tillhöriga den ungerska kronan, men med själfständig förvaltning och eget språk. Under trycket af mot den ungerska nationaliteten fientliga rörelser bildades 1849 det serbiska vojvodskapet, i hvilket äfven ingingo de syrmiska områdena Ruma och Illok, som likväl 1860 efter kronlandets upphäfvande återförenades med S. Genom manifestet af 1873 "provinsialiserades" den kroatisk-slavonska militärgränsen och införlifvades 1881 med det öfriga landet. Den nuv. komitatsindelningen daterar sig från 1886. (J. F. N.) Slavoniska l. Slavonska nyttjas stundom som gemensamt namn på de i Slavonien och f. d. Militärgränsen talade munarterna. Dessa kunna alla betraktas som dialekter af den egentliga serbiskan, štakavština (jfr Serbokroatiska språket). Ordet S. förekommer äfven (i enlighet med det engelska uttrycket slavonic = "slavisk") som namn dels på kyrkoslaviskan (se d. o.), dels på det slaviska urspråket. H. A.* sld., förkortning för it. saldo (se d. o.). S. L-d (Esselde), signatur. Se Adlersparre 7. s. l. e. a., förkortning för lat. sine loco et anno, utan ortnamn och årtal. Sleaford [slī'fəd], stadsliknande samhälle (urban district) i engelska grefsk. Kesteven (Lincolnshire). 6,427 inv. (1911). Handel med jordbruksprodukter. Platsen anses vara af romerskt ursprung. J. F. N. Sledorn, H e n r i k, af en Stockholmssläkt, kanik i Uppsala, en tid Gustaf I:s kansler, blef magister i Leipzig 1508, var enligt Peder Svart ett par år Gustaf Vasas lärare i Uppsala, förekommer 1529 -31 som konungens kansler och namnes samma tid bland rikets råd, men förekommer ej därefter i handlingarna. Ehd. Sleeper [slī'pə], eng. (eg. "sofvare"). Se Järnvägssyllar. Sleeping partner [släpig. pä'tne], eng. Se Partner. Sleidänus, Johannes, tysk historieskrifvare, f. omkr. 1507 i Schleiden nära Köln och uppkallad efter födelseorten, d. 1556. S. fick sin vetenskapliga utbildning i Frankrike och mottog starka litterära impulser därifrån. Han blef 1537 sekreterare hos Frans I:s minister kardinal Du Bellay och användes af denne för underhandlingar med de tyske protestanterna, men flyttade 1542 tillbaka till Tyskland och slog sig 1544 ned i Strassburg. På uppdrag af Tysklands protestantiska ständer och i syfte att rättfärdiga deras politik skref S. sitt förnämsta verk, Commentarii de statu religionis et rei publicce Carolo V Ccesare (1555). Om reformationstidens inre historia har han intet att meddela; det var blott det yttre händelseförloppet han ville teckna. Till hans förfogande stod ett vidlyftigt material af officiella akt- stycken. Dessa låter han i regel själfva tala (i form af knappa och koncisa referat), men han visar stor skicklighet och smak vid deras sammanställning; språket är måttfullt. Trots den tendens, som uppbar verket, blef det intill 1800-talets början hufvudkällan för den tyska reformationshistorien. Bland S:s öfriga arbeten märkes det världshistoriska kompendiet De quatuor summis imperiis (1556, i Tyskland nyttjad som skolbok ända fram till upplysningstiden). N- H-tz. Sleipner (isl. Sleipnir), nord. myt., Odens grå, åttafotade häst. Hur S. kom till världen se L o k e, sp. 1001. Namnet betyder kanske "springare". Slejf (ty. schleife), mus., dets. som parallell 1. andragbart register i orglars kancell-låda. Se Orgel, sp. 865. f, ridk. Se Sadel. fkedja, mek. Se Kättin g, sp. 599. Sle Sle Sle ftygél (af ty. schleife) 1. Enkel hjälp-tygel, ridk., en s. k. hjälptygel vid ridning, som har till ändamål att förmå hästen att sänka hufvudet och ge efter i nacken samt att stadga hästens hufvudställning och hindra honom från att kasta upp nacken. Den består af en längre tygel, som fästes i sadelgjorden under hästens buk och går mellan frambenen samt trades öfver en mellan tränsringarna fäst mindre rem för att därefter fattas af endera handen; på hjälptygeln finnes vanligen i höjd med hästens bringa en ring, genom hvilken tygeländan trades, sedan den blifvit förd öfver tränsens rem (se fig.). Hjälptygeln skall icke oupphörligt verka, utan endast vara till hands i händelse af behof samt genast upphöra att användas, då hästen ger efter. Denna eftergift skall nås genom ryttarens inverkan med säte och ben; under det att hjälptygeln endast verkar mothållande. I annat fall skadar denna, liksom hvarje annan hjälptygel (se M a r t i n g a 1), mer, än den gagnar. B. C-m. Slejhar [jle'j-], Josef K ar el, tjechisk författare, f. 1864, d. 1914, studerade vid Prags teknologiska högskola och var någon tid anställd som kemist vid en sockerfabrik, skötte därpå sin faders landtgård och blef sedan lärare vid en handelsskola i Kolin. Sin litterära verksamhet började han 1886 och väckte tidigt uppmärksamhet genom konstnärlig originalitet och psykologisk skärpa. Hans författarskap karakteriseras dels af en mystisk tendens, dels af stark naturalism i beskrifningen. I den nytjechiska novellistiken var S. en af de egendomligaste, mest