska nationalteatern. Han debuterade 1888 med den erotiska diktsamlingen Mominski solzi (Liljekonvaljer). 1896 utkom första bandet Episceski pésni, andra delen 1898, Blénove (Svärmerier, omarbetad 1907). 1896 utgafs ock den lyriska diktsamlingen Son za stjastie (Drömmen om lyckan). En utmärkt diktsam-